Honduras: USAs ambassadör lägger sig i

Den 25 oktober höll Laura Dogu, USAs ambassadör i Honduras, ett tal där hon angrep viktiga ekonomiska reformer som den honduranska regeringen infört för att ta itu med några av de mest korrupta och destruktiva politiska åtgärderna från den tidigare kuppregeringen. Ambassadör Dogus kommentarer kommer i kölvattnet av andra åtgärder som tydligt visar att USA försöker motarbeta även president Xiomara Castros mest grundläggande reformer.

USA-ambassadören tog särskilt sikte på Honduras reformer inom energisektorn, där man har försökt omförhandla de uppdrivna priser som Honduras får betala. Efter kuppen [mot Zelaya 2009] fick många av landets mäktiga ekonomiska aktörer koncessioner för naturresurser med lukrativa kontrakt om att sälja energi till regeringen. Jesuit Center for Reflection, Investigation and Communication (ERIC) fann att den honduranska regeringen betalar sex gånger så mycket för att köpa energi från privata företag som det kostar regeringen att producera den själv. Innan den kastades ut av Hernández-regimen uttryckte till och med det USA-stödda antikorruptionsavdelningen inom OAS oro över korruptionen i regeringens energiavtal.

Dogu kritiserade också att den honduranska kongressen upphävde lagen om timanställning som tillkom efter kuppen. Fackföreningar och andra motsatte sig denna lag eftersom den skapade en klass av tillfälliganställda utan många av de rättigheter som garanteras i Honduras arbetsrättslagstiftning. Byggnadsarbetarna som byggde USAs nya ambassad strejkade bland annat på grund av sina arbetsförhållanden och kritiserade särskilt att de utnyttjades enligt lagen om timanställning.

Ambassadörens kritik kommer dessutom i kölvattnet av ett brev från USA-senatorerna Cardin (D-MD) och Hagerty (R-TN) som kritiserar Castroregeringens reformer som ett hot mot USAs investeringsintressen. Senatorerna stödde också en av de mest kritiserade politiska åtgärderna efter kuppen, nämligen inrättandet av ZEDE-områden (ekonomiska utvecklings- och sysselsättningszoner), ofta kallade modell- eller charterstäder. Dessa omfattas inte av många av Honduras lagar utan har egna juridiska och skattemässiga system för att gynna företagen. Detta har fått omfattande kritik från sociala rörelser och andra i Honduras som en uppenbar kränkning av landets suveränitet. Honduras högsta domstol förklarade först att ZEDE var författningsstridiga, tills Juan Orlando Hernández – som nu sitter i fängelse i New York anklagad för narkotikahandel – genom en rättslig kupp avsatte de domare som röstade i den riktningen.

Att upphäva ZEDE-områdena var ett viktigt vallöfte av Honduras nuvarande president Xiomara Castro. Tidigare i år röstade Honduras kongress enhälligt för att upphäva lagen om inrättande av ZEDE. Castros regering erbjöd företagen att införlivas i andra särskilda företagsstrukturer, såsom frihandelszoner. Då skulle de inte förlora sina investeringar och dra nytta av affärsincitament samtidigt som de införlivas i Honduras rättsliga ram.

Trots detta rimliga förslag framhåller senatorerna Cardin och Hagerty ZEDE-områdena som en ”unikt attraktiv plattform för inkommande USA-investeringar” och anger att varje ”direkt eller indirekt expropriering av USA-investeringar i Honduras ekonomiska utvecklings- och sysselsättningszoner skulle betraktas som ett direkt angrepp på garantierna i [frihandelsavtalet] CAFTA-DR”. Senatorerna hotar dessutom med att föreslå ”förbättringar” av Hickenlooper-tillägget, som begränsar USAs bistånd till länder som exproprierar egendom tillhörande USA-medborgare eller -företag.

I senatorernas brev framgår det tydligt att ett centralt USA-intresse är att Honduras ska fungera som en gigantisk fabrik för att producera varor för USAs marknad, med svagast möjliga arbets- och miljönormer – i princip en modern version av bananrepubliken. Detta koncept, känt som nearshoring [outsourcing till ett närliggande land], främjas numera av Washington för att minska beroendet av kinesisk tillverkning. USAs stöd till ZEDE, där honduransk arbetslagstiftning inte skulle gälla, och ambassadörens kritik av Castros försök att förbättra arbetsrätten är en del av USAs ansträngningar för att säkerställa företagens tillgång till en exploaterbar arbetskraft med få rättigheter.

Ironiskt nog formulerade ambassadör Dogu och senatorerna Cardin och Hagerty sina uttalanden i ett sammanhang som skulle handla om migration. Men om USA verkligen hade något intresse av att ta itu med de grundläggande orsakerna till migrationen skulle man stödja löner som går att leva på och arbetares rättigheter. Att stödja svag arbetslagstiftning och motsätta sig Castro-regeringens ansträngningar att reformera den mest flagranta politik som genomfördes efter kuppen kommer inte att minska migrationen. Tvärtom, den katastrofala ekonomiska politik som genomfördes efter kuppen ökade fattigdomen, åstadkom utanförskap och ökade dramatiskt antalet honduraner som flydde landet.

Uttalandena från USAs ambassadör Dogu och senatorerna Cardin och Hagerty visar än en gång att USA inte har någon som helst respekt för demokratin i Honduras. Efter att i åratal ha stött en narkotikadiktator som använde sig av valfusk för att hålla sig kvar vid makten, riktar nu USA in sig på grundläggande reformer genomförda av en president som vann en jordskredsseger och som har godkänts av Honduras demokratiskt valda parlament.

School of the Americas Watch, 221028
/cv

U.S. Ambassador Takes Aim at Key Reforms in Honduras