Explosioner i Kuba och sexualitet i Florida
När det gäller den oavsiktliga explosionen i Santo Domingo i Dominikanska republiken, som dödade 32 personer den 17 augusti 2023, har medier som den spanska dagstidningen El Mundo gett oss exakt information. Utan några politiska föreläsningar.
Hur annorlunda var inte samma tidnings rapportering om explosionen på Saratoga Hotel i Havanna i maj 2022! Då skrev tidningen: ”den kubanska dekadensens stora paradox”, ett hotell som hade ”sin prakt före revolutionen, tills det gick under efter myndigheternas ingripande”.
För några dagar sedan sköt en vit rasist ihjäl tre svarta personer i Florida. Och pressrapporterna handlade bara om nuet. Ingen hänvisning till historien om rasism och rassegregering som i USA var en laglig praxis fram till 1964, då Civil Rights Act antogs. För några dagar sedan mördades också en dansare i Brooklyn, i detta fall för att han var homosexuell. Krönikorna nämner den hyllning som sångerskan Beyoncé gav honom. Men ingenting om historiska sammanhang: de ”anti-sodomilagar” som tillämpas i ett tjugotal delstater eller massarresteringarna av homosexuella i hela USA på 1960-talet. Och varför insisterar vi på historien? Därför att om det senare brottet hade begåtts på Kuba, skulle det inte råda någon brist på ständiga hänvisningar till ”förföljelsen av homosexuella” på ön för drygt fem decennier sedan.
I den spanska tidningen El País läser vi en rapport om ”mulåsnor” som reser med ”kokain från Peru till Spanien”, i vilken personal på Limas flygplats påstås ha varit inblandad. Föreställ dig nu att den flygplatsen var Havannas flygplats. Då skulle du se ord som ”korruption” och ”regim” i rubrikerna.
Hittills i år har USA slagit sitt eget rekord för masskjutningar: 474, med en dödssiffra på nästan 29 000 människor. En undersökning visar att 40 procent av landets ungdomar är oroliga för att falla offer för någon av dem. Men märkligt nog har delstaten Florida just antagit en lag som gör det möjligt att bära skjutvapen utan licens. Initiativet kommer från guvernören Ron DeSantis, ledande republikan.
DeSantis är också en hårdför förföljare av invandrare, en ”abortmotståndare” och ultrakonservativ. Han har till exempel förbjudit lärare att prata om sexuell mångfald i skolorna genom ”Parental Rights in Education Act”, mer känd som ”Don’t Say Gay”. Med tillämpning av denna lag avskedades en lärare för att hon visat sina elever en bild av Michelangelos ”David”. Och i flera skolor har William Shakespeares ”Romeo och Julia” censurerats för sitt ”uttryckliga sexuella innehåll”.
En annan lag som förespråkats av DeSantis tvingar alla skolor att studera ”kommunismens brott”, med särskild tonvikt på demoniseringen av Kuba. Låt oss komma ihåg att denna guvernör i juli 2021 ledde ett anti-Castro-rally i Miami, där han bekräftade att ”en humanitär eller militär intervention” på ön ”skulle kunna ske i morgon, eller i övermorgon, eller nästa vecka”.
En intervention för att upprätta – naturligtvis – ”frihet” på Kuba. Eller snarare, Floridas modell av frihet. Så att allsidig sexualundervisning avskaffas i kubanska skolor och genusfrågor förbjuds; att kvinnor på ön inte kan göra abort gratis och utan att behöva argumentera för det; och att vapen kan återvända till Havannas gator. Och även att det äntligen blir konstnärlig frihet. Som i Hialeah och Miami, där myndigheterna efter en våldsam mediekampanj har beslutat att lägga in sitt veto mot konserter med en kubansk reggaetonartist som bor i USA, Lenier Mesa, på grund av synden att han hade rest till Kuba för att träffa sin familj.
Detta är ännu ett fall i den oändliga listan av McCarthyistiska förföljelser mot dem som inte till hundra procent följer Miamimaffians budord. Där det råder en obeveklig diktatur. Även om ingen redaktion vågar fördöma den.
Cubainformacion 230907, med källhänvisningar i originalet (ZT)
Florida: la dictadura implacable
