Trump, BRICS och Latinamerika
Intervju med den brasilianske politiske analytikern Breno Altman
Cira Pascual Marquina: Vi går nu in i en andra Trump-administration. Nyligen gav du i ditt program ”Opera Mundi” en sammanfattning av vad de demokratiska och republikanska partierna representerar idag. Båda är naturligtvis imperialistiska, men de representerar olika fraktioner av borgarklassen. Vad kan vi ur ett latinamerikanskt perspektiv förvänta oss av Trumps andra mandatperiod?
Breno Altman: Donald Trump representerar i huvudsak de delar av den amerikanska borgarklassen som förlorade lönsamhet i och med den så kallade ”globaliseringen” – det vill säga öppnandet av den amerikanska hemmamarknaden i utbyte mot fri tillgång till andra länders marknader. För att återfå intäkter och vinster försöker dessa sektorer stänga sitt lands marknad igen, skydda sina företag från internationell konkurrens eller få bättre villkor i det internationella flödet av varor och kapital. Det är främst av detta skäl som Donald Trumps program är protektionistiskt, lovande och redan genomför betydande höjningar av importtullarna. Detta perspektiv påverkar i hög grad de latinamerikanska ekonomier som fortfarande ser USA som en relevant marknad, i synnerhet de som exporterar industriprodukter.
På grund av sin nationalistiska och chauvinistiska karaktär arbetar Trumpadministrationen dessutom för att omstrukturera det imperialistiska systemet. Sedan andra världskriget har USA försökt hålla olika imperialistiska stater och deras periferier enade och integrerade, även på bekostnad av eftergifter och avtal. Prioriteringen var att hålla ihop systemet och skydda det från tidigare interimperialistiska konflikter – först för att motverka det socialistiska blocket och senare för att bevara den amerikanska hegemonin över planeten.
Den nuvarande administrationen har uttryckt sin avsikt att prioritera att överge det imperialistiska systemet och stärka USA:s specifika imperialistiska intressen, även om detta leder till konflikter inom G7. Trumpregeringen visar tecken på att vilja minska interventionsområdena, framför allt genom att lämna Europa och fokusera på både polarisering mot Kina och kontroll av Mellanöstern, samtidigt som hegemonin i Nord- och Sydamerika återupprättas.
Trenden är därför att Trump kraftigt kommer att återuppliva Monroedoktrinen från 1823 ”Amerika för amerikanerna”. Attackerna mot Kanada och Mexiko är sannolikt bara ett förspel till vad som komma skall.
CP: För ungefär sex månader sedan framstod Venezuela, med sin direkt antiimperialistiska hållning, som något isolerat i Latinamerika. Till och med Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva och Colombias president Gustavo Petro försökte skapa en slags ”tredje väg” i sina relationer med USA. Den senaste tidens händelser har dock visat på begränsningarna i denna strategi. Mot bakgrund av detta, tror du att Lula och Petro kommer att gå mot en mer antiimperialistisk position, eller åtminstone en position som prioriterar suveränitet framför relationen med den kontinentala hegemonen?
BL: Jag tror att det är en möjlighet. Om Kamala Harris hade vunnit skulle det förmodligen ha funnits en bred kontinental allians för att isolera Venezuela, och till och med dra in Colombia och Brasilien i det. Med Trump blir detta opraktiskt. Även om progressiva regeringar vill undvika konflikter med Vita huset är det ett faktum att Trump kommer att göra dessa konflikter oundvikliga eftersom han strävar efter att återta hegemonin i Latinamerika.
I detta scenario skulle tendensen till ett starkare antiimperialistiskt svar från Mexiko, Colombia och Brasilien kunna ta fart, till och med drivet av deras ledares interna politiska överlevnad. På grundval av detta skulle den regionala integrationen kunna återupptas, tillsammans med en gradvis återhämtning av de strategiska relationerna, till exempel mellan Brasilien och Venezuela.
CP: Hur bedömer du BRICS roll i kampen för en multipolär värld ur ett globalt sydperspektiv? Och hur tolkar du Brasiliens beslut att lägga in sitt veto mot Venezuelas inträde i blocket vid toppmötet i Kazan i oktober 2024? Tror du att denna hållning kan komma att ändras vid det kommande toppmötet i Rio de Janeiro i juli 2025?
BL: Enligt min mening ligger den största motsättningen i världen idag mellan det USA-ledda imperialistiska systemet och en bred framväxande antiimperialistisk front, vars främsta mål är att övervinna den unipolära ordning som etablerades efter Sovjetunionens kollaps 1991. I detta sammanhang är BRICS det mest betydelsefulla ekonomiska och finansiella ramverket för en kontrahegemonisk strategi, eftersom man försöker utveckla ett alternativ till den amerikanska dollarns dominans och de monetära institutioner som kontrolleras av centrala kapitalistiska länder. Eftersom det inte är ett block med militära eller ens direkta geopolitiska ambitioner och undviker att införa politiska eller ekonomiska modeller, har det tillräckligt med flexibilitet för att även attrahera nationer som fortfarande står under amerikanskt inflytande.
När det gäller Brasiliens veto mot Venezuelas inträde i BRICS – som jag anser vara ett allvarligt misstag av Lula-regeringen – tror jag att skälen till detta ligger i tre huvudområden. För det första en önskan att straffa Maduros regering för att den inte följer den hållning som Brasilien försvarade under Venezuelas presidentval. För det andra att visa den liberala västvärlden, särskilt Europa och USA, att Brasilien inte ovillkorligen är allierat med det block som leds av Kina och Ryssland. För det tredje att inom brasilianskt territorium försöka neutralisera offensiven från de konservativa krafter som har gjort den bolivarianska revolutionen till ett permanent mål.
Slutligen tror jag inte att det kommer att vara lätt att vända detta scenario före toppmötet i juli, även om förbindelserna mellan de två regeringarna redan har övervunnit sin mest spända fas. Lula-regeringen kommer sannolikt bara att häva vetot om det finns betydande påtryckningar från Brasiliens vänsterpartier och folkrörelser.
CP: Det första decenniet av 2000-talet präglades av en stark strävan efter kontinental integration, där Hugo Chávez bolivarianska vision hade ett stort inflytande på Latinamerika och Karibien. Den väckte genklang hos ledare och människor runt om på kontinenten. Tror du att den anda av enighet som var så stark då kan återuppväckas i dag?
BL: Aldrig tidigare har latinamerikansk enighet varit så angelägen och nödvändig. Trump-administrationen gör regional integration ännu mer nödvändig. Hindren är dock betydande. Å ena sidan finns det högerextrema regeringar, som Javier Mileis i Argentina. Å andra sidan finns det progressiva regeringar som tvekar att inta en antiimperialistisk hållning, vilket vi har sett i Chile, Colombia och Brasilien.
För att återuppbygga den väg som Chávez och Lula föreslog i början av seklet är det viktigt att först återställa den strategiska alliansen mellan Venezuela och Brasilien, eftersom detta är den grundläggande drivkraften bakom regional enighet. Förhoppningsvis kommer detta att ske under de kommande månaderna.
Breno Altman, Venezuelanalysis 250214 (ZT) Breno Altman är en brasiliansk journalist, politisk analytiker och grundare av ”Opera Mundi”, en medieplattform som fokuserar på internationella frågor ur ett vänsterperspektiv.
Jordbruksstöd till Kuba!
Svensk-Kubanska Föreningen i projekt för jordbruksstöd till Kuba!
Det sker i samarbete med vår tyska systerorganisation Cuba Si.
Bidrag skickas till Swish 123 182 37 72 eller pg 235715-0 Märk med ”Cuba Si”.
