USA, Storbritannien och deras allierade regeringar har inte lärt sig någonting av sina ödesdigra ingripanden i Mellersta Östern (Sydvästasien) under de senaste 20 åren, som öppnade dörren för IS.
Under den tiden så pekade de ut diktatoriska men också mäktiga nationella ledare – Saddam Hussein, Muammar Khadaffi och Bashar al-Assad – som illegitima ledare. Istället stödde de tvivelaktiga oppositionella figurer, som de var bekanta med och betrakta som verkliga ledare för sina länder.
Resultatet av denna politik har inneburit en fullständig katastrof. För att ta ett exempel: i jul 2011 meddelade den brittiska regeringen att den erkände rebellrådet i Libyen som landets enda myndighet. Men rebellerna visade sig inte ha mer verklig makt än den som NATO gav dem. Det var därför oundvikligt att Libyen, efter Khadaffis fall, skulle kollapsa till en kriminaliserad anarki.
Detta kan jämföras med vad som nu händer i Venezuela, när USA, tillsammans med Storbritannien, Kanada och en grupp sydamerikanska stater, förklarade att oppositionsledaren Juan Guaido är landets legitima härskare och ska ersätter president Maduro.
Den brittiska utrikesminister Jeremy Hunt sa att den hittills föga kände Guaido var den rätta personen att för landet framåt. Det finns ingen som helst anledning att tro på detta. Tvärtom ser vi samma slags råa imperialistiska beteende som producerar misslyckade stater och kaos. Detta som har skapat katastrofala situationer i Afghanistan, Irak, Libyen och Jemen. Den fruktansvärda lektionen som Isis uppgång och fall har skapat har lärt de politiska ledarna i Washington och London väldigt lite.
Patrick Cockburn i The Independent, citerad i E-folket 190204
