HRW:s rapport över Kuba från januari följer den linje som HRW länge haft. Alltså samma linje som USA har gentemot Latinamerika. HRW är bara en i floran av NGO:er i makthavarnas tjänst.
Human Rights Watch och Kuba
I sin rapport för 2021, framlagd 13 januari, fördömer HRW Kuba för påstådda godtyckliga arresteringar, brist på yttrandefrihet, politiska fångar och resebegränsningar.
Men vad är HRW?
Professor Leyla Carrilo på Centrat för Internationell Politik (CPI), förklarar: ”Under täckmanteln av att vara en NGO så arbetar HRW för NED, National Endowment for Democracy. NED är en enhet som arbetar åt CIA, som i sin tur är ett redskap för USA:s utrikespolitik.”
Kubanska myndigheter har offentligt anklagat NED för att finansiera drygt 20 organisationer och medier som ägnar sig åt undergrävande verksamhet i Kuba. NED förser dem med 3,6 miljoner dollar.
”Erfarenheten visar att HRW sprider information om utvecklingsländer för att främja kampanjer och tvångsåtgärder som USA vidtar. Det har program för att diskreditera progressiva regeringar och det följer en agenda, därför förkastar vi dem”, framhåller experten på CPI.
Carillo, som är expert på internationell rätt och författare till flera böcker i ämnet, förklara att de källor som HRW refererar till följer en linje som passar dess beskyddare och uppdragsgivare. De behöver överdriva problem kring mänskliga rättigheter.
”De upplevelser som vi samlat på oss i Kuba sedan 1960-talet avslöjar en kedja av intern och extern ’opposition’ som innefattar terrorism, tusentals timmar av propagandasändningar och bildandet av små grupper som försöker störa stabiliteten i samhället.”
Carillo säger att HRW:s och dess anhängares metod är de så kallade ”mjuka kupperna” för att åstadkomma ”regimförändring” genom systematiskt kampanjarbete mot länder som Bolivia, Venezuela, Kina, Nordkorea, Iran, Syrien, Ryssland, Vitryssland med flera. ”Att smutskasta Kuba genom kampanjer och aktioner är en del av USA:s strategi och vissa av dess allierade för att störta en oönskad regering. Deras försök är oräkneliga, men de kommer inte att lyckas då de ifrågasätter suveräniteten och rätten till självbestämmande, liksom stöd till aggressiva aktioner mot befolkningen. HRW är en del i inblandningen i andra länders interna angelägenheter.”
Carillo tar upp Kubas framsteg inom en rad områden som har med mänskliga rättigheter att göra, och som inte nämns av HRW. Hon framhåller också de stora framsteg som gjorts av HBTQ-rörelsen. Forskaren framhåller Kubas nya Grundlag, som antogs efter långa diskussioner i en folkomröstning 2019; utbildningen för hela befolkningen, skyddet av miljön för att minska klimatförändringarna, försvar av arbetsrätten och andra områden i det kubanska samhället.
För våra kritiker står vissa medborgerliga rättigheter över sociala, som rätt till hälsovård, kultur, utbildning. Men vi skyddar också individens rättigheter.”
Trots alla kampanjer iscensatta från Washington, med hjälp av alla dess resurser – inklusive HRW- så har Kuba fortsatt stöd från progressiva regeringar, internationella organisationer, folkliga rörelser, verkliga icke-regeringsanknutna organisationer som beundrar de framgångar Kuba uppnått vad gäller mänskliga rättigheter. Framgångar som för många är en dröm.
Cubainformacion 210209
Cuba, los derechos humanos y la mirada politizada de Human Rights Watch
Den ansedda tidskriften Monthly Review analyserar i sitt nummer av 16 februari 2010 HRW. Nedan några utdrag.
- HRW finansieras inte av USA:s regering, men får sina mesta medel från en rad stiftelser i USA, som i sin tur finansieras av landets största företag. Dessa stiftelser knyter ofta sina bidrag till speciella projekt. Till exempel pro-israeliska stiftelser, eller andra frågor. 2009 hade HRW en budget på 100 miljoner dollar (!) varav 90 procent begränsades av sina givare på detta sätt. Med andra ord så erbjuder HTW ett privatiserat, USA-baserat urval av frågor för att tillgodose de rika och mäktiga.
- Det illustreras av HRW:s chef, James F Hoge Jr. Han var redaktör på tidskriften Foreign Affairs mellan 1992 och 2009, och med i tidskriftens sponsor, New York-base radeCouncil on Foreign Relations (CFR). Den betraktas som USA:s viktigaste tankesmedja för utrikespolitik och inkluderar stora delar av landets affärselit, inklusive banker och media. Dessutom ledare för de två partierna. Så ¨r Henry Kissinger och Condelezza Rice samt USA:s utrikesminister Robert Gates medlemmar i CFR.
- Likaså är HRW:s styrelse dominerad av USA:s affärselit. Också utlänningar som Mexikos tidigare utrikesminister Jorge Cataneda medan Miguel Vivanco är HRW:s chef för Amerika.
- Den sistnämnde har fått mycket kritik i Latinamerika för sina attacker på Kuba och Venezuela. I Latinamerika har HRW troget följt USA:s utrikespolitik, medan den kritiserade USA i Irak. HRW:s enda systematiska kritik i Latinamerika har gällt Kuba och Venezuela. När HRW tar upp Colombia, kontinentens mest våldsdrabbade land, fördelar det ansvaret lika mellan vänster och höger. Det trots att det är allmänt erkänt att det är regering och paramilitär som står för den helt övervägande delen av brotten.
- Om rapporten för Venezuela 2008 sade Vivanco uttryckligen att den gjordes för ”att visa världen att Venezuela inte är ett exempel för någon”. Fler än 100 akademiker kritiserade rapporten för att ”den inte mötte de mest elementära kraven på opartiskhet och trovärdighet.”
- Vivanco har fört samtal med Caleb McCarry, den som Bushadministrationen hade utsett till konsul över Kuba när landet ”befriats från Castro”. Inte ett från HRW ord om vilken oerhörd kränkning det är av de mänskliga rättigheterna att ett land försöker ta över ett annat! Vivanco har också suttit i paneler med CIA-agenter som Frank Calzon och Carlos Montaner. Det är personer som organiserat terroristattentat i Kuba. Men Vivanco har inte haft ett ord av fördömande av dessa attacker. Tvärtom.
- Rapporterna om Kuba följer samma mönster som de om Venezuela i sina försök att underkänna ett helt system utifrån några anekdotiska historier.
- Vivanco har belönats av USA-regeringens NED för sitt arbete för ”Demokrati i Kuba”.
- En kubansk diplomat kommenterar trött: ”självklart har USA en lång historia av försvar av mänskliga rättigheter, från Batista, Somoza, Trujillo, Duvalier, Pinochet, Videla….”
- Inte heller har HRW och Vivanco samlat sig till ett fördömande av USA:s fång- och tortyrläger i Guantanamo.
