Jamaica protesterar mot USAs sabotage av Kubas hälsovårdsbistånd
Marco Rubios plan att sanktionera länder som använder kubanska läkare och sjuksköterskor i sina sjukvårdssystem är inget annat än känslokall, grym och hämndlysten.
Om Marco Rubio besitter en gnutta anständighet bör han omedelbart upphäva denna politik, som inte bara kommer att drabba Kuba, utan även fattiga människor i Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika, däribland flera karibiska länder, däribland Jamaica. Det kommer att kosta liv, och möjligen får det den oavsiktliga konsekvensen att det bidrar till de faktorer som driver illegala migranter från sina hemländer till USA. Vilket är något som Trump-administrationen är starkt emot. Men eftersom Rubio och hans chef, president Donald Trump, kanske inte omedelbart har insett vilken skada de sannolikt kommer att orsaka, gör Karibiska gemenskapen (CARICOM), de regionala ländernas ekonomiska samarbetsorganisation, rätt i att som grupp försöka förklara situationen för USA- administrationen.
USAs plan mot det kubanska hälsovårdsbiståndet är ”känslokallt, grymt och hämndlystet”
”… CARICOM:s utrikesministrar håller på att arrangera ett möte med USA:s särskilda sändebud för vår region i Washington under den andra veckan i mars”, sade Trinidad och Tobagos utrikesminister Amery Browne efter ett möte med gemenskapens råd för utrikes- och gemenskapsförbindelser, ett organ för samordning av utrikespolitiken.
Det är just detta gemensamma tillvägagångssätt för att hantera Trumpadministrationens oförutsägbarhet som denna tidning har rekommenderat CARICOM, eftersom man är medveten om att det inte är ett hållbart alternativ att försöka sluta enskilda avtal med amerikanerna, fråga för fråga. Det är antingen så att regionen, som ordspråket säger, hänger ihop eller så får de hänga var för sig. På sätt och vis är detta gemenskapens första test av den strategin.
Det är inte klart vilka som kommer att ingå i CARICOM:s delegation till samtalen i Washington. Förmodligen förväntar de sig att träffa Barbara A. Feinstein, en karriärdiplomat, som fortfarande är listad på utrikesdepartementets webbplats som biträdande biträdande sekreterare för karibiska frågor och Haiti, en post som hon har haft sedan 2022. Men med tanke på den osäkerhet och omvälvning som Trump skapar i den amerikanska byråkratin, inklusive det utrikespolitiska etablissemanget, är fjorton dagar en lång tid.
I förra veckan meddelade Rubio, utrikesminister och Kubafientlig hök i Trumpadministrationen, att USA:s visumrestriktioner för Kuba skulle utvidgas till att omfatta tjänstemän som deltar i Havannas program för medicinska uppdrag utomlands, ”inklusive utländska regeringstjänstemän” och deras familjer. Det antyder att tjänstemän i över 50 länder, inklusive Jamaica, där nästan 25.000 kubanska läkare och sjuksköterskor, s.k. medicinska brigader, nu arbetar, skulle kunna utsättas för sanktioner för påstådd medverkan till tvångsarbete.
”Kuba fortsätter att tjäna pengar på sina arbetares tvångsarbete och regimens övergrepp och tvångsmetoder är väl dokumenterade”, säger USAs UD. ”Kubas program för arbetskraftsexport, som inkluderar medicinska uppdrag, berikar den kubanska regimen, och i fallet med Kubas medicinska uppdrag utomlands berövar de vanliga kubaner den medicinska vård de desperat behöver i sitt hemland. USA har åtagit sig att motverka tvångsarbete runt om i världen.”
Som de flesta rationella människor ser vi det inte på det sättet.
Det råder faktiskt ingen tvekan om att det kubanska medicinska programmet är till ömsesidig nytta i ett land som Jamaica, som har stor brist på läkare och sjuksköterskor. Ett stort antal av den senare gruppen rekryteras varje år från ön för att arbeta i USA och andra utvecklade länder, vilket belastar ett system där förhållandet mellan sjuksköterskor och befolkning är 1,7 till 1.000, jämfört med det globala genomsnittet på 4,9 till 1.000.
När det gäller läkare har Jamaica 0,7 per 1 000 invånare. Det inkluderar tandläkare. Det globala genomsnittet är nära tre, vilket väger tungt till förmån för utvecklade länder, som USA, vars förhållande mellan läkare och befolkning är 2,8:1.000. På Kuba är den över 5,9. Det är i detta sammanhang som Jamaica, liksom många utvecklingsländer, har deltagit i Kubas program för medicinska uppdrag, som skickar hundratals sjukvårdspersonal för att arbeta på ön, samtidigt som de behåller sina ordinarie jobb i det kubanska sjukvårdssystemet.
Det uppskattas att Kuba 2023 tjänade över 6,3 miljarder dollar i kontanter och naturaförmåner från detta arrangemang, inklusive olja från Venezuela, som har varit ett av de första målen för USA:s senaste åtgärd. Rubio och andra antikubanska hökar ser systemet som en livlina för den kubanska regeringen.
Men där Rubio och de andra hökarna bara ser spastiker i en cynisk politisk kalkyl för att besegra Kubas kommunistiska regering, ser denna tidning de tusentals fattiga jamaicaner vars grå starr och pterygium avlägsnas varje år på kliniker vid Kingstons allmänna sjukhus. Vi ser också patienterna på sjukhus och kliniker i St Mary, eller St James, eller St Ann, eller St Mary som har läkare och sjuksköterskor eftersom det finns kubansk sjukvårdspersonal i Jamaica. Det finns inga bevis för att dessa yrkesutövare utsätts för människohandel eller övervakas av jamaicanska säkerhetsagenter.
CARICOM-gruppen borde kanske bjuda in Rubio att besöka sjukhus eller kliniker i Kingston, eller kanske Kingstown, för att få en förstahandsuppfattning om situationen.
Insändare från läkaren Dennis Minott:
Kuba läker, USA hånar sjuka och fattiga
Jag skriver för att tacka för Norris McDonalds kolumn ”Cuba, America, and the health crisis: En berättelse om två system”. Hans analys var en frisk fläkt.
I årtionden har Kuba varit en ledstjärna för medicinsk solidaritet och skickat läkare och sjuksköterskor till de mest eftersatta samhällena i hela den globala södern. Bara i Jamaica har tusentals människor dragit nytta av deras expertis, däribland jag själv. Kubanska läkare på sjukhusen i Port Antonio och Annotto Bay bidrog till min överlevnad, och jag har tidigare bevittnat deras osjälviska arbete från Karibien till Etiopien och Mexiko. Deras uppdrag grundar sig på den enkla men revolutionerande principen att sjukvård är en mänsklig rättighet, inte ett privilegium som är förbehållet de rika.
McDonald påpekade på ett träffande sätt att USA – trots sitt sönderfallande, vinstdrivna sjukvårdssystem – fortsätter att underminera dessa medicinska livlinor. Den senaste skandalen kommer från USA:s utrikesminister Marco Rubio, som försökte stämpla Kubas humanitära uppdrag som ”tvångsarbete”. Denna groteska lögn är inte bara en förolämpning; det är en handling av kalkylerad grymhet. Den syftar till att kriminalisera just de läkare som botar de mest utsatta samtidigt som man skyddar intressena hos de läkemedelskonglomerat som tjänar pengar på sjukdomar och desperation.
Det som gör detta ännu mer skamligt är den tysta medverkan av vissa jamaicanska eliter, vars servilitet gentemot Washington väger tyngre än all lojalitet mot vårt eget folks hälsa och välbefinnande. De läser imperialisternas manus och låtsas att USA:s sanktioner mot Kuba handlar om ”mänskliga rättigheter”, när de i själva verket är en ondskefull form av ekonomisk krigföring som syftar till att strypa en suverän nation som vågar prioritera allmän välfärd framför företagens girighet och allmänna biljoner.
McDonalds artikel avslöjade denna dubbelmoral och höll en spegel mot USA:s eget misslyckade sjukvårdssystem – ett system där dysenteri sprider sig bland de hemlösa i Oregon, fågelinfluensan driver upp äggpriserna så att de fattiga inte kan nå dem och miljontals människor förblir oförsäkrade. Om det finns något ”tvångsarbete” i den medicinska världen så är det i USA, där läkare och sjuksköterskor är skuldsatta medan patienterna måste välja mellan livräddande vård och ekonomisk ruin.
Jamaica får inte vika sig för Washingtons hotelser. Historien kommer att döma oss hårt om vi tillåter ryggradslösa lismare att klippa av våra band med en nation vars läkare har räddat otaliga jamaicanska liv. Kubas medicinska uppdrag är en gåva till mänskligheten, och som McDonald påminner oss om är det dags att vi försvarar dem med hela kraften av vår moraliska övertygelse.
Jamaica Gleaner 250303 och Dennis Minott 250307 (ZT)
Cuba heals, America sneers at unhealthy poor
Jordbruksstöd till Kuba!
Svensk-Kubanska Föreningen driver projekt för jordbruksstöd till Kuba!
Det sker i samarbete med vår tyska systerorganisation Cuba Si.
Bidrag skickas till Swish 123 182 37 72 eller pg 235715-0 Märk med ”Cuba Si”.
