Insändare i Washington Post
När nästa pandemi kommer, låt Kuba vaccinera världen
Hur ska mänskligheten kunna förhindra att nästa pandemi blir lika katastrofal som den här, där så många som 15 miljoner människor har dött? Den gångna veckan träffades länderna i Världshälsoorganisationen, WHO, i Genève för att börja diskutera ett avtal om pandemiberedskap. Ett primärt mål är att snabbt utveckla nya botemedel och vacciner, och kapacitet att leverera dem till alla på planeten.
Även om ingen ännu vet vad WHO i slutändan kommer att rekommendera, är det möjligt att förutsäga en sak: att lätta på USAs sanktioner mot Kubas inhemska bioteknikindustri, som har kapaciteten att utveckla banbrytande vacciner och behandlingar och dela med sig av dem till länder som inte har råd med den industrialisera världens läkemedelsföretags höga priser.
Detta är ett misstag.
Under covid-19-krisen hade USA möjlighet att dela med sig av sin vaccinteknik till världen, och underlåtenheten att göra detta förlängde pandemin både hemma och utomlands. I juni 2022 medgav en högt uppsatt tjänsteman i Bidenadministrationen att omicronvarianten, som har orsakat mer än 300 000 dödsfall i USA och mer än 1,5 miljoner globalt, hade kanske aldrig uppstått om världen hade varit tillräckligt vaccinerad 2021.
Vad som är mindre känt är att Kuba hade samma möjlighet att hjälpa till att vaccinera världen. Beskrivningen av hur Kuba systematiskt blockerades i sin strävan att göra sina egna mycket effektiva vacciner allmänt tillgängliga ger oss avgörande lärdomar.
Det senaste kapitlet i denna historia började sommaren 2021. Deltavarianten härjade i Indien och drog fram runt om i världen. Nya vacciner ingav hopp, men de mest resurssvaga länderna kunde inte få dem för vare sig pengar eller kärlek. USA och Europa donerade visserligen doser, men deras insatser var knappast tillräckliga för att lösa det globala problemet. Avgörande var att dessa regeringar inte kunde övertala de företag som de hade finansierat att dela med sig av den teknik som kunde ha gjort det möjligt för andra länder att tillverka vacciner på egen hand. I detta dystra landskap var det förvånande att höra att Kuba hade tagit fram två effektiva coronavirusvacciner från grunden, och sedan lovat att dela med sig av sina immateriella rättigheter till hela världen.
”Vi insåg att vi inte skulle ha råd att köpa vaccin till vårt folk, så vi var tvungna att tillverka vårt eget, och vi var tvungna att göra det på mycket kort tid”, berättade Rolando Pérez Rodríguez, chef för vetenskap och innovation på BioCubaFarma, nyligen för oss. I augusti 2021 producerade ett av BioCubaFarmas laboratorier också en booster. Båda visade mer än 90 procents effektivitet, i nivå med de ledande västerländska vaccinerna.
Kostnaden för att utveckla dessa vaccin var 50 miljoner dollar, enligt BioCubaFarma, långt mindre än de miljarder som investerats av USAs regering och de hundratals miljoner som Tyskland investerat i sina.
Det anmärkningsvärda är att Kuba till slut exporterade nästan lika många vaccindoser som man använde hemma, och levererade till Venezuela, Mexiko, Vietnam, Syrien, Nicaragua, Vitryssland och Iran. Men trots att många länder i Afrika och Sydasien också var i desperat behov av vaccin, utnyttjade de inte Kubas erbjudande.
För att förklara varför de inte gjorde det måste vi gå tillbaka till 1962, då USAs ekonomiska embargo mot Kuba trädde i kraft. Sedan dess har eskalerande sanktioner, som USA har verkställt genom att utöva ständiga politiska och ekonomiska påtryckningar, isolerat Kuba inte bara från USA utan också effektivt från världen. Hårda straff för brott mot USAs sanktioner har gjort att institutioner och regeringar rutinmässigt överdriver efterlevnaden av dem.
Kuba kunde ha bett WHO att certifiera sina vacciner för att göra det lättare för andra länder att köpa dem med internationellt bistånd. Men landet hade inte råd att samarbeta med WHO efter att president Donald Trump inte bara upphävt de förmildringar av sanktionerna som hans föregångare infört, utan också utsett Kuba till en statlig sponsor av terrorism. Detta har inneburit att även i länder där det är lagligt att göra transaktioner med Kuba är få banker villiga att riskera dryga böter och straffrättsliga påföljder för att de uppfattas som stödjare av terrorism.
Förbindelserna Kuba-USA är en politisk het potatis, men nya tider kräver nya grepp. Världen har förändrats sedan 1962. Det spöke som hemsöker den idag är inte kommunism utan ännu en global hälsokris. Det finns få tecken på att Biden-administrationen kommer att pressa USAs läkemedelsföretag att dela med sig av sina medicinska uppfinningar till världen. Men president Biden skulle kunna ta ett stort kliv mot global hälsosäkerhet genom att dra tillbaka Trump-administrationens drakoniska Kuba-politik. Om han gick längre och tillät nya undantag i USAs sanktionssystem skulle Kuba kunna fortsätta att utveckla – och dela med sig av – innovativa vacciner och behandlingar mot världens sjukdomar.
Mer än tre år senare är det uppenbart att världen reagerade dåligt på coronavirusets utbrott och att liv gick till spillo i onödan. Men nu finns det tid att förbereda sig för nästa pandemi och sätta kurs mot en mer rättvis fördelning av medicinsk teknik. USAs uråldriga embargo skadar inte bara Kuba – det skadar hela världen.
Achal Prabhala och Vitor Ido, Washington Post 230601 / cv
(med länkar i originalet)
Achal Prabhala är samordnare för projektet AccessIBSA, som arbetar för tillgång till läkemedel i Indien, Brasilien och Sydafrika. Vitor Ido är programansvarig för Hälsa, immateriella rättigheter och biologisk mångfald vid South Centre i Genève.
Observera att man i insändaren talar om embargo, medan vi använder den korrekta benämningen blockad.
Next pandemic, let Cuba vaccinate the world
