Kuba, ordförande för G77 + Kina: Att främja Syds gemensamma intressen
Torsdagen 12 januari tog Kuba över ordförandeskapet pro tempore [roterande] i gruppen av 77 plus Kina (G77 + Kina) för första gången.
Varför är det viktigt ? Därför att G77 + Kina är den största och mest mångfacetterade gruppen inom den multilaterala sfären: 134 medlemsstater som representerar två tredjedelar av FNs medlemmar och 80 procent av världens befolkning.
Den grundades 1964 av medlemmarna i den Alliansfria rörelsen efter FNs konferens om handel och utveckling, med syftet att stimulera grundarnas ekonomiska intressen och stärka den gemensamma förhandlingskapaciteten inom FN.
G77 + Kina består för närvarande av 134 stater, efter att Sydsudan anslöt sig i mars 2015, men har av historiska skäl behållit sitt ursprungliga namn. Även om Kina betraktas som en officiell medlem deltar landet och samarbetar externt.
Efter mer än 50 år har G77 lyckats hålla ihop med multilateralism som den vägledande principen för strategier för samarbete Syd-Syd, trots de uppenbara kulturella, geografiska och ekonomiska skillnaderna mellan medlemmarna.
Några av världens största ekonomier, t.ex. Kina och Brasilien, finns med parallellt med flera av de minsta, vilket ibland gör det svårt att hitta gemensamma utvecklingslinjer.
G77 bildades den 15 juni 1964 efter en ”Gemensam deklaration från de sjuttiosju utvecklingsländerna”, som utfärdades i slutet av det första mötet med FNs konferens om handel och utveckling (UNCTAD) i Genève.
Från och med gruppens första ministermöte i Algeriet den 10-25 oktober 1967, då Algerstadgan antogs, utvecklades en permanent institutionell struktur som ledde till att det skapades avdelningar inom 77-gruppen med sambandskontor i Genève (UNCTAD), Nairobi (UNEP), Paris (UNESCO), Rom (FAO/IFAD), Wien (UNIDO) och i 24-gruppen (G-24) i Washington (IMF och Världsbanken).
Enligt dess funktionella stadgar är Syds toppmöte det högsta beslutande organet för G77 + Kina, och det första hölls i Havanna den 10-14 april 2000.
Strax före evenemanget hänvisade Fidel Castro, den kubanska revolutionens historiska ledare, i ett slags uppmaning till debatt och civiliserad dialog, till den transcendentala betydelsen av att nå ett samförstånd som gör det möjligt för medlemsländerna att möta de största utmaningarna i vår tid:
77-gruppen behöver kollektivt reflektera över hur den ska möta den nya globala verkligheten för att få tillgång till utveckling, utrota fattigdom, försvara kulturer och inta sin rättmätiga plats i det globala beslutsfattandet som berör alla. Gruppen har sedan den bildades spelat en viktig roll som företrädare för Syd och försvarare av dess intressen i många förhandlingar. Vi är en grupp länder som kännetecknas av mångfald när det gäller geografi, kulturer och ekonomisk utveckling. Denna mångfald bör inte vara en svaghet, utan en styrka.
Utöver mångfalden, och som en faktor för enhet och sammanhållning, delar vi statusen som en grupp länder som får mycket liten och ofta knappt någon alls nytta av fördelarna med den nuvarande världsordningen med dess glittrande teknik, expanderande marknader och finansiella bubblor.
Globaliseringen, med sina imponerande tekniska landvinningar, utgör en enorm potential för utveckling, fattigdomsutrotning och främjande av socialt rättvis välfärd för hela mänskligheten. Aldrig tidigare har vi haft så enorma tekniska resurser som idag.
Men världen har långt ifrån utnyttjat globaliseringens potential. Globaliseringen domineras idag av en nyliberal politik som innebär en oreglerad marknad och privatisering till varje pris.
Den nyliberala globaliseringen har inte spridit utvecklingen i en värld där vi är alltmer beroende av varandra och därför mer i behov av att dela med oss av framsteg, utan har förvärrat ojämlikheterna och ökat bristen på social rättvisa till extrema nivåer och de mest irriterande kontrasterna mellan överflöd och extrem fattigdom.
För att globaliseringen ska kunna förverkliga sin enorma potential att gynna mänskligheten måste den åtföljas av en ny, rättvis och hållbar världsordning, som inbegriper att tredje världens länder deltar i det globala beslutsfattandet, en djupgående omvandling av det internationella valutasystemet, som domineras av det privilegium som USAs nationella valuta åtnjuter, en integrerad strategi för utveckling, där man undviker att dela upp handel, investeringar och finanser i separata sfärer som underlättar för de utvecklade länderna att dominera. Den behöver också minska den allt större klyftan mellan den rikaste gruppen av länder och den stora majoriteten av fattiga länder, och få ett slut på protektionistiska metoder som står i skarp motsättning till den ofta upprepade liberaliseringsretoriken.
Och han underströk med kraft: ”Nya konflikter och växande ojämlikheter kräver förhandlingar där vår förmåga till samförstånd i 77-gruppen och ett intelligent, flexibelt och principiellt förhandlingsbeteende är ett viktigt villkor för att uppnå en förnyad Nord-Syd-dialog som kan möta de enorma globala utmaningar som mänskligheten står inför, särskilt behovet av att globalisera utvecklingen på en hållbar grund av miljöskydd och social rättvisa.”
Kubas närvaro i G-77 + Kina
Kuba har alltid spelat en aktiv roll i G-77 + Kina, sedan landet kom med 1971. Ett av Kubas viktigaste bidrag till gruppens arbete är främjandet av samarbete Syd-Syd som ett sätt att bidra till en rättvis utveckling länderna emellan.
Det finns många exempel på samarbete som Kuba har satt igång i olika länder i Syd, särskilt på det sociala området. Tack vare läs- och skrivmetoder som Yo, Sí Puedo, som kubanska medarbetare har tillämpat i bland annat Bolivia, Venezuela, Ecuador och Nicaragua, har tusentals latinamerikaner och karibier tagit sig ur okunskapens mörker.
Kuba har gett betydande stöd på områden som hälsovård, med tiotusentals yrkesverksamma personer utplacerade på alla kontinenter. Åtgärderna omfattar också utbildning av personal både i Kuba och i deras ursprungsländer, vilket har fått ett brett erkännande av Världshälsoorganisationen WHO.
På Kubas begäran lade 77-gruppen + Kina fram resolutionsutkasten ”Mot en ny internationell ekonomisk ordning och Unilaterala ekonomiska åtgärder” som ett medel för politiskt och ekonomiskt tvång mot utvecklingsländerna i Generalförsamlingens andra utskott, i syfte att stärka mekanismerna för politisk samordning inom gruppen.
Även om Kuba aldrig tidigare har varit ordförande för gruppen har landet haft ordförandeskapet för olika kapitel: Genève 2001 och 2010, Nairobi 2005, Rom 1987 och 2001, med resultat som har erkänts över hela världen.
Ordförandeskapets utmaningar
Som det viktigaste förhandlingsblocket för utvecklingsländerna inom FN-systemet spelar G77+Kina en nyckelroll när det gäller att främja medlemmarnas gemensamma intressen och mål.
Sammansättningen av G77+Kina är mycket heterogen och varierande, så det roterande ordförandeskapet är nyckeln till att upprätthålla gruppens kapacitet, strategi, enighet och ledarskap i alla processer.
Vilka skulle Kubas uppgifter vara i ledningen för G77+Kina?
Ordförandeskapet, som är det högsta politiska organet i 77-gruppen, roterar mellan olika regioner (Afrika, Asien & Stillahavsområdet samt Latinamerika & Karibien) och utövas under ett år i alla kapitel.
Ordföranden, som är gruppens talesman, samordnar gruppens verksamhet i varje kapitel. Pakistan var ordförandeland 2022 och Kuba valdes att ta över 2023.
Det kubanska ordförandeskapet står inför en svår framtid, präglad av den kris som orsakats av covid-19-pandemin, internationella krig och sociopolitiska konflikter samt bristen på råvaror och konsumtionsvaror. Trots detta måste den arbeta för att uppnå målen i Agenda 2030 för en hållbar utveckling.
Enligt FN omfattar denna utmaning bland annat att främja åtgärder för att göra grundläggande mänsklig service till en universell rättighet, att göra vetenskap och teknik tillgängliga för samhället på ett inkluderande sätt och att ta itu med kapitalismens kris med hjälp av en ny ekonomisk och finansiell struktur. Allt detta med en vision inriktad på hållbarhet och miljöskydd och som bygger på kulturell och ekonomisk avkolonisering.
Kuba har därför åtagit sig att främja Syds gemensamma intressen, utvidga samarbetet och säkerställa ömsesidigt fördelaktiga förbindelser med resten av världen.
Enligt Kubas utrikesministerium ”är det en stor ära och ett stort ansvar för vårt land, som är medvetet om de stora utmaningar som Syd står inför, som klimatförändringar, fattigdom, arbetslöshet, osäker livsmedelsförsörjning, unilaterala ekonomiska tvångsåtgärder, reformen av handeln och de internationella finansiella institutionerna, samt upptrappningen av geopolitiska spänningar och former av dominans och hegemoni.
Under sitt ordförandeskap kommer Kuba att outtröttligt, flexibelt och konstruktivt arbeta för att förverkliga den omdanande vision som förespråkas av G77+ Kina och för att med konkreta åtgärder främja de ambitioner som anges i Agenda 2030.
I linje med den revolutionära diplomatins principer kommer Kubas ordförandeskap att prioritera främjandet av internationell solidaritet och internationellt samarbete för att stödja återhämtningen efter pandemin i utvecklingsländerna.
Den kommer att från alla möjliga plattformar kräva att industriländerna uppfyller sitt historiska ansvar att genom Nord-Syd-samarbete stödja utvecklingsinsatser, särskilt när det gäller tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad och finansiering.
På samma sätt kommer allmän tillgång till utbildning och hälsovård av hög kvalitet att främjas för att övervinna de strukturella utmaningarna och det kolossala trycket på våra befolkningar idag, samtidigt som man förespråkar vetenskap och innovation som drivkrafter för utveckling.
Kuba kommer dessutom att fortsätta att beslutsamt stödja ett regelbaserat, öppet, icke-diskriminerande och inkluderande multilateralt handelssystem som bygger på principen om särskild och differentierad behandling av utvecklingsländerna.”
Claudia Fonseca Sosa, Cubadebate 230112
/cv
Cuba, presidente del G77 + China: El compromiso de hacer avanzar los intereses comunes del Sur
