New York Times publicerade i söndags /17 mars/ ett reportage av journalisten Nicholas Casey med den chockerande rubriken Nicolás Maduro använde kubanska läkare och hälsovård för att sätta press på väljare.
Genom att använda det förmodade vittnesmålet från 16 f.d. medlemmar av den kubanska läkarkontingenten i Venezuela, skriver Casey den bisarra historien om kubansk hälsovårdspersonal som sägs ha utnyttjats för att hota patienter och tvinga dem, genom att neka dem vård om de inte röstade på Maduro i presidentvalet 2018.
Så här skriver New York Times:
Olika taktiker användes, sa läkarna, från simpla påminnelser om att rösta för regeringen till att neka behandling av oppositionsmedlemmar med dödliga sjukdomar.
Kubanska läkare kommenterade att de beordrades att gå från dörr till dörr i fattiga stadsdelar för att erbjuda medicin och varna invånarna att de inte längre skulle få tillgång till sjukvård om de inte röstade på Maduro eller hans kandidater.
Många sa att deras chefer instruerade dem att uttala samma hot i enskilda konsultationer med patienter som sökte behandling för kroniska sjukdomar.
En tidigare kubansk handledare sa att hon och andra utländska hälsoarbetare fick falska röstkort för att delta i ett val. En annan läkare sa att de beordrades att ge exakta instruktioner om omröstningen till äldre patienter vars sjukdomar gjorde dem mottagliga för manipulation.
- [Att gå runt och prata med alla invånare i kvarteren för att diskutera hälsostatus är ett system som används med mycket stor framgång i Kuba som del av den preventiva vården.
- Att det kubanska biståndet omedelbart skulle avbrytas av oppositionen om den tar makten är ett faktum.
- Det venezolanska valsystemet, det kanske säkraste i världen, går inte att manipulera med ”falska röstkort”, eftersom du identifieras med ett nummer och fingeravtryck på dataskärmar].
Det illvilliga reportaget i The New York Times visar bara foto på två av de påstådda 16 intervjuade läkarna (en som nu bor i Chile och en annan i Ecuador). Journalistens enda andra källor är oppositionens borgmästare i en liten venezolansk fiskeby och en ökänd figur i många anti-kubanska planer: José Miguel Vivanco, programchef för Amerika-avdelningen på Human Rights Watch.
I ett magert prov på den journalistik som tidningen påstår sig försvara glömmer NYT att kontrastera källor, och intervjuade ingen kubansk läkare som fortfarande arbetar i Venezuela, talade inte med någon patient, och bad inte om något uttalande från ledningen för den kubanska medicinska brigaden.
Objektivitet behövs inte när det uppenbara propagandamålet är att anpassa sig till de bakåtsträvande krafter som i USA på alla sätt försöker få till ett regimskifte i Venezuela. Det är desamma som vill få oss att se Maduros regering, som stöds av miljontals venezolaner, som en regim som bara upprätthålls med hjälp av militären och den kubanska regeringens stöd.
Det är samma krafter som verkade för den direkta stölden av kubansk sjukvårdspersonal runt om i världen med sitt fräcka Parole-program, vilket Marco Rubio och andra nu försöker återuppliva i sin hårda och misslyckade anti-kubanska kampanj.
Det är inte konstigt då att senator Marco Rubio i går skyndade sig att twittra om Caseys skriveri som ett bevis på det ”avgörande kubanska inflytandet i Venezuela”. Eller att hans gelike Rick Scott skrev på sitt Twitter-konto på spanska och engelska ”Att använda medicin som politiskt vapen för att skrämma patienter att rösta på diktatorn @NicolasMaduro är upprörande, omänskligt och motbjudande. Där vi ser kaos och instabilitet i Latinamerika ser vi spåren av Castroregimen. Detta måste få ett slut!”
Det motbjudande och det som måste få ett slut är lögnen som politisk praxis och kommunikation i imperiet. Det som måste få ett slut är Washingtons försök att genomdriva sin vilja i resten av världen.
Ingen sann kubansk läkare nekar en människa vård och än mindre riskerar en patients liv för att uppnå politiska syften. Det gör det inte på Kuba med de betalda agenter som finansieras av USA för att försöka krossa revolutionen, och inte heller gjorde de det med de legosoldater som invaderade oss i Grisbukten 1961. Och än mindre gör de det utomlands, där tiotusentals av dem har erbjudit sin solidaritet och kunskap.
Tvärtom, det kubanska hälsovårdsarbetet i dussintals länder runt om i världen har varit exemplariskt, och har räddat miljontals liv och botat ytterligare miljontals andra patienter. Ingen annan nation på denna jord tar hand om så många patienter utanför sina egna gränser. Deras arbete har prisats av regeringar, parlament, icke-statliga organisationer och till och med Världshälsoorganisationen (WHO).
Sedan det kubanska medicinska samarbetet med Venezuela började har fler än 140 000 hälsovårdsarbetare jobbat där. Genom dessa ansträngningar hade man i slutet av 2018 genomfört 127 168 000 medicinska konsultationer i hela den sydamerikanska nationen och i början av 2019 kom 2 000 nya kubanska läkare till projektet Barrio Adentro för att stärka det venezolanska folkets hälsovård.
På 55 år har Kuba fullgjort 600 000 internationalistiska uppdrag i 164 länder, med fler än 400 000 vårdpersonal, som i många fall har fullgjort denna hedervärda uppgift vid mer än ett tillfälle.
New York Times publicerar denna propaganda i ren Göbbelsk anda. De kubanska läkarnas omfattande och beundransvärda uppdrag runt om i världen är mycket mäktigare än dessa grova lögner.
Cubadebate 190318
Cazando mentiras: The New York Times frente a la ética de la salud cubana
‘It Is Unspeakable’: How Maduro Used Cuban Doctors to Coerce Venezuela Voters
