Kuba nr 1 2017
Om Fidel Castro, USAs uppdaterade/ upptrappade strategi, Ideologisk kamp, Mediemakt, Gatukonst, Psykologisk krigföring, Europeiskt solidaritetsmöte och Svensk-Kubanskt 50-årskalas.
Mikael Wiehe inleder med sin dikt Fidel: ”Vad de måste ha hatat dig, de snikna, de som skamlöst vältrar sig i roffade rikedomar, i tryggheten bakom vakterna, taggtråden och de glasbeströdda murarna. Vad de måste ha hatat dig, du som alltid krävt att de skulle återlämna stöldgodset och dela med sig av sitt överflöd till de bestulna [..] Vad de måste ha önskat dig död, de som kramat musten ur världens förtrampade miljarder. Nu har de äntligen fått en grav att dansa på.”
Kajsa Ekis Ekman skriver om Revolution på export, att 50 länder kom till Fidel Castros begravning, varav tjugotvå statschefer, mycket ovanligt för ett litet och fattigt land. Svensk press gav inga ledtrådar till varför. Den utmärktes av okunnighet, allmänt tyckande och historielöshet. Framför allt vad gäller Kubas internationella insatser, ovärderliga för Latinamerika men också särskilt för avkolonialiseringen av Afrika.
Carmen Blanco Valer skriver om hur synen på Castro speglar global maktordning,” om medier som flödat av kategoriska fördömanden [..] även folk med engagemang för rättvisa, ekonomisk demokrati och – inte minst – kvinnors rättigheter, har frossat i onyanserade omdömen. Avkoloniserande och feministiska underifrånperspektiv leder till andra omdömen som delas av en majoritet av de över 100 000 latinamerikaner som lever i Sverige och upplevt sig djupt kränkta av hantering av Castros dödsfall.”
Latinamerikainstitutet LAI och ABF Stockholm, ville visa sin uppslutning kring det allmänna dissandet av Kuba, med nedtoning av USAs ekonomiska krigföring. Kubanernas fantastiska kamp bort från absolut elände 1959 till en hälso- och utbildningsnivå som den rika världens, blir en parentes i mantrat om brott mot mänskliga rättigheter – i Kuba – själva undantaget i en världsdel präglad av massivt förtryck, våld, försvinnanden, mord, tortyr.
Om vänskapen mellan Cousteau och Fidel
Robert F. Kennedy Jr. på båt i Karibiska havet fick överraskande kurirbesök med brev från Fidel Castro som han mött några dagar tidigare och som berättade om sin vänskap med Jacques-Yves Cousteau och den insikt som sedan präglade de miljölagar i världsklass som förskonat många av ekosystemen i Kubas korallrev från samma förstörelse som övriga Karibien
USA uppdaterar strategin mot Kuba med Gene Sharps ”mjuka kuppernas ideolog”. Nu ska försöken att störta regeringen intensifieras till ”försvar för pressfriheten och de mänskliga rättigheterna”. Ledarna har varit på utbildning i USA för att få med missnöjd ungdom i de provokationer som stötas med 20 miljoner US$ årligen.
Den största uppoffringen, att förneka allt du tror på.
Att aktivt arbeta för det du mest av allt hatar och spotta på det du älskar. Att din familj, dina vänner, dina grannar ser på dig med skepsis, avsky och förakt – att leva så år ut och år in. Det är Kubas säkerhetsagenter beredda att göra när de infiltrerar grupper som samarbetar med USA för att störta Kubas regering. En av dem var Moisés Rodriguez, han levde under 15 år förskjuten av familj och vänner, som hemlig agent beredd att göra allt för att skydda sitt land.
”USA försöker slå in en kil mellan ungdomarna och den äldre generationen”, säger Luís Mazorra, 23 år, ledamot i Kubas nationalförsamling, men det tänker vi inte tillåta: ”Ungdomar är kritiska och vill av naturen skapa nytt så de har en nyckelroll när det gäller att förbättra och förändra samhället de lever i”. Yailin Orta, chefredaktör för en av Kubas mest populära dagstidningar, ”Juventud Rebelde” talar om västliga medier ”i händerna på en minoritet som mentalt koloniserar majoriteten” och Kubas offentliga medier som ”utgör alternativen i den mediala världen som kan vara till för folklig debatt, kritik och kontroll.” Västliga biståndsorganisationer försöker dock ändra på detta, och finansiera sina ”alternativa medier”, de gängse i den rika världen.
Ideologiernas död, i Kuba?
Allt fler artiklar dyker också upp i Kubas bloggosfär som hävdar ideologiernas död och höger och vänster som vanföreställningar. Arnold August, som var med på 60-talet, skriver att det var samma sak då, hur ”ideologiernas slut” hävdades, Sovjetsocialismen som Västkapitalismen hade misslyckats och att ett tredje alternativ behövdes. I Kuba finns en ”vänsteropposition” som liksom högerkantens USA-anhängare är av samma skrot och korn.
Kuba är inte ett normalt land
Borde det sträva efter att vara normalt? Vad är ett normalt land i Latinamerika? Om kubaner får frågan skulle många säga ”det normala”, dvs snabbmat, internet och i princip allt det de ser i filmer från den rika världen. Skulle samma fråga ställas till en dominikan, guatemaltek eller salvadoran skulle de förmodligen säga utbildning, hälsovård och annat som vi redan har i Kuba. Vad vi eftersträvar kan variera mycket, och som regel tar vi det som redan uppnåtts för givet.
Muralmålning i Santiago de Cuba och Havanna
Santiago de Cuba och dess Kulturverkstad har i över tjugo år stått värd för Internos, en Internationell Muralmålningsbiennal. Där deltog i januari 2016 konstnärer från Spanien, Tyskland, USA, Dominikanska Republiken, Danmark som tillsammans med kubanska konstnärer gjorde en 20 meter lång muralmålning på Casa Africa på temat ”Ingen människa är en ö”.
Muralmåleriet, gatukonsten har lång tradition i Kuba. Att promenera runt i kvarteren i Vedado och Marianao och andra stadsdelar i Havanna är som att gå runt i ett konstgalleri. Fantastiska muralmålningar finns lite här och var, ofta uppförda av professionella konstnärer i samarbete med grannarna.
”Respekt och solidaritet” talade Aleida Guevara om på det stora europeiska solidaritetsmötet i Stockholm i november, att lära oss det bästa av allt som förenar och skiljer oss åt, men för det måste vi visa respekt, bry oss om varandra och vara solidariska. Mediamanipulationen försvårar. Som när den påstår att USAs kriminella blockad är hävd och att våra materiella problem är systemfel, och å andra sidan att när blockaden hävs kommer USAs inflytande att öka. Men jag ser då fram emot en blomstrande ekonomi i ett fortsatt socialistiskt land som starkare och med rikare tillgångar kan vara till större hjälp för omvärlden.
Vi befinner oss i ett avgörande skede, sa Raul Castro i sitt anförande på ALBAs toppmöte i Caracas i mars. ALBA hade inte varit möjligt vid tiden för Kubas revolution. Det behövdes ett uppror som det i Caracas 1992 och Bolivarianska revolutionens seger med Hugo Chávez, för att göra ALBA möjligt. Idag utkämpas ett avgörande slag i Venezuela för Vårt Amerikas självständighet, frigörelse, integration och utveckling. Raul Castro visade också hur USA:s nya dagordning med extrem, egoistisk protektionism hotar ländernas utrikeshandel och miljö och ökar den fattigdom som världsordningen skapar.
Hela artiklar kan läsas på Globalarkivet
