Kuba och dess åtagande mot mänskligheten och folken
”Om ni letar efter slavarbetare får ni leta någon annanstans…”, säger Camposampiero sarkastiskt och syftar på den USA-drivna förtalskampanjen.
Den 22 mars 2020 landsteg den kubanska sjukvårdsbrigaden ”Henry Reeve” i Italien och begav sig till staden Crema. Brigaden består av 52 yrkesverksamma inom sektorn och anlände till landet i ”akut solidaritetshjälp” för att stödja kampen mot Covid-19-pandemin. För att rädda liv.
En månad senare skulle en annan brigad, bestående av 38 läkare och sjuksköterskor, tillhandahålla sina tjänster, precis som den första, solidariskt och kostnadsfritt, i Turin.
Det var de lokala myndigheterna i Italien själva, mitt i den första covidvågen och i samförstånd med hälsoministeriet, som bad Kuba om hjälp.
På grund av den kris som pandemin orsakade, men också på grund av den eskalerande privatiseringen av den italienska folkhälsan och kollapsen av det territoriella sjukvårdssystemet, var situationen utom kontroll.
”Det var en extraordinär upplevelse, ett starkt budskap om vad rätten till allmän hälso- och sjukvård innebär”, säger Anna Camposampiero, en internationell aktivist som är engagerad på olika sociala och politiska fronter.
”I Italien har vi gjort hälsa till en affärsverksamhet, vi har gjort människor till patienter och avhumaniserat dem. Den kubanska läkarbrigaden hade, förutom en hög grad av professionalism, med sig värderingar som bygger på Martis humanism, som sätter människans värdighet i centrum”, betonar aktivisten.
”De är inte klienter, inte patienter, inte siffror, utan människor i nöd som behöver hjälp. Detta var mycket viktigt, det lämnade ett outplånligt avtryck och gav oss en uppfattning om det personliga och professionella engagemanget hos alla dessa människor.
Om ni letar efter slavarbetare får ni leta någon annanstans…”, säger Camposampiero sarkastiskt och syftar på den USA-drivna förtalskampanjen.
Foto: Twitter/@telesurenglish
Den 25 februari meddelade USA att man förlänger de visumrestriktioner som införts för dem som skulle dra nytta av den påstådda ”arbetskraftsexploateringen” av kubanska arbetare utomlands. I linje med detta behåller USA Kuba på en svart lista över länder som inte uppfyller miniminormerna för bekämpning av människohandel.
Utrikesdepartementet insisterar på att denna åtgärd kommer att gälla nuvarande eller tidigare kubanska regeringsanställda och utländska regeringstjänstemän (och deras närmaste familj) som är involverade i medicinska program och uppdrag. Trump-administrationens anklagelse är ”tvångsarbete”, dvs. ”kränkande och tvingande arbetsmetoder”, vars enda syfte skulle vara att ”berika den kubanska regimen” och lämna ”vanliga kubaner utan den medicinska vård de desperat behöver i sitt hemland”.
Naturligtvis nämns inte den kriminella ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad som i mer än 60 år har drabbat ön och dess befolkning och hållit dem på sträckbänken.
”Det Trump gör i dag är en perfekt fortsättning på den politik som fördes gentemot Kuba under hans första mandatperiod. Det fanns 149 åtgärder som skärpte Helms-Burton-lagen och som godkändes strax före slutet av hans mandatperiod”, minns Camposampiero.
Ett annat tecken var utnämningen av Marcos Rubio till ny utrikesminister. Den tidigare senatorn för delstaten Florida byggde sin politiska karriär på anti-castroism och attacker mot den kubanska revolutionen och alla de latinamerikanska regeringar som inte håller med om den nya versionen av Monroe-doktrinen.
”Att angripa sjukvårdsbrigaderna har det tydliga syftet att delegitimera ännu en bastion för den kubanska revolutionen”, sade hon.
För närvarande finns det tiotusentals läkare och sjuksköterskor utplacerade i mer än 60 länder runt om i världen, mestadels för att arbeta med underförsörjda eller underförsörjda befolkningar.
I en intervju med Efe betonade den dåvarande kubanske ambassadören i Italien, José Carlos Rodríguez, detta koncept. ”Vi har aldrig ställt upp några villkor för att ge medicinsk hjälp till världen. Vi utgår från mycket fasta övertygelser. När det finns ett mänskligt behov, i det här fallet inom hälsoområdet, känner vi att det är vår plikt och vilja att erbjuda vår hjälp och vårt stöd”.
Att undergräva den internationella prestigen för Kubas medicinska uppdrag fortsätter att vara USA-administrationens mål, samtidigt som man försöker angripa de inkomster som den revolutionära regeringen får från exporten av medicinska tjänster till länder och regeringar som begär det.
Det finns fyra pelare i den kubanska sjukvårdstjänsten utomlands: medicinska beredskapsbrigader (under ett år tog Henry Reeve-brigaderna hand om 1,26 miljoner människor i 40 länder i krissituationer på grund av Covid), inrättande av folkhälsovård utomlands, medicinsk utbildning för utlänningar och behandling av utländska patienter på Kuba.
Humanism, solidaritet, vetenskaplig forskning, utbildning och fortbildning samt tillhandahållande av tjänster av högsta kvalitet.
Sedan 1963, då de kubanska läkarnas titaniska uppgift började, har Antillernas största ö skickat mer än 400.000 läkare över hela världen till minst 180 länder.
Kuba investerar årligen motsvarande 6,6 procent av BNP i offentligt utvecklingsbistånd (ODA), vilket är den högsta andelen i världen. ”Som jämförelse kan nämnas att det europeiska genomsnittet var 0,39% av BNP och att USA endast bidrog med 0,17%. Med tanke på att USA:s blockad kostar Kuba mellan 4 och 5 miljarder dollar per år, skulle ön utan denna börda ha kunnat fördubbla sitt bidrag till offentligt utvecklingsbistånd”, förklarar den senaste rapporten i Jacobin Revista.
För närvarande är kubanska läkare verksamma i cirka 60 länder, varav 25 av dessa länder inte betalar något, medan kostnaderna i de återstående 35 länderna delas enligt en glidande skala. När värdlandet betalar alla kostnader gör man det till ett lägre pris än vad som gäller internationellt.
Ett symboliskt exempel är den syditalienska regionen Kalabrien. I det fallet kom de lokala myndigheterna, som var desperata över den katastrofala hälsosituationen i regionen, överens med Comercializadora de Servicios Médicos Cubanos om att tillhandahålla en närvaro av cirka 500 läkare och sjuksköterskor. Personalen får löner i nivå med sina italienska kollegor och arbetar på vårdinrättningar i hela regionen.
”I den situation vi befann oss i, på gränsen till vår förmåga, blev de som arbetade på sjukhuset piggare av att se dussintals entusiastiska och godhjärtade yrkesmänniskor anlända”, säger Francesca Liotta, vårdchef på sjukhuset i Polistena (Gioia Tauro), till nationella medier. ”Det är tack vare deras närvaro som vi har lyckats hålla akutmottagningen, intensivvårdsavdelningen och barnkliniken öppna. De gör det möjligt för oss att hantera alla nödsituationer”, betonade Liotta.
I takt med att exporten av medicinska och professionella tjänster har ökat och blivit en av öns viktigaste inkomstkällor och ett värdefullt verktyg mot USA:s kriminella blockad, har också den USA-drivna delegitimeringskampanjen gått framåt. Efter sin rundresa i Centralamerika, under vilken han beordrade USA:s satellitregeringar (Guatemala, Costa Rica, El Salvador och Panama) till lydnad, inledde Marco Rubio den 26 mars en rundresa i de karibiska länderna.
Enligt chefen för den amerikanska diplomatin bör kubanska läkare anställas direkt för att arbeta ”av egen fri vilja och med rörelse- och yttrandefrihet”. Detta är det enda sättet, hävdar Rubio, att bekämpa människohandel och smuggling. Om det å ena sidan gick relativt smidigt i Centralamerika, har å andra sidan flera länder i den karibiska gemenskapen (Caricom) redan kritiserat de restriktioner som USA har aviserat.
”Vår vårdpersonal kommer inte att söka rikedom eller privilegier, utan att läka, trösta, undervisa, eftersom deras plikt är mot mänskligheten och folken”, sade José Ángel Portal Miranda, Kubas folkhälsominister under en rundresa till flera länder på den afrikanska kontinenten.
”Kuba har varit synonymt med liv, hängivenhet, känslighet och engagemang. Oavsett hur mycket USA har försökt att misskreditera detta altruistiska arbete med vidriga kampanjer, så har de inte lyckats och kommer inte att lyckas”, fortsatte han. ”Och eftersom vårt kall inte kan köpas eller stoppas kommer vi att fortsätta att ge hjälp till världens folk. Vi gör det av princip, av historiska skäl och av engagemang. Det är arvet från vår kamp för social rättvisa, för suveränitet och för en mänskligare värld”, avslutade Portal Miranda.
Camposampiero bekräftar samma koncept. ”Dessa människor som startar kampanjer för hat och delegitimering kan inte ens föreställa sig att det kan finnas något annat än deras nyliberala kapitalistiska vision, baserad på ohämmad individualism och den perversa logiken mors tua vita mea”. ”Det är därför – avslutade han – som de aldrig kommer att kunna förstå något som hör till Martis filosofi: vårt hemland är mänskligheten. Solidaritet mellan människor i handling och verklighet, värdighet och bildning av den mänskliga personen genom kultur, studier och hälsa”.
Giorgio Trucchi, Nueva Lista Informativa Nicaragua y más 250330 (källhänvisningar i originalet)
(ZT)
Nueva Lista Informativa Nicaragua y Más: Cuba y su deber con la humanidad y los pueblos
Stöd det kubanska jordbruket!
Svensk-Kubanska Föreningen bedriver ett jordbruksprojekt för att bistå det kubanska jordbruket med modern utrustning såsom redskap och reservdelar till traktorer, utrustning för mjölk- och ostproduktion, samt andra verktyg och redskap ämnade för att höja arbets- och livskvalitén för de kubanska jordbruksarbetarna.
Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
pg 23 57 15-0
Swish 123 182 37 72
Märk betalningen med CUBA SI
