Kubas svåra energikris och vägen ur den
En utländsk affärsman bevittnade förra månaden en ovanlig händelse i östra Santiago de Cubas hamn. Stuveriarbetare höll på att lossa en dyrbar last av kubanernas favoritlivsmedel, ris, när de blev tillsagda att avbryta sitt arbete under en stekande sol och ta hand om ett inkommande fartyg.
Regionen har, liksom resten av landet, genomlidit fem år av en allt djupare kris som har lett till att lamporna släcks mer än de tänds, fabriker och kontor står stilla, hamnar saknar fungerande utrustning och miljoner människor kämpar för att få tag på mat, medicin, bränsle och nästan allt annat.
Jag frågade min vän vad som kunde vara viktigare än ris under dessa svåra tider. ”Solpaneler, miljontals av dem”, svarade han.
Cirka 50 mil västerut, vid Mariels containerterminal strax utanför Havanna, har sådana händelser blivit vardagsmat under det senaste halvåret, berättade affärsmannen och andra Mariel-kunder. Ett rykte spreds om att de kinesiska containrarna som strömmade in i hamnen kom med bränsle, eftersom de transporterades ut från Mariel så snart de anlänt.
För ett år sedan undertecknade Kuba och Kina två avtal, ett om att färdigställa 48 solcellsparker med en sammanlagd kapacitet på 1.200 megawatt (MW) i år, och ett annat om att installera ett liknande antal därefter, vilket skulle tillgodose cirka hälften av det nuvarande elbehovet. Samtidigt avbröt landet utvecklingen av nya hotell, vilket frigjorde medel, utrustning och arbetskraft för projektet.
Den nationella statistikbyrån (ONEI) rapporterade i slutet av april att energiutveckling hittills i år har ersatt turism som landets största investering med 27,2 procent, medan turismrelaterad finansiering för första gången på flera år har fallit från första plats med 14,1 procent jämfört med 25,3 procent under samma period 2024.
”Vi bevarar miljön, och vi söker utveckling och ekonomisk och social tillväxt med dessa investeringar”, sade president Miguel Diaz-Canel nyligen till en liten grupp utländska journalister, ”men för närvarande utsätts vi för saker som är så irriterande som strömavbrott, ibland i många timmar.”
Kubas ekonomi har krympt mer än 15 procent sedan 2019 och jordbruksproduktionen och tillverkningen mycket mer, en kris som enligt tjänstemän utlöstes av hårdare sanktioner som infördes under president Donald Trumps första mandatperiod, fortsatte under Biden och förvärrades av pandemin, den nuvarande internationella instabiliteten och inrikespolitiska misstag.
Trumps kampanj med maximalt tryck berövade Kuba tillträde till den US-amerikanska turistmarknaden som delvis öppnades under Barack Obama och som stod för 50 procent av besökarna till det karibiska området. Trump placerade också Kuba på listan över stater som sponsrar terrorism, vilket tvingade många besökare från Europa att ansöka om visum för att komma in i USA om de reste till Kuba. Den fördjupade krisen och de tre senaste avbrotten i hela elnätet har genererat negativ publicitet, vilket ytterligare skrämt bort potentiella besökare, vars antal sjönk med 30 procent under första kvartalet jämfört med samma period förra året, med ankomster som nu ligger på 50 procent av 2019 års nivå.
Diaz-Canel sade i intervjun, som senare sändes till nationen, att han under sina veckovisa besök i kommuner runt om i landet, där han möter massor av trötta invånare, förklarar solcellsplanen som ett ljus i mörkret och nyckeln till återhämtning. ”Vi går igenom en komplex kris, men det finns utgångar, det finns ljus, och det är vad vi alltid förklarar när vi ger oss ut på vägarna”, sade han.
Regeringskritiker ifrågasätter varför det har tagit så lång tid för landet att anamma förnybara energikällor och prioritera andra sektorer framför turismen. ”Bättre sent än aldrig”, säger den pensionerade sjuksköterskan Olga Diaz i Havanna, ”men människor har sagt detta i åratal och fått lida av konsekvenserna av passivitet.”
Sedan Fidel Castro ledde revolutionen 1959 har amerikanska beslutsfattare konsekvent underskattat landets ledare och befolkning. Trumpadministrationen och utrikesminister Marco Rubio verkar inte ha lärt sig någonting. Det gröna initiativet kommer vid en tidpunkt då Trump-administrationen inför ännu fler sanktioner som riktar sig mot de intäkter i hårdvaluta som behövs för att importera varor och förbättra infrastrukturen, vilket fortsätter att underblåsa oron.
Diaz-Canel har upprepade gånger sagt att valet av Trump är olyckligt men ingen överraskning, och att hans regering har förberett sig under en längre tid. Han pekar på solcellsprojekten som ett exempel på ”kreativt motstånd där vi inte bara gör motstånd utan går framåt … baserat på vetenskap och innovation”.
De två solparkskontrakten är en del av en storslagen strategi för att slutligen få slut på Kubas mer än hundraåriga beroende av importerat bränsle, som förra året var landets största utgift i konvertibel valuta och uppgick till cirka 2 miljarder dollar.
Fidel Castro hoppades på 1980-talet kunna bygga tre kärnkraftverk med liknande syfte, vilket ledde till krav på ingripande från kubansk-amerikanska hårdföra grupper i Miami och sabelskrammel i Washington. En anläggning var nästan färdig när Sovjetunionens kollaps fick projektet att stanna av.
Ett årtionde senare inledde Kuba tillsammans med utländska partners, däribland Frankrike och Spanien, en jakt på olja till havs. Kina byggde en djuphavsborrigg för ändamålet, den enda rigg i världen som innehöll mindre än 10 procent US-amerikanska komponenter, vilket krävs på grund av USAs blockad. Ansträngningen misslyckades med att upptäcka kommersiellt gångbara mängder olja.
Flera år senare skrev Raúl Castros regering kontrakt med europeiska företag om att bygga sol- och vindkraftsparker, men det initiativet föll samman på grund av de höga finansieringskostnaderna, som delvis berodde på USA:s sanktioner, enligt affärsmän och diplomater med insyn i förhandlingarna.
Den här gången är det annorlunda, hävdar kubanska tjänstemän och säger att även om de förstår allmänhetens skepsis så är solcellsprojekten en ”all-hands-on-deck”-affär, med garanterad finansiering och leveranser. ”Investeringsprocessen har prioriterats av landets ledning, och i alla provinser har denna investering prioriterats … från lossning i hamnarna, bränsle för transporter och all logistik som denna stora volym varor kräver, till röjning av mark och byggnation”, sade Diaz-Canel. Regeringen förutspår att strömavbrott under dagtid kommer att bli ett dåligt minne 2026 och sedan försvinna helt tillsammans med landets beroende av importerat bränsle i takt med att mer solcellslagring tillkommer och en del bränsle flyttas till nattanvändning.
Det pågår också mindre projekt för förnybar energi. Kina har donerat ytterligare fyra solcellsparker på 35 MW som ska öppna i år. Kubas första vindkraftspark, även den med kinesisk finansiering och material, planeras att gå online 2026. Regeringen rapporterade att det nu finns över 49.500 elfordon registrerade på Kuba, de flesta i huvudstaden där de konkurrerar om utrymmet med hästdragna vagnar, amerikanska veteranbilar, sovjetbyggda Lador, kinesiska turistbussar och ett växande antal SUV:ar. En kedja av kraftverk planeras över hela landet, och det första är under uppförande i Havanna.
Pumparna som förser städerna och fälten med vatten drivs i allt högre grad av solenergi, ofta från Tyskland, vilket gör att man undviker avbrott som orsakas av elavbrott och orkaner. En ny lag föreskriver att privata och statliga företag, som förbrukar stora mängder energi, måste installera förnybara energikällor som täcker hälften av deras behov under dagsljusets toppar.
Regeringen, med stöd av Ryssland, planerar att bevara vad man kan av de föråldrade kraftverken. Anläggningarna från sovjettiden använder inhemsk råolja av dålig kvalitet, medan två nyare gaseldade anläggningar är samarbeten med det kanadensiska företaget Sherritt International. En del importerat bränsle kommer fortfarande att gå till reservaggregat med mindre dieselgeneratorer som installerades vid sekelskiftet och som nu till stor del står stilla på grund av brist på bränsle och reservdelar.
Detaljerna i avtalen mellan olika kinesiska statliga och privata företag som ska finansiera och leverera solenergiparkerna är knapphändiga, men det som står klart är att de har välsignats av båda ländernas kommunistpartier och är en enorm logistisk utmaning på land och till havs. Hittills har projektet följt tidsplanen och de första 12 parkerna har tagits i drift.
”Ett av kontrakten omfattar 8.000 containrar, 2.200.000 paneler, tusentals ton stål, miljoner och åter miljoner bultar, tusentals kilometer kabel”, sade gruv- och energiminister Vicente de la O Levy nyligen i en intervju med den officiella tidningen Granma.
Ministerns chef för förnybar energi, Ovel Concepción Díaz, sade att de flesta leveranserna redan hade tagit sig från Kina till den karibiska önationen 8.500 mil bort och fanns på plats i framtida solcellsparker runt om i landet, ett stort jobb i ett land med brist på bensin, cement, maskiner, utrustning och reservdelar och där lönerna betalas i deprecierade pesos. ”Mer än 1.600 strukturer måste installeras i varje solcellspark för att stödja de mer än 43.000 panelerna, plus alla ledningar, mer än 290 meter kabel och mer än 89.000 elektriska anslutningar…. många människor och institutioner arbetar tillsammans”, sa Concepcion Diaz under en intervju förra månaden med officiella medier. ”Det här är ett arbete av stor magnitud.”
Det verkar som om den påhittade närvaron av kinesiska spionstationer på Kuba är den nya förevändningen under vilken Trumpadministrationen planerar att släppa lös nya attacker mot Kubas förmåga att tjäna den hårdvaluta som är avgörande för dess överlevnad.
Trump och Rubio gör ingen hemlighet av sin önskan att störta den kubanska regeringen och driva Kina ut ur Latinamerika och Karibien, men utan en flottblockad kommer de att få svårt att stoppa Kubas snabba övergång till förnybara energikällor och det löfte de innebär för landets ekonomi och folk.
Marc Frank, The Nation 250521 (ZT)
Stöd Kubas matsuveränitet!
Nu drar Svensk-Kubanska igång ett agroekologiskt jordbruksprojekt! Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
Svensk-Kubanska ger stöd till ett småskaligt projekt till en agroekologisk gård i Las Lajas i provinsen Cienfuegos. I första hand gäller det att kunna köpa in bevattningsutrustning. Vi behöver få ihop 150 000 kr. Vill du bidra? Sätt in valfri summa på PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72. Märk betalningen ”agroekologi”. Stort tack.
Solidaritet
