Nicaraguas regering friger 222 fångar – Uttalande av NSCAG (Nicaragua Solidarity Campaign Action Group)
Genom ett snabbt politiskt beslut av den sandinistiska regeringen, frigavs den 9 februari 222 fängslade kuppmakare som dömts för sin roll i det USA-ledda och USA-finansierade kuppförsöket 2018. Trots sedvanlig vinkling i bolagsmedia informerade president Daniel Ortega nicaraguanerna om att inga förhandlingar om detta fördes med Biden-administrationen, att hela affären inte innebar mer än ett förslag från den nicaraguanska regeringen om att skicka de 222 till USA och USA-regeringens vilja att ta emot dem. Enligt officiella uttalanden fanns det en dialog mellan Nicaraguas utrikesministerium och USAs ambassad i Managua. Varken mer eller mindre.
Påståenden i många av de stora medierna om att de som skickades till USA tvångsdeporterades är inte sanna. Alla som lämnade Nicaragua gjorde det frivilligt – två av dem som fanns på den ursprungliga listan vägrade att åka och fyra avvisades av olika skäl av USA. Det bör också klargöras att de som släpptes inte på något sätt var ”politiska fångar”. Alla provocerade fram eller begick våldshandlingar. De flesta, om inte alla, fick finansiering från USA och flera av dem gynnades av amnestin 2019 och missbrukade dess villkor. Dessutom förespråkade många av dem att med våld störta regeringen, bland annat genom att uppmana USA att skärpa sanktionerna och till och med ingripa militärt.
Sandinistregeringens beslut ligger i linje med 2019 års amnesti till 50 politiska motståndare som också hade dömts för brott för sitt deltagande i våldet kring kuppförsöket 2018. I deras fall antog nationalförsamlingen en särskild amnestilag för deras frigivning, som på initiativ av den sandinistiska regeringen skedde under överinseende av Internationella Röda Korset. I slutet av 2019 uppgick det totala antalet fångar, som inte nödvändigtvis avtjänade fängelsestraff, som gynnades av den sandinistiska regeringens tillvägagångssätt till totalt 336.
Alla dessa beslut har fattats som åtgärder för att bidra till nationell försoning. Det är passande, eftersom till och med i de värsta stunderna av det hänsynslösa våld som utövades under det USA-ledda och USA-finansierade kuppförsöket 2018, som ledde till en dödssiffra på över tvåhundra, lade regeringen under ledning av Daniel Ortega ner enorma ansträngningar på att söka en dialog, som undantagslöst förkastades eller saboterades av oppositionen. Det officiella namnet på den nicaraguanska administrationen är Regeringen för försoning och nationell enhet (GRUN i sin spanska förkortning).
Det finns ovedersägliga bevis för att kuppförsöket 2018 finansierades av Trump-administrationen med minst 40 miljoner US-dollar. Den USA-finansierade oppositionen använde en enkel, oproblematisk reform av socialförsäkringssystemet, som regeringen snabbt drog tillbaka, som ursäkt för att inleda våldsamma protester. Oppositionen intensifierade dock inte bara protesterna utan trappade också upp våldet och gick över till att kräva tidigare val, president Daniel Ortegas avgång och, naturligtvis, ”regimskifte”.
NSCAGs uttalande i juli 2018, efter fyra månader av obevekligt våld, beskrev situationen på ett träffande sätt:
”Situationen har i vissa områden eskalerat till extrema våldsamheter, vilket har lett till att över 200 personer har gått en tragisk död till mötes, hundratals har skadats, däribland medlemmar av den nationella polisen, studenter, fackföreningsmedlemmar, regeringsanställda, affärsinnehavare, journalister och medborgare som var oskyldiga åskådare. Det har också förekommit omfattande mordbränder och avsiktlig förstörelse av offentliga byggnader, polisstationer och privat egendom.
Oppositionsorganisationer har, som ett sätt att pressa regeringen att uppfylla deras krav på president Ortegas avgång, byggt tusentals vägspärrar i städer och på de stora motorvägarna längs Stillahavskusten. Liksom demonstrationerna började dessa i stort sett fredligt men förvandlades snabbt till tillfällen för våld och utpressning.” (pdf här)
Tänk om en politisk koalition i Storbritannien, USA (eller någon annanstans) gick ut i en tre månader lång våg av nationellt våld med krav på regeringens avgång och leddes och finansierades av en främmande makt. De materiella och intellektuella förövarna av tre månaders terrorism, blodbad och godtycklig förstörelse skulle helt riktigt anklagas för uppvigling och förräderi. I USA straffas förräderi med dödsstraff eller minst fem års fängelse. I Storbritannien kan en person som döms för förräderi dömas till fängelse på livstid eller kortare tid.
I enlighet med artikel 1 i den nicaraguanska grundlagen (och en uppdatering av artikel 21 som är förenlig med denna), där det fastställs att det är alla nicaraguaners skyldighet att bevara och försvara självständighet, suveränitet och nationellt självbestämmande, har nationalförsamlingen följaktligen beslutat att de 222 personer som skickats till USA blivit fråntagna sitt medborgarskap.
Sedan 2006, då FSLN vann presidentvalet med 38 procent, har dessa oppositionella krafter upprepade gånger besegrats i valen. FSLN vann återigen 2011 (62 procent), 2016 (72 procent och 2021 (75 procent). Det finns ett tydligt samband i dessa siffror: ju mer FSLN vid makten gör för sitt folk (se bilaga 1 här), desto fler röster får det. Det motsatta är fallet: ju mer extrem oppositionen är, desto färre röster får den.
En central fråga som oroar här är USAs fortsatta inblandning i Nicaraguas inre angelägenheter, där Trump har tagit det till att finansiera en våldsam regimförändring, följt av otäcka och grymma USA-sanktioner mot denna lilla, fattiga men mycket stolta nation i Centralamerika (se detaljer här). I sitt nationella tv-tal vid frigivningen av de 222 klargjorde president Ortega: ”Vi ber inte att de ska häva sanktionerna. Vi ber inte om någonting i gengäld.”
USAs utrikesminister Anthony Blinken välkomnade frigivningen av de så kallade ”politiska fångarna” och förklarade att USA ”kommer att fortsätta att stödja förbättrade villkor för det nicaraguanska folket”. Efter åratal av ihärdig inblandning i Nicaraguas inre angelägenheter, inklusive finansiering för våldsamma regimskiften, skulle USA göra klokt i att häva sina olagliga sanktioner mot Nicaragua och upphöra med tillämpningen av ytterligare sanktioner och hot om handelsembargon.
Den stora majoriteten av det nicaraguanska folket vill inte ha någon återgång till det våld som ägde rum 2018. Den 12 februari gick hundratusentals nicaraguaner, som utstått dessa fruktansvärda månader av hänsynslöst våld 2018, ut på gatorna för att stödja och fira regeringens beslut. Nicaraguas enda historiska fel har varit ”hotet om ett gott exempel”. Dess folk har nu den absoluta rätten att leva i fred och njuta av en framtid som bevisar att en bättre värld är möjlig.
Nicaragua Solidarity Campaign Action Group 230214 /cv
NSCAG statement on Nicaraguan prisoner release
