Abel Prieto: ”Samlas, älska, leva i sanningens passion”
Media spelar en avgörande roll för att upprätthålla dagens orättvisor. Vi är i desperat behov av alternativ till miljonärernas stora bolagsmedia. ALMA Plus TV är ett nytt latinamerikanskt medieföretag baserat i Venezuela. https://www.almaplus.tv/ Dess mål är att bli framtidens själ för kommunikation i Latinamerika.
Kubas förre kulturminister, Abel Prieto Jímenez, skriver om kriserna i världen och ALMA Plus ur en annorlunda synvinkel.
1- Den etiska krisen
Vi lever i mörka tider. Irrationalism blomstrar. Hatgrupper, rasism, främlingsfientlighet, kvinnofientlighet, homofobi och förkastande av ”den andra” ökar. Högerextrema rörelser växer i Europa, i Förenta staterna och till och med i vårt Amerika. Inför världens ögon begås mycket allvarliga brott mot mänskligheten och de ansvariga skyddas under en täckmantel av straffrihet.
Den rörelse av solidaritet med det palestinska folket som ungdomar i Förenta staterna och i olika städer i Europa och andra regioner har gjort har varit uppmuntrande. Men det räcker inte: på sociala medier har vi sett bilder av bombningar av sjukhus, skolor och flyktingförläggningar, och de fruktansvärda resultaten av de brott som fortsätter att begås mot palestinska barn, kvinnor och äldre. Hur är det möjligt att detta folkmord inte upphör? Svaret har att göra med den djupa etiska krisen i nutiden, som förorenar allt.
Den chilenske sociologen Marcos Roitman gav ett mycket avslöjande exempel på denna kris i sin artikel ”Emigrantes ahogados y la implosión de millonarios con apellido”, som publicerades i La Jornada de México den 25 juni 2023. Där gjorde han en skarp jämförelse mellan den mediala uppmärksamhet som de fem miljardärer fick som dog på en turistubåt i sökandet efter Titanics vrak och den ultimata anonymiteten hos de migranter som drunknar varje dag i försöken att nå Europas kuster.
För att försöka hitta de fem försvunna miljardärerna genomfördes en extraordinär multinationell operation: Flottan, flyget och underrättelsetjänster från USA, Kanada och Västeuropa gick samman i ett korståg för att hitta dem. Radar, satelliter, drönare, kort sagt, den senaste tekniken ställdes till räddningens förfogande. För att rädda de andra, de anonyma migranterna, är det ingen som gör någonting. Tvärtom, säger Roitman, ”i årtionden, mitt i en ojämlik värld, har NATO och länder i första världen främjat främlingsfientlig politik. Deras regeringar tillämpar invandringslagar som påminner om dem som utvecklades av Tredje riket”.
Han tillägger: ”I dessa dagar, medan vi följde räddningsförsöken av de fem miljardärerna, dog hundratals människor i Medelhavets vatten. De får inte några rubriker… De är fattiga, de förtjänar ingen uppmärksamhet, de kommer trots allt från Sahel. Svarta, kvinnor, med barn eller gravida kvinnor. De är människor utan namn eller efternamn?”
För de fördömda på jorden finns det inga medel till deras förfogande. Ingen regering försöker rädda dem, utan lämnar dem att dö. Och om de lyckas nå kusterna eller räddas av icke-statliga organisationer, hamnar de överlevande i koncentrationsläger, som förskönande kallas läger, eller förflyttas till interneringscenter tills de skickas tillbaka till sina hemländer. De misshandlas, förnedras och fördrivs.
Roitmans resonemang är ett moraliskt slag i ansiktet på de eliter som regerar i denna förnedrade värld: på dem som kontrollerar medieföretag, finansinstitut, internationella organisationer; på dem som samlar berg av vackra ord och talar om barmhärtighet, altruism, värdighet, ärlighet, kärlek; på politiska och religiösa ledare, film- och tv-stjärnor, opinionsbildare, konstnärer, intellektuella, akademiker och en lång rad andra. Det är mycket svårt för en ärlig person att läsa Roitmans text utan att skämmas. Som Aljosja Karamazov sa: ”Vi är alla skyldiga”.
2- Den kulturella krisen
Denna bittra och smärtsamma etiska kris åtföljs av en mycket uppenbar kulturell kris. Konsten och litteraturen har degraderats till ett tomt och barnsligt tidsfördriv och en ren handelsvara. I dag utelämnas eller karikeras det oumbärliga humanistiska budskapet i den autentiska kulturen. Framstegen inom informations- och kommunikationstekniken har inte gjort världen mer kultiverad, mer tolerant och inkluderande, klokare och bättre förberedd för att möta globala utmaningar. Snarare tvärtom.
Tack vare tekniken har den mäktiga underhållningsindustrin fått ett större inflytande på global nivå. I dag, mer än någonsin, inför den fetischer och koloniserande paradigm, utplånar nationers och samhällens identitet, raderar det historiska minnet, uppmuntrar till att förkasta alla intellektuella utmaningar av en viss komplexitet och upphöja en ”rolig” lätthet och filosofin att ”leva för stunden”. Det skapar också en oövervinnelig förkärlek för stereotyper och triviala fabler, ”kändisars” intimitet, fragmenteringen av berättelser, den överväldigande invasionen av pseudokulturella produkter som ska underhålla och fördumma.
Effekten av detta maskineri sträcker sig långt bortom konsten: det lyckas kapa miljontals människors subjektivitet och påverkar på ett avgörande sätt känslor, beteende, vanor, förhoppningar, mål och själva meningen med livet. Sociala nätverk samlar in användarnas personuppgifter, deras affiniteter, intressen, sjukdomar, sympatier, oro, projekt, allt möjligt. Och de bedriver ett raffinerat spionage på dem, i samarbete med offren; och på grundval av denna information utformar de profiler som ska användas i reklam eller valkampanjer och skickar meddelanden ”à la carte”, modellerade efter mottagarna.
Samtidigt finns det en utbredd oro bland föräldrar, pedagoger och psykologer över att barn, ungdomar och unga vuxna som är beroende av mobiler försämrar sin förmåga att lära sig, att uttrycka sig muntligt och skriftligt, i vad de kallar ”läsförståelse”, och över de svårigheter de har att lämna den virtuella miljön för att föra en dialog och kommunicera. Studier av specialister kopplar ökningen av ungdomars depressioner och självmordsförsök till effekterna av cybermobbning och det permanenta behovet av godkännande som blir mer intensivt på nätverken.
Om å ena sidan de nya generationerna lider av konsekvenserna av denna aldrig tidigare skådade drog, konsumerar å andra sidan vuxna tvångsmässigt den värsta skräpkulturen och reagerar på den som barn. Det är därför som forskare inom kulturindustrin i åratal har talat om ”infantilisering av publiken”.
3- Goebbels spöke
Människors verklighetsuppfattning, deras känslor, rädslor och mardrömmar manipuleras på ett alltmer sofistikerat och effektivt sätt. Den s.k. ”post-sanningen” är ett sätt att legitimera lögner, förtal och vanära. Hänsynslösa kampanjer arbetar dygnet runt för att misskreditera progressiva latinamerikanska ledare och regeringar och så hat mot dem.
Goebbels, Hitlers propagandaminister, tillskrivs det onda råd som är så relevant i dag: ”Upprepa en lögn tills den blir sanning”. Det vill säga att aldrig tröttna på att upprepa samma repertoar av bedrägerier om och om igen, för att till slut få dem att tas som självklarheter som ingen skulle våga motbevisa. Detta rättfärdigar blockader, ensidiga sanktioner, plågor och lidande för folk som har begått synden att försvara sin suveränitet. Analytiker som nyligen har granskat Goebbels elva propagandaprinciper har dessutom funnit skrämmande analogier med logiken i sociala medier.
Politiken har fått samma estetik som reality-TV. Kandidaternas program och idéer betyder väldigt lite: det är dominansen på scenen som kan leda en förmodad ”ledare” till seger, gestikulerandet, poserandet, de fyndiga och enkla fraserna, den oförblommerade förolämpningen mot motståndaren.
Martí sade om Patria, det kubanska revolutionära partiets tidning: ”För att samlas och älska och leva i sanningens passion föddes denna tidning”. ALMA PLUS TV föddes med ett liknande kall som Martís tidning. Den har inte skapats för hat, utan för kärlek. Den vill inte splittra utan förena. Den kommer inte att fläckas av lögner, utan leva ”i sanningens passion”.
Kommunikationsstriden är i dag den viktigaste taktiska och strategiska striden. För alla oss som mot alla odds håller drömmarna om frigörelse, humanism, social rättvisa och verklig demokrati vid liv, och som tror att det är brådskande att ”globalisera solidariteten” och erbjuda världen ”läkare och inte bomber”, som Fidel krävde, är skapandet av det nya TV-nyhetsnätverket ALMA PLUS utan tvekan mycket uppmuntrande nyheter. Från Kuba, från Casa de las Américas, gratulerar vi ALMA PLUS TV-teamet och önskar dem all framgång i deras viktiga uppdrag.
Abel Prieto Jimenz, Cubadebate 240705 (ZT)
“Juntar, amar, vivir en la pasión de la verdad”
