Fidel talar i FNs generalförsamling 1960 — Foto: Cubadebate arkivbild

Kubas sanning nådde New York, hinder till trots

Ända sedan den första rubriken den 14 september för 62 år sedan meddelade att den kubanska revolutionens historiska ledare Fidel Castro skulle resa till New York, började försöken att sätta käppar i hjulet för besöket.

Den dåvarande premiärministern skulle åka till FNs högkvarter och för första gången tala om självbestämmande, suveränitet och fred, men USAs regering såg detta som ett hot och började omedelbart vidta åtgärder. På kort tid begränsades den revolutionära gerillans rörelser i New York till ön Manhattan – av säkerhetsskäl sades det.

Men Kuba såg inte passivt på State Departments agerande utan svarade den 16 september med att begränsa USAs ambassadör i Havanna, Phillip Bonsal, till ett litet område i stadsdelen Vedado.

Dagen därpå reagerade kubanerna också på fientligheten i USAs nyligen antagna Sockerlag, som de beskrev som en feg och kriminell ekonomisk aggression mot sockersektorn, landets viktigaste inkomstkälla.

Den 17 september undertecknade Fidel Castro och president Osvaldo Dorticós en resolution om att nationalisera en grupp USA-ägda banker verksamma på Kuba, ett ställningstagande som visade hur fast beslutet det kubanska folket var att inte ge efter för påtryckningar.

När premiärministern på morgonen söndagen den 18:e reste till New York i spetsen för den delegation som skulle delta i Generalförsamlingens 15:e session, stod det klart att detta inte skulle bli ett besök som liknade någon annan regeringsföreträdares.

Och så blev det: fastän USA å sin sida visade sin oförmåga att vara värd för FN, då man inte respekterade FNs opartiskhet, gav folket i USA och andra delar av världen den revolutionära ledaren de varmaste uttryck för tillgivenhet och erkännande.

En folkmassa väntade i över fem timmar på att planet med Fidel skulle anlända, och trots ihållande regn rörde sig ingen från sina platser, vilket historikern Eugenio Suárez berättade flera år senare.

Ett stort säkerhetspådrag med cirka 500 poliser och ett okänt antal hemliga agenter anlände till flygplatsen för att försöka hålla Fidel borta från den jublande folkmassan, som följde honom i en karavan av mer än 100 bilar, 25 bussar och flera lastbilar in till staden.

Det var dessa ödmjuka människor som väntade på honom på Shelburne Hotel och sedan välkomnade honom på Theresa Hotel i Harlem när den kubanska delegationen den 19 september förvisades från sitt boende.

Varken uteslutningen från en lunch som president Eisenhower bjöd latinamerikanska delegationer på eller skottlossningen mot revolutionära anhängare hindrade Kubas sanning från att höras i FN den 26 september 1960.

”Vi är och kommer alltid att vara för rättvisan – mot kolonialism, mot exploatering, mot monopol, mot militarism, mot kapprustningen, mot krigsspelet. Det är det som vi alltid kommer att vara emot. Det kommer att vara vår ståndpunkt”, förklarade Fidel då.

Prensa Latina 220914 (CV)