CELAC och det absolut nödvändiga att ”gå i täta led”
Idag, den 24 januari, genomför CELAC sitt sjunde toppmöte. Organisationen innefattar de latinamerikanska och karibiska staterna, men inte USA och Kanada. Det sticker den internationella högern i ögonen, något vi återkommer till i ett kommande inlägg. CELAC är viktigt i arbetet för att göra regionen självständig och komma loss från att vara den bakgård som USA vill se det som.
Mer än tvåhundra år efter det att de första självständighetsprocesserna inleddes i Latinamerika och Karibien var grundandet av CELAC(Comunidad de Estados LatinoAmericanos y Caribeños) i december 2011 en milstolpe i den regionala historien. De progressiva och vänsterorienterade regeringarnas framväxt i denna del av världen under 2000-talets första år var en viktig faktor för att denna organisation för integration skulle kunna förverkligas.
Grunden för CELAC lades formellt vid det första toppmötet för Latinamerika och Karibien om integration och utveckling (CALC) som hölls i Salvador de Bahía, Brasilien, i december 2008. CELAC grundades som den första mekanismen för att integrera de 33 nationerna i Vårt Amerika utan inblandning av utomstående eller imperialistiska intressen.
För att genomföra det som beslutades vid toppmötet 2008 hölls det andra CALC-mötet, det så kallade Enhets-toppmötet, i februari 2010 på Riviera Maya i Mexiko. Där beslutades att man skulle bilda ett regionalt organ som skulle slå samman Rio-gruppen och CALC. Det var upprinnelsen till en organisation för att förverkliga de drömmar som regionens stora hjältar som Bolívar, Sucre och Martí hade om enhet, rättvisa och suveränitet.
Fidel, Chávez och Lula var de främsta drivkrafterna bakom denna dröm som skulle bli verklighet i december 2011, när Venezuela stod värd för CELACs konstituerande toppmöte. Vid det tillfället definierade general Raúl Castro CELAC som ”vårt mest värdefulla verk” och bekräftade att dess syfte skulle vara att konsolidera en enad och suverän region, med ett gemensamt öde som mål. CELAC, sade Raúl, skulle förse oss med det politiska instrument som krävs för att förena viljor, respektera mångfald, lösa meningsskiljaktigheter, samarbeta för våra folks bästa och visa solidaritet med varandra.
Han efterlyste sedan ett nytt paradigm för regionalt och internationellt samarbete och sade att vi inom ramen för CELAC skulle ha möjlighet att bygga upp en egen modell som är anpassad till vår verklighet och som bygger på principerna om gemensam nytta och solidaritet. Han fortsatte med att bekräfta att folken i Latinamerika och Karibien behöver och kräver en bättre fördelning av rikedomar och inkomster, allmän och fri tillgång till utbildning av hög kvalitet, full sysselsättning, bättre löner, utrotning av analfabetism, upprättande av verklig livsmedelssäkerhet, ett hälsovårdssystem för hela befolkningen, rätten till anständiga bostäder, dricksvatten och sanitära anläggningar.
CELAC skapades i syfte att fördjupa den politiska, ekonomiska, sociala och kulturella integrationen av Latinamerika och Karibien. Under de elva år som organisationen har funnits har verksamheten varit inriktad på just detta, nämligen att bevara enheten i den stora socioekonomiska, politiska och etniskt-kulturella mångfald som kännetecknar vårt Patria Grande, vårt stora fosterland.
CELAC är engagerad i en högre grad av politisk samordning för att möta de utmaningar som det nuvarande scenariot med en djup ekonomisk kris innebär. Den främjar fred, stabilitet och varje stats rätt att bygga upp sitt eget politiska system, fritt från hot, aggression och ensidiga tvångsåtgärder, utifrån ett samordnat perspektiv i FNs anda.
Sex toppmöten med stats- och regeringschefer har hållits: I i Chile i januari 2013, II i Havanna i januari 2014, III i Costa Rica i januari 2015, IV i Ecuador i januari 2016, V i Dominikanska republiken i januari 2017 och VI i Mexiko i september 2021. Till följd av flera regeringsbyten i regionen, som präglats av interna konflikter i flera länder, de allt oftare förekommande okonventionella planerna och metoderna från Washington [dvs. kupper och undergrävande verksamhet] och dess inblandningspolitik samt det komplexa ekonomiska, hälsomässiga och logistiska scenariot till följd av covid-19-pandemin, har CELAC inte kunnat genomföra vissa projekt.
Mexikos pro tempore-ordförandeskap 2021, med president Andrés Manuel López Obrador, gav ny kraft åt organisationen, som inte bara har manifesterats i projekt utan också i handling.
Argentinas ordförandeskap 2022 gav kontinuitet åt CELACs pånyttfödelse och lämnar enligt experter på området en mycket positiv balans för regionen.
I dag stärks CELAC av att regeringarna Gustavo Petro i Colombia, Gabriel Boric i Chile och Xiomara Castro i Honduras har införlivats, och att Brasilien och president Luiz Inácio Lula da Silva har återkommit.
Det sjunde toppmötet mellan stats- och regeringscheferna i Latinamerikanska och Karibiska Staternas Gemenskap (CELAC), som äger rum den 24 januari i Buenos Aires, Argentina, kommer dock att ske i ett sammanhang som i regionen präglas av att nya regeringar har tillträtt under de senaste månaderna, av interna konflikter och tvister mellan grannländer samt av de ständiga försöken från högerns sida att sabotera progressiva och folkliga projekt. Än en gång bekräftas det tvingande behovet att, som José Martí uttryckte det, ”gå i täta led”, att bevara enheten i mångfalden.
Claudia Fonseca Sosa, Cubadebate 230122
/cv
La Celac y la imperiosa necesidad de “andar en cuadro apretado”
