Latinamerikanska och karibiska ledare engagerade för regional integration
CELACs medlemsländer undertecknade Buenos Aires-deklarationen för att göra Latinamerika och Västindien till en gemenskap av suveräna nationer.
Den 24 januari bekräftade latinamerikanska och karibiska ledare sitt åtagande att främja regional integration och enhet vid det sjunde toppmötet för stats- och regeringscheferna i Latinamerikanska och karibiska staters gemenskap (CELAC) i Argentinas huvudstad Buenos Aires.
Under toppmötet diskuterade ledarna gemensamma problem och hur de ska övervinna dem genom gemensamma regionala strategier, t.ex. genom att befästa fred och demokrati i regionen, minska hunger och fattigdom, förbättra folkhälso- och utbildningssystemen, främja hållbar utveckling inför klimatförändringarna och stärka de mänskliga rättigheterna.
Argentinas president Alberto Fernández, som innehade ordförandeskapet pro tempore och invigde toppmötet, uppmanade till att stärka ”institutionalitet och demokrati inför en motsträvig och fascistisk höger”.
Fernández uppmanade också CELAC att enas för att höja sin röst mot USAs kriminella och omänskliga blockader mot Kuba, Nicaragua och Venezuela. ”Blockaderna är en mycket pervers metod för att sanktionera, inte regeringarna, utan folken; vi kan inte fortsätta att tillåta det. Kuba har varit under en blockad i sex decennier och Nicaragua och Venezuela lider på samma sätt”, sade han.
Han uppmanade företrädarna för de närvarande nationerna att fördjupa de kommersiella och politiska förbindelserna för att göra integrationen till en realitet.
Bolivias president Luis Arce uppmanade till en förstärkning av det multilaterala systemet för att rädda planeten. ”I dag står vi inför en mångfaldig och systematisk kapitalistisk kris som i allt högre grad äventyrar mänskligheten och Moder Jord, en livsmedels-, vatten-, energi-, klimat-, hälso-, ekonomisk-, kommersiell- och social kris”, sade Arce i sitt tal. ”CELAC måste återgå till multilateralismens principer, men inte för att bevara den orättvisa internationella ordningen som påtvingas stater och folk, utan för att gå mot en bättre värld”, tillade han.
Arce uppmanade också CELAC att vara ett verktyg för att bygga upp en emancipatorisk integration och bör tjäna som ett sätt att öppna en relation med BRICS-länderna. ”CELAC bör vara utrymmet och verktyget för att bygga upp en ny typ av emancipatorisk, multidimensionell och icke underordnad integration mellan våra stater och folk. CELAC bör börja öppna en relation med de länder som utgör BRICS, så att Latinamerika och Karibien blir en aktiv del av uppbyggnaden av en multipolär värld”, sade han.
Arce uttryckte också sin oro över den politiska och sociala situationen i grannlandet Peru. Han sade att Bolivia, liksom alla CELAC-stater, respekterar ”internationell rätt och icke-inblandning i staters inre angelägenheter”, men tillade att ”vi kan inte helt enkelt ignorera en situation som den allvarliga politiska och sociala kris som vårt broderfolk upplever”. Arce uppmanade den peruanska statens institutioner att arbeta tillsammans med folket för att gå den väg som leder till förståelse för att återvinna den sociala och politiska freden i landet.
Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva betonade också vikten av regionens integration för en ”fredlig världsordning”, ”stärkande av multilateralismen” och ”uppbyggnad av multipolaritet”.
Lula sade i sitt tal att ”världen genomgår multipla kriser: pandemier, klimatförändringar, naturkatastrofer, geopolitiska spänningar, tryck på livsmedels- och energisäkerheten, hot mot den representativa demokratin”. Han sade att ”dessa utmaningar är, som vi vet, globala till sin natur och kräver kollektiva svar” och tillade att ”vi vill inte importera rivaliteter och problem till regionen. Tvärtom vill vi vara en del av lösningarna på de utmaningar som rör oss alla.”
I detta avseende uppmanade han länderna i regionen att leda projekt för att bevara Amazonas. ”Det samarbete som finns utanför vår region är mycket välkommet, men det är de länder som ingår i dessa ekosystem som på ett suveränt sätt måste leda initiativen för att ta hand om Amazonas. Därför är det viktigt att vi värdesätter vår Samarbetsorganisation för Amazonas – ACTO”, sade Lula.
Kubas president Miguel Díaz-Canel välkomnade Brasiliens och Lulas återkomst till organisationen och bekräftade sitt stöd och sin solidaritet med anledning av de våldsamma och antidemokratiska handlingar som ägde rum den 8 januari i Brasilia. I detta sammanhang förkastade han USAs interventionistiska politik och vad han kallade dess instrument, Organisationen för amerikanska stater (OAS), i regionen.
Díaz-Canel kritiserade att USA ”fortsätter att försöka splittra, stigmatisera och underordna oss deras intressen, nästan 200 år efter att Monroe-doktrinen utfärdades”. Han framhöll dock att ”vår envisa verklighet alltid kommer att vara starkare än alla försök att splittra oss, eftersom vi delar utmaningar som härrör från en orättvis, plundrande och odemokratisk internationell ordning”, och påminde om att regionen ”fortfarande är den mest ojämlika”.
Han tillade att Kubas regering ”inte erkänner och inte heller kommer att erkänna någon auktoritet från OAS, som är en organisation som står i USAs tjänst. Den stödde och stödjer fortfarande militära interventioner, statskupper och inblandning i Latinamerika och Karibien mot folkliga och legitima regeringar. OAS är den organisation som inte agerade mot mord, tortyr, försvinnanden och förföljelse av sociala, progressiva och vänsterorienterade ledare i regionen, något som alltid kommer att finnas kvar i vårt minne.”
Även Venezuelas president Nicolás Maduro, som deltog i toppmötet via videolänk, uppmanade medlemsländerna att gå samman mot USAs interventionism. ”Det är absolut nödvändigt att vi höjer en gemensam röst och att Latinamerika och Karibien säger till USA att det får vara slut med kupper och att det räcker med sanktioner mot fria och suveräna länder”, sade Maduro. Han sade att det finns flera politiska steg att ta för att göra Latinamerika och Karibien till ett självständigt territorium och uppmanade till ”gemensamma krafter och ansträngningar för att förkasta alla typer av interventionism från krafter eller makter utanför vår region”.
Buenos Aires-deklarationen
I slutet av toppmötet undertecknade cheferna och företrädarna för de 33 medlemsländerna Buenos Aires-deklarationen, med syftet att göra ”Latinamerika och Karibien fullt medvetna om sin horisont som en gemenskap av suveräna nationer, som kan fördjupa samförståndet i frågor av gemensamt intresse och bidra till regionens välbefinnande och utveckling, samt att skyndsamt övervinna fattigdom och befintliga ojämlikheter och skillnader”.
I deklarationen bekräftas den fulla giltigheten av proklamationen av Latinamerika och Karibien som en freds- och kärnvapenfri zon, och man betonar engagemanget för demokrati och främjande, skydd och respekt för de mänskliga rättigheterna. Ledarna har också åtagit sig att främja ”internationellt samarbete, rättsstatsprincipen, multilateralism, respekt för territoriell integritet, icke-inblandning i staters inre angelägenheter, försvar av suveräniteten samt främjande av rättvisa och upprätthållande av internationell fred och säkerhet”.
Situationen i Haiti nämndes också i deklarationen och uttryckte ”djup oro över den ökande försämringen av den offentliga och humanitära säkerhetssituationen i Haiti och uppmanar alla haitiska politiska och sociala aktörer att nå nödvändig samsyn för att ta itu med den allvarliga humanitära och säkerhetskris som drabbat landet”.
Regionens ledare krävde också ”ett slut på USAs ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad mot Kuba” och påpekade att den ”förutom att den strider mot folkrätten, orsakar allvarlig skada på det kubanska folkets välfärd”. Likaså förkastade de införandet av Kubas på USAs lista över länder som påstås sponsra internationell terrorism och krävde att landet skulle tas bort från den.
De latinamerikanska och karibiska ledarna lovade att främja slutet på kolonialismen i regionen och stödde Argentinas suveränitet över Malvinasöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna och de omgivande havsområdena, samt rätten till självbestämmande för folket i Puerto Rico.
De firade Brasiliens återinträde i CELAC, applåderade det arbete och de ansträngningar som Argentina gjort under sitt ordförandeskap och hälsade Saint Vincent och Grenadinerna för att de tagit över detta ansvar efter Argentina.
Det är anmärkningsvärt att den akuta politiska krisen och krisen för de mänskliga rättigheterna i Peru inte togs upp i förklaringen. Utelämnandet pekar på bristen på samförstånd om situationen trots de starka fördömandena från Honduras president Xiomara Castro, Mexikos president Andrés Manuel López Obrador, Bolivias president Luis Arce och Colombias president Gustavo Petro, som alla krävde att den konstitutionella presidenten Pedro Castillo omedelbart skulle friges och att det repressiva våldet mot folket omedelbart skulle upphöra. Sådana uttalanden har fått skarpa mothugg från Perus extrema höger, som i veckan gick så långt som att hota med en militär invasion av Bolivia på grund av Arces och Evo Morales fördömanden av våldet.
Tanya Wadhwa, Peoples Dispatch 230126 /cv
Latin American and Caribbean leaders reaffirm commitment to regional integration
