Att Lula (tillfälligt?) är ute ur fängelset har kommit i skymundan för andra dramatiska händelser i regionen, som folkupproret i Chile och den fascistiska statskuppen i Bolivia. Nedan följer en lite längre, men spännande, analys av betydelsen av Lulas återkomst. Slutsaterna kan förstås diskuteras, men är läsvärda.
Han är tillbaka. Med en skräll.
Bara två dagar efter att han släppts från ett federalt fängelse i Curitiba, södra Brasilien, efter ett knappt beslut i Högsta domstolen med 6 röster mot 5, höll den f.d. presidenten Luis Inacio Lula da Silva ett eldigt 45 minuter långt tal till metallarbetarfacket i Sao Bernardo, utanför Sao Paulo. Med stöd av sitt enastående politiska kapital uppmanade han alla brasilianare att sätta igång inget mindre än en social revolution.
När mina kollegor Mauro Lopes, Paulo Leite och jag själv intervjuade Lula (https://www.asiatimes.com/2019/08/article/lula-from-jail-tells-world-hes-back-in-the-game/) i det federala fängelset, var det hans dag 502 i en cell. Då, i augusti, var det omöjligt att förutsäga att en frigivning skulle ske på dag 580, i början av november.
Hans första tal till nationen efter fängelseföljetongen – som är långt ifrån över – kunde aldrig vara högtidligt. Han lovade faktiskt att snart återkomma med ett detaljerat uttalande. Det han gjorde, i sin kända samtalsstil, var att omedelbart gå på offensiven med en lång lista över alla möjliga fiender: de som sänkt Brasilien i en ”anti-folklig agenda”. Som improviserat, passionerat politiskt tal är detta redan historiskt.
Lula räknade upp de nuvarande ”fruktansvärda förhållandena” för brasilianska arbetare. Han smulade sönder det ekonomiska programmet – i princip en monsterutförsäljning – skapat av finansminister Paulo Guedes, en Chicago-pojke och Pinochet-anhängare som tillämpar samma misslyckade stenhårda neoliberala recept som nu fördöms och hånas varje dag på Chiles gator.
Han förklarade i detalj hur den brasilianska högern öppet satsade på neo-fascismen, som är den form som nyliberalismen nyligen antog i Brasilien. Han avslöjade bolagsmedia, såsom det hittills allsmäktiga, ultrareaktionära Globo-imperiet. Som ett semiotiskt geni pekade Lula på Globos helikopter, som hovrade över de samlade massorna, och menade att organisationen är för feg för att komma nära honom på marknivå.
Och betecknande nog gick han rakt på kärnpunkten i Bolsonaro-frågan: miliserna. Det är ingen hemlighet för informerade brasilianare att Bolsonaro-klanen, med sitt ursprung i Veneto, beter sig som en slags billig, rå, eskatologisk kopia av Sopranos, och driver ett system uppbyggt av miliser och med stöd av den brasilianska militären. Lula beskrev presidenten för en av de största nationerna i det globala Syd som inget annat än en milisledare. Det epitetet kommer att stå sig – över hela världen.
Så mycket för ”Lula fred och kärlek”, som brukade vara en av hans uppskattade paroller. Ingen mer förlikning. Bolsonaro måste nu möta verklig, hård, solid opposition och kan inte fly den offentliga debatten längre.
Lulas fängelsevistelse har varit en utomordentligt befriande upplevelse – att förvandla en tidigare sårad statsman till en orädd krigare i en blandning av Tao med Steppenwolf (som Herman Hesse beskriver i sin bok). Han är fri på ett sätt han aldrig varit förut – och han sa det uttryckligen. Frågan är hur han ska klara organisationsarbetet, metoden – och få tillräckligt med tid för att ändra de svåra förutsättningarna för demokratisk opposition i Brasilien. Hela det globala Syd bevakar detta.
Nu är åtminstone tärningen kastad – och kristallklart: Det är socialdemokrati mot nyfascism. Socialt inkluderande program, civilsamhällets deltagande i att bestämma den offentliga politiken, kampen för jämlikhet kontra autokrati, statliga institutioner kopplade till miliser, rasism och hat mot alla minoriteter. Bernie Sanders och Jeremy Corbyn har gett Lula sitt ovillkorliga stöd, vilket hedrar dem. Steve Bannon, däremot, ligger sömnlös och kallar Lula för ”den globalistiska vänsterns affischpojke” över hela världen.
Allt detta går långt utöver vänsterpopulismen – som bl.a. Slavoj Zizek och Chantal Mouffe försökt föreställa sig den. Förutsatt att han förblir fri, är Lula nu redo att vara den högsta katalysatorn för en integrerad, progressiv ”pro-folklig” ny global vänster.
”Kokainets Evangelistan”
Nu kommer vi till de riktigt otäcka bitarna.
Jag såg Lulas tal sent en snöstormig natt i Nur-Sultan, Kazakstans huvudstad, mitt ute på stäppen, ett land som historiens största nomadimperier gjort intrång på. Det var frestande att föreställa sig Lula som en orädd snöleopard som rör sig över de urbana ödemarkerna av ödelagda stäpper.
Det är dock avgörande att snöleoparden är en utrotningshotad art.
Efter att ha hört talet hade jag allvarliga samtal med två viktiga samtalspartners, Bern-baserade analytikern Romulus Maya och antropologen Piero Leirner, en skicklig specialist på den brasilianska militären. Den bild de målade upp var realistiskt dyster. Här är den i ett nötskal.
När jag besökte Brasilia i augusti bekräftade flera informerade källor att majoriteten av den brasilianska Högsta domstolen är köpta. När allt kommer omkring legitimerade de faktiskt alla absurditeter som ägt rum i Brasilien sedan 2014. Absurditeterna var en del av en hyperkomplex, slow-motion, hybridkrigskupp som under en täckmantel av korruptionsutredning ledde till en avveckling av industriella nationella mästare som Petrobras; åtalet mot president Dilma Rousseffs baserat på falska anklagelser; och fängslandet av Lula, med Sergio Moro som domare, jury och bödel, och numera Bolsonaros justitieminister, vilket fullständigt avslöjades av The Intercept (https://theintercept.com/2019/07/05/scandal-for-bolsonaros-justice-minister-sergio-moro-grows-as-the-intercept-partners-with-brazils-largest-magazine-for-new-expose/ och https://theintercept.com/2019/07/21/in-secret-chats-brazils-chief-corruption-prosecutor-worried-that-bolsonaros-justice-minister-would-protect-bolsonaros-senator-son-flavio-from-scandals/).
Den brasilianska militären är närvarande i hela Högsta domstolen. Kom ihåg att Lulas frigivning kom efter en knapp omröstning på 6 röster mot 5. Lagligen var det omöjligt att hålla honom kvar i fängelset: Högsta domstolen besvärade sig faktiskt med att läsa den brasilianska grundlagen.
Men det finns inga som helst strukturella förändringar inom synhåll. Projektet är fortfarande en utförsäljning av Brasilien – i kombination med en illa dold militärdiktatur. Brasilien är fortfarande en lågtstående koloni till USA. Så Lula har sluppit ut ur fängelset väsentligen därför att detta system tillåtit det.
Militären följer Bolsonaros bottenlösa inkompetens, för han kan inte ens gå på toaletten utan tillstånd från general Heleno, chefen för GSI, den brasilianska versionen av National Security Council. På lördagen bad en skrämd Bolsonaro militära höjdare om hjälp efter att Lula släppts. Och i en tweet definierade han Lula som en ”skurk” som var ”tillfälligt” fri.
Det är detta ”tillfälligt” som avslöjar spelet. Lulas oklara juridiska situation är långt ifrån avgjord. I ett hemskt men helt möjligt kortsiktigt perspektiv skulle Lula i själva verket kunna skickas tillbaka till fängelset – fast den här gången till isoleringscell, ett federalt högriskfängelse eller till och med en militärbarack; han är ju, trots allt, en före detta chef för de väpnade styrkorna.
Lulas försvarare är nu därför helt fokuserade på att få Moro diskvalificerad. Alla som har en hjärna och som läst The Intercepts avslöjanden kan tydligt se Moros korruption. Om det händer, och det är ett stort ”om”, kommer de redan utfärdade domarna mot Lula att förklaras ogiltiga. Men det finns andra stämningar, sammanlagt åtta stycken. Detta handlar helt och hållet om juridik.
Militärens trumfkort handlar om ”terrorism” – förknippat med Lula och Arbetarpartiet. Om Lula, enligt skräckscenariot, skickas tillbaka till ett federalt fängelse, skulle det kunna vara i Brasilia, som inte av en händelse är tillhåll för hela ledningen för PCC – Brasiliens största kriminella organisationen.
Maya och Leirner har visat hur PCC är allierade med militären och USAs Deep State, via deras tillgång Moro för att inrätta inte en Pax Brasilica utan vad de beskrivit som en ”Kokainets Evangelistan” – komplett med falska flaggor om terrorism som skylls på Lula.
Leirner har grundligen studerat hur generalerna i över ett decennium på sin webbplats (http://www.defesanet.com.br) försökt koppla PCC till Arbetarpartiet. Och kopplingen sträcker sig till de Revolutionära väpnade styrkorna i Colombia (FARC), Hizbollah och bolivianerna. Ja, allt detta direkt från Husbondens Rösts manus.
Med den militära satsningen på en strategi av kaos, förstärkt med Lulas enorma sociala bas över hela Brasilien som rasar över hans återvändo till fängelset och den finansiella bubblan som slutligen sprack, vilket gjorde medelklassen ännu fattigare, skulle scenen vara den ultimata för en giftig cocktail: socialt ”uppror” allierad med ”terrorism” associerad med ”organiserad brottslighet”.
Det är allt militären behöver för att inleda en omfattande operation för att återställa ”ordningen” och slutligen tvinga kongressen att godkänna den brasilianska versionen av /George W. Bush’s/ Patriot Act (fem separata lagförslag är redan på gång i kongressen).
Detta är ingen konspirationsteori. Detta är ett mått på hur lättantändligt Brasilien är för närvarande, och västerländska bolagsmedia kommer inte att göra några som helst ansträngningar för att förklara den elaka, invecklade komplotten för en global publik.
Leirner går till sakens kärna när han säger att det nuvarande systemet inte har någon anledning att backa eftersom dess sida vinner. De är inte rädda för att Brasilien ska bli som Chile. Och även om det skulle bli så, har de redan en syndabock: Lula. Brasilianska bolagsmedia släpper redan försöksballonger – skyller på Lula för att USA-dollarn blir rusar och inflationen ökar.
Lula och den brasilianska vänstern bör investera i en fullskalig offensiv.
Det nionde BRICS-toppmötet äger rum i Brasilien den här veckan. Ett stort motdrag skulle vara att organisera ett off-the-record, extremt diskret, starkt säkerhetskontrollerat möte mellan Lula, Putin och Xi Jinping, till exempel på en ambassad i Brasilia. Putin och Xi är Lulas verkliga toppallierade på den globala arenan. De har bokstavligen väntat på Lula, vilket diplomater bekräftat för mig om och om igen.
Om Lula följer ett begränsat manus för att bara omorganisera vänstern, i Brasilien, Latinamerika och till och med det globala Syd, kommer det militära systemet som för närvarande är på plats att svälja honom med hull och hår igen. Vänstern är infiltrerad – överallt. Nu är det totalt krig. Förutsatt att Lula förblir fri kommer han med säkerhet inte att tillåtas ställa upp igen i presidentvalet 2022. Men det är inga problem. Han måste vara extra djärv – och det kommer han att vara. Det är inte värt att ge sig på Steppenwolf.
Pepe Escobar 191111
