Surrogatmödraskap i Kuba?
Surrogatmödraskap praktiseras redan på Kuba säger vissa medier, till och med vissa alternativa. Vi talade med Yamila González Ferrer, kubansk parlamentsledamot och feminist, vice ordförande i Kubas nationella juristförbund, medlem i kommissionen för utarbetande av den kubanska familjelagen och i FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW), för att få lite klarhet i denna fråga.
Vi frågade advokaten om den så kallade solidariska graviditeten, som godkänts i den nya kubanska familjelagen, är samma sak som ”surrogatmödraskap”, om det har något med det att göra eller om det inte har något med det att göra alls. Hon bekräftar att surrogatmödraskap inte existerar på Kuba, och att det är straffbart enligt brottsbalken. Och att solidaritetsgraviditet är något helt annat: det får inte förekomma någon som helst betalning eller ekonomiskt intresse, och det är helt skyddat av medicinska, juridiska, rättsliga och straffrättsliga kontroller. ”De juridiska och medicinska kontrollerna förbjuder alla möjligheter till surrogatmödraskap i vårt land” och ”utnyttjande av kvinnors kroppar”, säger hon.
Och de beskriver var och en av de etablerade kontrollerna. Det understryks att solidarisk graviditet endast kan genomföras av altruistiska och stödjande skäl. Det kan bara ske mellan personer med bevisade och långvariga familje- eller känslomässiga band som varat i över 25 år. Likaså ska försök med andra tekniker för assisterad befruktning ha uttömts eller misslyckats. Solidarisk gravitet får endast göras en gång. Vid solidarisk graviditet bidrar inte den gravida kvinnan med ägget, och om så är fallet betraktas det inte längre som solidarisk graviditet. Att den tilltänkta barnaföderskans kropp accepterar ägget eliminerar inte hennes grundlagsskyddade rätt till ett säkert och fritt avbrytande av graviditeten.
Vi frågade den kubanska juristen om oron och kritiken från vissa vänster- och feministkretsar, till exempel i Europa, som förkastar den solidariska graviditeten som godkänts på Kuba, eftersom de menar att den, trots alla garantier, fortfarande innebär ett utnyttjande av kvinnans kropp. Yamila uppmanar den internationella feministiska rörelsen att debattera och diskutera dessa frågor, med respekt för olika åsikter. Hon betonar dock den mycket speciella situationen på Kuba, där ”hälso- och sjukvården uteslutande är offentlig och statlig, och tjänster för assisterad befruktning ingår i det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet, utan några privata kliniker av något slag”. Av denna anledning har medicinska och juridiska kontroller absoluta garantier.
För processen med solidarisk graviditet måste en notariehandling upprättas, undertecknas av den gravida kvinnan och de personer som har gett sitt samtycke, och sedan studeras och godkännas av en domstol, som kommer att godkänna detta samtycke, liksom det strikta uppfyllandet av alla medicinska och juridiska kontroller.
Yamila González Ferrer i mitten tillsammans med en del av Resumen Latinoamericano-teamet i Havanna (Graciela Ramírez till vänster och Syara Salado Massip till höger på bilden).
Cubainformacion 240701, nedkortat (ZT)
