Kuba dansar med kraften från Afrika

Hur förklarar man för en grupp US-amerikaner som är nyfikna på Kuba att ”Afro-American” är ett substantiv för att benämna svarta människor födda i USA, medan ”Afro-Cuban” är ett adjektiv som beskriver alla möjliga aspekter av Kubas identitet?

Det var kanske den största utmaningen vid mötet mellan delegationen från USA under ledning av konstnären Andy Shallal och kubanska intellektuella: poeten Nancy Morejón, chefen för Casa de las Américas afroamerikanska program Zuleica Romay, och poeten och essäisten David López, som ledde dialogen från den kubanska sidan.

I breda drag tog de tre upp sådant som slaveri, slavhandel, svarta som köpte sin frihet, de som flydde, de som befriades när slaveriet avskaffades och de som många år senare fortfarande bar på bojor trots att de påstods vara ”fria”.

Zuleica Romay berättade om sin gammelmormor som föddes i en kasern vid en tid när det enligt uppgift inte fanns några slavar längre. Under sina sista levnadsår blev hon ibland vettskrämd och skrek att de ville piska henne.

Under samtalet erinrades det om att svarta kubanska familjer, som redan var fria, under 1800-talet och de första åren av 1900-talet arbetade som tjänstehjon och som kroppsarbetare. Även efter det att kolonin upphörde och de inte längre var den kedjade arbetskraften på den kubanska landsbygden, utgjorde de svarta en viktig länk i landets liv och ekonomi.

Andy Shallal frågade varför människor av afrikansk härkomst som bor på Kuba inte kallar sig ”afrokubaner”, som i andra länder på kontinenten.

David López förklarade att detta inte alls är på grund av något förakt för Afrika, utan resultatet av en kulturell process som har pågått i landet i århundraden.

Afrikansk musik, dans, mat och religion förändrade allt som kom från Europa till ön. Inte så att de svarta övertog spanjorernas seder och bruk eller tvärtom, säger Zuleica Romay, utan snarare att de två kulturerna undan för undan smälte samman och skapade vår identitet.

”I början, när människor födda på Kuba började känna sig som criollos [kubaner, i detta fall], användes termen endast för barn till vita föräldrar, medan barn till svarta var afrokubaner. Men det var en sådan blandning av färger och kulturer att det snart blev en beteckning för allt som hade afrikanskt inflytande. De var inte afrokubaner, de var kubaner och svarta”, förklarade Romay.

”Idag kan du höra trumslag från en bra kubansk trumma men när vi går ut och dansar vet man inte vem som är vit eller svart, vi dansar alla med styrkan från Afrika”, sade Nancy Morejón. Hon avslutade mötet med att läsa verser ur sin bok Madrigal para un príncipe negro, Madrigal till en svart prins, ett häfte med tolv dikter tillägnade George Floyd. Än en gång underströks de känslomässiga band som förenar folken på Kuba och i Förenta staterna.

Susana Besteiro Fornet, Granma 220712 (Övers: Vaple)

Cuba baila con la fuerza de África