Den prisbelönte journalisten Dick Emanuelsson skriver här om en honduransk fackföreningsledare som svenska Migrationsverket vill utvisa till en trolig död.
Mordhotad fackföreningsledare deporteras från Sverige
Framför familjen, hustru och tre barn satte en av de sex maskerade männen pistolen mot hans tinning. Det var en sista varning; att upphöra med organiseringen av arbetarna på banan- och oljepalmsplantagerna eller dö. Men Migrationsverket har tre gånger beslutat att deportera den honduranske fackföreningsledaren Ahrax Mayorga tillbaka till våldets Honduras. Mayorgas sista hopp står nu till att han och familjen ska slippa återvända till det våldsamma Honduras genom att hans nu fasta anställning i ställningsbyggarföretaget där han arbetar, ska ge ett permanent uppehållstillstånd.
MAYORGA FÅR INTE BARA Internationella Livsmedelsarbetarförbundet, IUL:s stöd. Också CWA, den kontinentala delen för ITUC (International Trade Union Confederation) som representerar mer än 55 miljoner arbetare på kontinenten, uttrycker ”sin djupa oro över de hot och förföljelser som drabbat vår kamrat Ahrax-Tzel Mayorga Hernandez, fackföreningsledare, från Honduras´ landsorganisation CUTH”. Det skriver CWA:s generalsekreterare Rafael Freire Neto i ett öppet brev till svenska Migrationsverket.
Mayorga organiserade lantarbetarna i en av Honduras´ farligaste regioner, den norra karibiska kusten med huvudstaden Tocoa i länet Colon. Där ligger Bajo Aguan som är en region med i huvudsak utvinning av palmolja. Koncentrationen av jorden finns hos tre agrarindustriägare och Honduras´ mäktigaste män. Bland dem Miguel Facussé som avled för två år sedan. Men hans imperium är intakt. Familjen och två andra landägare förfogar över tusentals hektar. Mot dem står 300,000 lantarbetare.
– 2017 genomförde vi en viktig strejk just i Bajo Aguan. Polisen anlände på begäran av företaget och där pekades jag ut som en ledare för, och uppviglare av, arbetarna, säger Ahrax när denne reporter, bosatt i Honduras ringer upp honom i Sverige, en något surrealistisk situation.
KAMPEN FÖR EN JORDREFORM tvingade lantarbetarna i Bajo Aguan att organisera sig i rörelsen MUCA, (El Movimiento Unificado Campesino del Aguan). Men det är ett riskfyllt arbete. Sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009 har över 150 lantarbetare, organiserade i MUCA mördats av vad bönderna anser vara en ohelig allians mellan de tre landägarnas inhyrda säkerhetsgarde, som bönderna anser vara rena paramilitärer och en på plats stationerad armébataljon, poliskommando- och säkerhetsstyrkor.
Efter militärkuppen reste representanter för de tre landägarna till Colombia där honduranerna rekryterade paramilitärer i Magdalena Medio, ett centrum för de paramilitära dödsskvadronerna, vilka erbjöds ”jobb” i Bajo Aguan för 750 dollar i månaden. Efter det intensifierades morden på lantarbetarna i Bajo Aguan.
En av MUCA:s ledare som vi intervjuade var Juan Ángel López Miranda. Så här sa han den 9 december 2010 när vi intervjuade honom i egenskap av ledare för det största bondekooperativet, ”Marañon” i Bajo Aguan med 1 500 lantarbetare som medlemmar:
– Vi lever i en region av terror. Armén med mycket vapen. Bönder dör, brutalt mördade. Vi vet att här finns det colombianska och israeliska mördare som har infiltrerats i armébataljonerna. Men vi kommer att fortsätta denna kamp. Det kommer att kosta oss blod. Men en dag kommer vi att se ljuset, var Lopez´ avskedsord. Den 11 november 2014 mördades han.
Det var i denna fientliga miljö som Mayorga under nio års tid organiserade lantarbetare till facket Festrago. Efter 2017 intensifierades hoten mot honom och hans familj. Otaliga är de anmälningar han gjorde till den lokala polisen. Men utan resultat. Trots det anser Migrationsverket, att enbart det faktum att polisen tog emot anmälningarna är ett bevis för en ”god vilja” att gå till botten med hoten.
I Honduras kan du fråga vem som helst i bostadsområdena om polisen och du får till svar: ”Här vågar ingen anmäla ett brott för polisen är i maskopi med `las Maras´,” den organiserade brottslighetens psykopatiska gangsters.”
NATTEN den 18 MARS 2022 vaknade familjen vid 3-tiden av att sex okända angripare bröt sig in i familjens hus.
– De höll en pistol mot min panna inför resten av min skräckslagna familj. De hotade att döda mig, min fru och mina tre barn. Det var meningen att det skulle se ut som ett banalt rån, men de ville tvinga mig att ge upp mitt fackliga och politiska engagemang, säger Mayorga.
Efter att ha levt under permanenta hot under fem års tid fattade han det drastiska beslutet, för sin familjs skull, att med kamraternas hjälp lämna Honduras och söka politisk asyl i Sverige. Det var dit han anlände några veckor efter attacken i hans hem.
Facket: ”Ge kamraten skydd i Sverige”
Tomas Membreño är ordförande i STAS, (El Sindicato de Trabajadores de la Agroindustria y Similares, motsvarigheten till Svenska Livsmedelsarbetareförbundet), som ingår i förbundet FESTRAGO (Federacion de Sindicatos de Trabajadores de la Agroindustria, Lantarbetareförbundet) där han är organisationssekreterare. STAS organiserar lantarbetare på Honduras´ bananplantager, ananas, melon, räkodlingar, palmolja, med mera. Hans rekommendation är helt kategorisk:
– Jag rekommenderar de svenska migrationsmyndigheterna att ge kamraten allt det beskydd han INTE kan få här i Honduras. Det skulle vara mycket beklagligt om han tvingas återvända. Här har vi haft många fall där kamrater har gått i tillfällig exil och senare återvänt och mördats. Jag anlände till Mayorgas hem den natten då de bröt sig in och det är helt uppenbart att de var ute efter att tysta kamraten.
Det svenska Migrationsverket ifrågasätter inte att Mayorga utsatts för hot eller förföljelse. Men de använder ett omvänt och obegripligt bevisförande. T.ex. att
· den asylsökande kan inte i detalj och med namn utpeka vilka de kontrakterade gärningsmännen är,
· kan inte bevisa att han är utsatt för en förföljelse för sitt fackliga arbete,
· att polisen har tagit emot hans anmälningar borgar för att de är intresserade av att lösa fallet,
Därmed avvisas Mayorgas argumentation, trots att Fackföreningsinternationalens Amerika-sektion och hans kamrater i facket i Honduras ryter till på skarpen när de skriver till MV: ”Allvaret i de situationer som kamraten anger och verifieringen av att dessa händelser inträffar i Honduras, gör det brådskande att vidta åtgärder för att skydda liv och säkerhet för fackföreningsledaren Ahrax-Tzel Mayorga Hernández, såväl som för hans familjemedlemmar. Av dessa skäl, med respekt för svensk lagstiftning begär vi möjligheten till ett snabbt och effektivt skydd för vår kamrat i likhet med hans familj och att hans begäran om exil i landet accepteras”.
Det skrev CWA den 6 maj 2022, drygt en månad efter att Mayorga hade anlänt till Sverige. Trots det har Migrationsverket tre gånger beslutat om hans avvisning.
Ahrax småler i Skyperutan när jag nämner verkets argumentering.
– Visst händer det att de materiella förövarna ibland grips och åtalas. Men de mäktiga, de som ger uppdraget till dem som håller i vapnen grips nästan aldrig. I Honduras är det hur lätt som helst att anlita en lejd mördare som gör ”jobbet” för en spottstyver.
Vad ska du göra nu, frågar jag Ahrax Mayorga, efter att han har fått det tredje och sista beslutet från Migrationsverket, där de ger honom och familjen fyra veckor på sig att packa väskor och flyga tillbaka till Honduras.
– Jag arbetar som ställningsbyggare i ett företag inom byggbranschen. Det och kamraterna ställer upp på mig för att ge mig uppehållstillstånd via ett arbetskontrakt i stället för politisk asyl. Naturligtvis anser jag att hoten mot mig och familjen är tillräckliga för att ge mig och familjen politisk asyl, men jag är djupt tacksam mot att företaget ger mig ett anställningskontrakt som skulle kunna innebär att vi inte tvingas tillbaka till Honduras.
Men de svenska myndigheterna det sista ordet.
· Svenska Livsmedelsarbetarförbundets förbundstidning heter Mål och Medel. Under 1990-talet gjorde jag flera reportage för tidningen om terrorn och morden mot de colombianska bananarbetarna och deras fackliga ledare och aktivister.
· Mål och Medel och dess chefredaktör Åsa Passanisi fick först erbjudandet om att publicera reportaget ovan. Hon svarade den 17 april: ”Vi läser igenom och hör av oss om det skulle vara intressant för oss”. Trots en påminnelse den 2 maj har hon och redaktionen ännu inte hört av sig.
· Men Svensk-Kubanska Föreningen vet av snart 65 års erfarenhet hur grundläggande solidariteten är. Den sviker inte en utsatt honduransk arbetarledare som med all sannolikhet kommer att bli medlem i föreningen i likhet med många latinamerikanska politiska flyktingar i Sverige. Om han och familjen får stanna, vill säga.
Dick Emanuelsson, Tegucigalpa, Honduras (kortat och redigerat ZT)
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en 20:a eller valfri summa till
123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande, samma pg och Swish som ovan)
