Förskolan på Kuba: En framtid att vårda
”Om ett barn inte går så bra så avvaktar vi. Om det gråter så kramar vi om det. Om det inte vet hur man använder pottan, så visar vi det. Här finns inga nederlag, det finns barn.”
Alba Álvarez säger detta med lugnet hos någon som har kramat hundratals barn under sina fyrtiofem år. Hon är chef på förskolan Granito de Azúcar och har en magisterexamen i pedagogik, men hon höjer inte rösten: för henne är tålamod en form av visdom.
Några kilometer bort, i ett utrymme som restaurerats av UIM, Militärindustriförbundet, har en annan pedagog samma filosofi men en annan historia. Esperanza Medina talar inte om anläggningar eller projekt när hon får frågan om förskolan Rosa Luxemburgo. Hon svarar med det väsentliga.
”General Cervantes ville uppfylla Vilmas* dröm: en förskola för grannskapet, inte bara för arbetarnas barn.”
År 1961 grundade Vilma Espín de första barndaghemmen på Kuba. De var tre till antalet: Camilo Cienfuegos, Ciro Frías, Fulgencio Oroz, namn som lät som revolution och framtid. Tanken var enkel: att befria kvinnor från hemmets instängdhet, att ge dem en säker plats att lämna sina barn på medan de arbetade och att ge barnen en tidig utbildning i socialistiska värderingar.
Sextiofem år efter grundandet är de 1093 förskolor som idag finns i landet varken 1960-talets pedagogiska utopi eller den ruin som vissa förutspådde. De är snarare platser där uppfinningsrikedom kompenserar för knapphet: sånger lärs utantill, trasiga leksaker blir pussel och tillgivenhet kompenserar för det som saknas i materiella resurser.
”Under alla dessa år har förskolorna visat sin förmåga att förbereda barnen för pedagogiska uppgifter, genom socialisering av lek och rollspel”, säger Mayra Díaz García, nationell specialist på förebyggande och social omsorg vid Kubas Kvinnoförbund (FMC).
Med 130 inskrivna barn mellan två och sex år är inskolningsprocessen en ritual som är lika gammal som förskolorna själva. ”Inskolningen tar ca. två veckor, beroende på barnens känslomässiga tillstånd, deras egenskaper och den relation de har haft hemma”, förklarar Alba.
I rummet för andra året säger en lärare: ”Arre caballito, arre arre arre arre”. Det är ljudet av rutin, som enligt Alba är grundläggande för deras utveckling. ”Repetition ger trygghet. De vet vad som kommer härnäst: frukost, lekstund, tupplur. Det får dem att känna sig som hemma.”
Det är inte annorlunda på Rosa Luxemburgo. Där blandas denna ritual med en annan typ av ordning: den som råder i ett kvarter. Av de 115 barn som de tar hand om är endast 26 barn till UIM-anställda. Resten kommer från familjer med lärare, läkare och egenföretagare. ”Det är för samhället”, understryker Medina.
Förskolan, som nu har en swimmingpool, fläktar och nya uniformer, har blivit en plats för utbyte: ”En mamma som är dansare kommer och lär ut arabisk dans, och en pappa som är målare visar hur man blandar färger.”
Men även i denna ”oas” är paradoxen oundviklig: en lärare tjänar 4 000 pesos i månaden (mindre än 20 dollar). ”Många går till privata barndaghem eller till turismen. De av oss som är kvar tror på detta”, medger Medina.
En annan stor utmaning är bristen på förskolor. Man har dock infört strategier som är anpassade till landets ekonomiska situation.
María de Los Ángeles Gallo Sánchez, chef för förskoleverksamheten, påpekade de höga kostnaderna för att bygga dessa färskolor och förklarade: ”Eftersom vi tar hänsyn till den demografiska utvecklingen har vi gjort en prioritering i tilldelningen.”
”I landet finns det 25 kommuner med bara en förskola. Ursprungligen var det 30, men fem har redan byggts. De återstående 25 har planerat att öppna en före 2030, med tanke på att befolkningens efterfrågan kräver det”, säger Gallo Sánchez.
Hon nämnde också samarbetsprojekt, till exempel de som finansieras av UNICEF och som inkluderar reparationer och underhåll. ”UNICEF kommer att tillhandahålla resurser, och Havannas regering kommer också att tillhandahålla medel för kapitalförstärkningar i dessa institutioner.”
Hon försäkrade också att det finns ett alternativ för att utöka täckningen: ”Vi har tagit upp de så kallade casitas infantiles, barnstugor, en metod som, även om den inte är ny, gör det möjligt för oss att öka kapaciteten. Även om det talas mycket om dem saknas det fortfarande kunskap om hur de fungerar.”
Förutom de traditionella förskolorna finns det andra former där mammor kan lämna sina barn medan de arbetar, till exempel casitas infantiles. Enligt Mayra Díaz García finns det 264 sådana i landet, som är en del av åtgärderna i det nationella programmet för kvinnofrämjande.
”Kvinnoförbundet har spelat en ledande roll när det gäller att underlätta för fler kvinnor att komma in på arbetsmarknaden. För närvarande finns mer än 80 barn – inklusive barn till kvinnor som inte arbetar där men som har tre eller fler barn – i dessa barnstugor.
Barnstugorna är en form av omsorg som verkar inom en arbetsplats. Företaget skapar själv sina egna resurser och förutsättningar för att upprätthålla dem, och erbjuder omsorg för barn i arbetarnas familjer. Mayra Díaz identifierade även andra former av barnomsorg. Till exempel programmet Educa a Tu hijo [Lär ditt barn].
Kubas system för barnomsorg utvecklas med kreativitet och solidaritet trots ekonomiska och logistiska utmaningar. Medan barnstugor löser omedelbara behov i specifika områden, är förskolorna fortfarande relevanta som pelare i utbildningen. Båda modellernas hållbarhet kommer att bero på att man stärker partnerskapen i lokalsamhället och prioriterar resurser för att garantera barnens integrerade utveckling.
Men hur är det med privata förskolor/daghem, som visserligen bidrar till barnomsorgen, men som verkar utanför Kvinnoförbundet?
Mayra Díaz förklarar: ”För närvarande har vi en stor efterfrågan på platser i förskolan. Men på grund av utrymmesbrist och andra svårigheter måste många familjer ta till daghem, ett alternativ som de inte föredrar eftersom de då måste ta med sig eget material.”
Kuba håller på att uppgradera sina förskolor med nya program och metodologiska riktlinjer.
”Vi har ett institutionellt utbildningsprojekt som integrerar arbetet med familjer och samhället, vilket gör det möjligt för föräldrar att föreslå specifikt innehåll för varje förskola. Även om vi har en allmän läroplan finns det också flexibilitet att anpassa den på lokal nivå”, förklarar María de los Ángeles Gallo Sánchez, chef för barnomsorgen vid utbildningsministeriet.
På förskolan Rosa Luxemburgo reflekterar man också över förändringar i den kubanska pedagogiken. ”Tidigare brukade vi undervisa i olika områden – språk, matematik. Nu finns det dimensioner: kommunikation, motorik, estetik”, förklarar Medina. ”Barn i tredje årskullen vill lära sig det som de lär sig i fjärde årskullen, och de som går i andra årskullen vill lära sig det som de lär sig i tredje årskullen. Utmaningen är att inte hamna på efterkälken.”
Förskolorna, círculos infantiles, fortsätter att vara en grundpelare för den tidiga utbildningen på Kuba, men deras fortlevnad är beroende av kvinnorna som trots otillräckliga löner håller Vilma Espíns arv vid liv. ”De barn som går i förskolan lär sig att vara självständiga. De blir väldigt självständiga”, funderar Alba medan hon ser på när de små leker.
Ironin är inte bitter, det är ett faktum: dessa utrymmen, som skapades för att frigöra kvinnor, är idag beroende av deras uppoffringar. Men, som Esperanza säger, ”så länge det finns barn som kommer varje morgon kommer det att finnas en framtid att ta hand om”.
Aniela Dumas Rojas, Laura Prada, Cubadebate 240417 / cv
Círculos infantiles en Cuba: Un futuro que cuidar
* Vilma Espín (1930–2007), grundare av Kvinnoförbundet, FMC, och dess ordförande fram till sin död.
Stöd Kubas jordbruk!
Kuba behöver minska beroendet av importerade livsmedel. Att utveckla det egna jordbruket är svårt då såväl maskiner som drivmedel, gödsel osv. drabbas av USAs blockad. Svensk-Kubanska Föreningen bedriver ett projekt för att bistå det kubanska jordbruket med modern utrustning, såsom redskap och reservdelar till traktorer, utrustning för mjölk- och ostproduktion, samt andra verktyg och redskap ämnade för att höja arbets- och livskvalitén för de kubanska jordbruksarbetarna.
Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
pg 23 57 15-0
Swish 123 182 37 72
Märk betalningen med CUBA SI
