Ropen mot blockaden under pandemin tystas
Det är ett världsomfattande krav; uppmaningar från organisationer, institutioner och enskilda uppmanar USA:s regering att lyfta sanktioner och blockader mot länder som Kuba och Venezuela för att dessa på ett mer effektivt sätt ska kunna bekämpa Covid-19.
FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet, FN:s speciella sändebud för rätten till livsmedel Hilal Elver, Kyrkornas Världsråd, Latinamerikanska Parlamentet hör till dessa.
I själva USA kommer kraven från bland andra New York Times, Financial Times, en grupp senatorer, Nationella Rådet för Kristus´ Kyrkor och flera olika organisationer som representerar kubaner i USA.
En kontrast till aggressionen från USA är det snabba utsändandet av kubanska hälsovårdsbrigader till 14 länder – några av dem i Europa – som fått samfällda applåder internationellt, med undantag av några högerextremister.
Vad har Trumps regering svarat på kraven att lyfta blockaden mot ön? Jo, att försäkra att sanktionerna ”inte hindrar införskaffande av livsmedel och mediciner” eftersom sanktionerna är ”utformade så att de bara hindrar resurser till Castroregimen”.
För några dagar sedan vägrade en transportör, med en kinesisk donation av medicinsk utrustning, att leverera till Kuba. Transportföretaget är västerländskt och hänvisar till lagarna i USA. Samtidigt levererades liknande utrustning till 24 andra länder i regionen. Detta, samtidigt som Vita Huset försäkrar att ”de inte hindrar införskaffande” varken av mediciner eller livsmedel.
Och kravet att mildra sanktionerna mot Venezuela? Där har Vita Huset svarat med att erbjuda 15 miljoner dollar för president Nicolas Maduros huvud. Samt att skicka en krigsflotta mot Venezuelas kust i en påstådd ”operation mot knarkhandeln”. Allt medan USA självt genomgår en enorm hälsovårdskris.
Hur informeras vi då om allt detta? Bortsett från några ytterst få undantag så tystas alla initiativ som kräver ett slut på sanktionerna. Eller som i fallet med spanska dagstidningen ABC, så försvarar man sanktionerna. Denna tidning jublade över den utomrättsliga förföljelsen av Venezuelas president och kallade anklagelserna om kontakter med knarkhandeln för ”bevisade fakta”. Fakta bevisade av vem? Och svaret från Caracas till Washington betecknades som ”ett hot” från Maduro. Som dessutom anklagas för att – tillsammans med Kuba och Ryssland – ”utnyttja coronaviruset för att i FN kräva att sanktionerna hävs.”
Och återigen budskapet om det påstådda ”överlämnandet av landets resurser till Castro”. ”Maduro skickar fyra tankfartyg med olja till Kuba mitt under en nationell brist på bränsle”, skriver ABC om det som enligt tidningen är ”en gåva till Kuba”. Är det verkligen en gåva till Kuba? Samarbetsavtalet mellan Kuba och Venezuela garanterar, när det inte saboteras av hoten mot lastfartygen från USA, leveranser av bränsle från Venezuela till Kuba. Och samtidigt får miljontals venezolaner hälsovård av kubanska specialister. Det sker från 14 000 vårdcentraler. Idag är kubanernas arbete av strategisk betydelse för att bekämpa coronaviruset. Stora delar av Venezuelas befolkning har också glädje av kubanska specialister inom ytterligare elva områden: det gäller utbildning, agroekologi, kultur, idrott och annat som främjas av samarbetet med Kuba.
Det är logiskt att inget av detta kan tränga in på ABC:s sidor eller i bolagsmedierna i allmänhet. Dessa visar inte på hur de vanliga kubanerna eller venezolanerna lever och tänker. De reflekterar uppfattningar och idéer bland några speciella grupper som är i minoritet. De som representerar dem, som Washington, fortsätter att slå dövörat till inför det världsomspännande kravet på att göra slut på folkmordspolitiken mot oskyldiga befolkningar.
Cubainformacion 200407 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
Bloqueo a Cuba: clamor silenciado contra una pandemia
