USA:s utrikesminister Rex Tillersons hyllande av 1823 års Monroedoktrin är det senaste exemplet på den dalande världsmaktens desperation. I ord bekänner sig USA-regeringen sig till fri konkurrens på världsmarknaden. Men innan Tillersons besök till Mexiko, Argentina, Peru, Colombia och Jamaica häromveckan, framhöll han att USA:s Monroedoktrin från förr-förra seklet är ”lika relevant idag som den var den dag den skrevs”. Monroedoktrinen deklarerar att Latinamerika är USA:s ”bakgård” och att dåtidens europeiska makter skulle hålla sig borta. Idag gäller det Kina och Ryssland som Tillerson angrep för att de gör affärer i Latinamerika.
Kuba och Venezuela har gått i spetsen för en rörelse i Latinamerika för ömsesidigt samarbete och självständighet från det USA som för inte så länge sedan genom CIA-kupper inrättade den ena blodiga diktaturen efter den andra.
Tack vare dagens samarbete har alla 33 latinamerikanska och karibiska länder avtalat att regionen skall vara en kärnvapenfri fredszon. Venezuela delar med sig av sin olja till Karibiens små önationer. Tusentals kubanska läkare gör insatser i olika länder bland fattiga som tidigare knappt hade haft tillgång till någon hälsovård. Det utgör hopp och början till en ny framtid för miljoner vanliga människor. Istället för denna framtid, sa Tillerson att om inte regimskifte sker på annat sätt så är det en uppgift för militären att få bort socialistiska ledare, även om de, som i Venezuela och Kuba, är valda av folket i demokratiska val.
I Tillersons eget land håller Trump på att montera ned och privatisera den begränsade välfärd som finns, miljöskydd avregleras, ursprungsbefolkningens rättigheter åsidosätts till förmån för oljeindustrins profiter, fakta förvandlas till fake news.
USA anklagar 13 ryssar för att genom Internet ha påverkat USA:s presidentval. Men, om det är någon som ägnar sig åt att försöka påverka maktförhållanden i andra länder, så är det USA. Trump anslår nu ytterligare 10 miljoner dollar till propagandakrig för regimskifte på Kuba. Han har skärpt den kriminella blockad som USA utsatt Kuba för i över 50 år i syfte att framkalla svält och desperation och genom detta få folket att resa sig mot sin regering. USA riktar sanktioner mot Venezuela, och såväl EU som Sveriges regering har tyvärr anslutit sig till denna missgärning, som fördjupar landets problem och medför ökat lidande för de fattiga, kvinnor, barn och andra svaga grupper.
Tillerson, utrikesminister i en administration som inte fick en majoritet ens av de avgivna rösterna i presidentvalet, ifrågasätter legitimiteten i valprocesserna i Kuba och Venezuela. Eftersom oppositionen är djupt splittrad i Venezuela kan de inte ställa upp med en gemensam kandidat och riskerar att åter förlora ett transparent, demokratiskt och internationellt övervakat val. Därför har USA i förväg redan underkänt valet. USA har också i sista stund tvingat oppositionen att inte underteckna ett framförhandlat avtal med regeringen. Något som fått Spaniens förre regeringschef, socialdemokraten Zapatero, att protestera.
Kuba har ett personvalssystem som kubanerna själva beslutat om. Det är inte pengar utan kandidaternas kvalifikationer som styr valen. Eftersom USA inte lyckats återföra Kuba till sin intressesfär underkänner de valen i Kuba. USA:s regering borde ha fullt upp med sina interna problem och sitt eget haltande valsystem. Istället ökar den stödet till extremistgrupper som med alla medel försöker störta Kubas regering.
• Vi fördömer USA-regeringens arroganta agerande gentemot Latinamerikas folk.
• Vi kräver att USA, EU och Sveriges regering häver sina sanktioner mot Venezuela.
• USA måste upphäva sin handels- och finansiella blockad mot Kuba!
Svensk-Kubanska Föreningen, 18 februari 2018
Zoltan Tiroler, ordförande Martin Österlin, internationell sekreterare
Läs som PDF på svenska och spanska
