Internet och kriget mot Kuba
Pengarna som USA avsätter för regimförändring i Kuba kamoufleras med den förskönande omskrivningen ”program för att främja demokrati”. Med dessa pengar avlönas betalda agenter, stipendier delas ut bland unga kubaner för att skapa ledare för uppror och det smutsiga kriget på Internet.
En av de mest spridda lögnerna om Kuba är att framställa regeringen som motståndare till Internet. Det är något som upprepats av USA, av antikubanska organisationer och medier runt om i världen. Samtidigt försöker de dölja hur nätet utnyttjas av dem själva i undergrävande syfteb. Alla e-mail, tweets, inlägg på nätet, uppdateringar på Facebook o.s.v. göder en explosionsartad växande mängd data på Internet. Utifrån dessa data kan analytiker skapa modeller som kan förutsäga politiska preferenser, sexuell läggning osv. Allt utifrån de uppgifter som användarna själva lägger ut på sociala nätverk.
Det är belagt att Grupo de Accion Politca GAP, som är en del av Centrat för Specialaktiviteter, och lyder under CIA, genomför aktioner som innefattar skapande av kommunikationsstrukturer och tillgång till internet i fientligt syfte.
I Bolivia skapades drygt 68 000 falska Twitterkonton i samband med statskuppen i november 2019. Iran utsattes för en våg av våld och samma taktik tillämpades där som i Bolivia: perfekt koordinerade väpnade grupper som använder spjutspetsteknologi för att kommunicera mellan sig. Aktioner samordnas via nätet. I Iran paralyserades aggressionen när regeringen släckte ner Internet och trådlösa nätverk. Samma sak hände under valen 2009.
I februari 2018 skapades i USA en Internet Insatsgrupp mot Kuba, GAP. Det utifrån ett memorandum från presidentämbetet för nationell säkerhet från 16 juni 2017. Webben ”Razones de Cuba” har dokumenterat hur GAP och de institutioner som ingår i denna styrka, räknar med högt kvalificerade specialister. Dessa kan utifrån modeller skapade från Big Data, [alltså typ utifrån vad du lägger ut i sociala medier] dirigera individuellt anpassade budskap till enskilda individer.
I juni 2010 skedde en Twitterkampanj, som verkade komma från kubanska användare, och som krävde att kubanska Etecsa skulle sänka priset på internet. Det framställdes som ett initiativ från kubanska studenter, IT-ingenjörer och liknande. Men aktivisterna levde i Florida, Texas, Tennessee och Georgia. En liknande manipulation via Twitter genomfördes i samband med Kubas folkomröstning om en ny grundlag. Då användes hashtagen #YoVotoNo (JagRöstarNej) på Twitter. Det ingick i en kampanj, styrd från USA, att förmå kubaner att rösta ”nej” till den nya grundlagen.
Tusentals falska konton skickar kontrarevolutionära budskap till allmänheten i Kuba. Konstruerade ”Influencers” genomför ”analyser” av den ”kubanska situationen”. De utnyttjar väl genomarbetade, analyserade och utforskade resurser som försöker att känslomässigt påverka allmänheten. Det kan vara genom humor, upprördhet eller överraskning.
De senaste förtalningskampanjerna mot revolutionära artister, och den fega skadegörelsen av statyer på nationalhjälten José Martí är en del av detta krig, som har en koppling till de digitala, och som försöker skapa villkor för en ”färgrevolution” i Kuba.
I USA:s omstridda Helms-Burtonlagar från 1996 ingår medel för dessa destabiliserande program. Varje administration i USA har sedan dess avsatt medel av varierande storlek. I genomsnitt handlar det årligen om 20 miljoner dollar. Denna summa används för att främja den önskade regimförändringen i Kuba och döljs av omskrivningen ”program för att gynna demokratin”.
Insatsgruppen GAP har sedan två år arbetat med digitala medier i detta syfte. GAP utnyttjar kubanernas tillgång till internet för sin aggression, som är lika olaglig som Radio/TV-Marti [ständiga propagandasändningar på radio/TV från Florida på frekvenser som är kubanska och sker i strid med internationell rätt]. Detta är risker vi tar genom att vara ute på nätet. Men revolutionen kommer att fortsätta att forma sina medborgare så att de kan skilja på undergrävande verksamhet och information.
Granma 200107
Internet y la guerra que se nos hace