USA-ambassaden trappar upp fientligheterna
Trumps och Rubios högste tjänsteman i Kuba försöker vara sina herrar till lags och arbetar intensivt för att rekrytera agenter och uppmana till motstånd mot Kubas regering. Allt i strid med diplomatiska regler. Mike Hammer kommer att liksom, alla sina föregångare, misslyckas i sitt uppsåt.
USA:s nuvarande chargé d’affaires på Kuba har fått en uppgift som inte är förenlig med den officiella befattning han innehar. Hans erfarenhet, med en lång karriär inom det diplomatiska yrket, gör att han förstår att det han har anförtrotts är ett avskyvärt åtagande.
Uppdraget för en diplomat som är ackrediterad i något land är seriöst, eftersom han representerar sitt land och dess regering inför den som har artigheten att ta emot honom, att låta honom stanna och utföra sina funktioner. Liksom alla besökare på en destination som inte är hans egen, förväntas hans uppträdande vara etiskt och hans beteende respektfullt.
Det verkar som om dessa elementära normer för anständighet inte gäller för US-amerikanska diplomater, precis som när ett barn inte får en bra uppfostran i sitt fosterhem.
För att forma förväntningarna på varje regering enligt kulturella, moraliska och ideologiska normer, som varierar från land till land, gjorde sig det internationella samfundet besväret att utarbeta, förhandla och anta Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser 1961, ett internationellt instrument som styr och vägleder beteendet hos diplomater och deras kontor, liksom värdlandets skyldigheter och rättigheter. Dess artiklar är lätta att förstå och inte svåra att följa om man har rätt utbildning och en uppriktig avsikt.
Det är dock uppenbart att inte ens detta instrument lyckas få de US-amerikanska diplomaterna i olika delar av världen att rätta in sig i ledet, och flera av dem som har besökt Kuba är tydliga exempel på detta.
Det är omöjligt för chargé d’affaires att ignorera det missnöje som hans handlingar väcker i detta samhälle – med vilket han förlorar alla möjligheter till respekt och hänsyn – och att den tolerans som han tror sig åtnjuta endast kan förklaras av den solida garantin att han inte gör ett enda framsteg i sina avsikter att vara en agent och främjare av omstörtande verksamhet i detta land.
Men det finns en annan, mindre märkbar sida av hans beteende. Flera kubaner har redan klagat över att denna person uppmuntrar dem att agera mot staten och myndigheterna, att bli kritiker av den officiella politiken och att skapa motsättningar. Bland dem finns akademiker, ekonomer, privata företagare, ledare för broderskap och andra som, oavsett hur de tänker och uttrycker sig, av förståeliga skäl är oroade över förslagen från en tjänsteman i en utländsk regering vars officiella politik är öppet aggressiv mot Kuba.
Chargé d’Affaires är, liksom alla utländska tjänstemän, skyldig att respektera kubanska lagar, men åtnjuter diplomatisk immunitet, vilket befriar honom från att personligen behöva konfronteras med myndigheternas agerande i enlighet med och tillämpning av lagen. De medborgare som han uppviglar åtnjuter dock inte detta privilegium, och ännu mindre när han själv åtföljer sina uppviglingar med löften om materiell, ekonomisk eller annan belöning, och när detta sker direkt eller indirekt.
Kubanerna förstår att de är skyldiga att följa lagen, särskilt när de agerar mot sitt hemland i tjänst hos en främmande makt, som inte döljer sina aggressiva avsikter och som har en lång och smutsig historia som har kostat tusentals kubaner livet och utsatt folket för ett fullskaligt ekonomiskt krig.
Det är känt att det kubanska utrikesministeriet mer än en gång har ställt chargé d’affaires till svars för hans respektlösa uppträdande, som strider mot normerna i internationell rätt. Han har varnats för den negativa och meningslösa väg som han har uppmanats att följa för sitt uppträdande på Kuba, där han tjänar antikubanska politikers snäva intressen, vilket säkerligen ligger långt ifrån vad Förenta staternas folk förväntar sig av dem som åtar sig den viktiga uppgiften att företräda dem i den diplomatiska tjänsten.
Han har också blivit varnad för den opportunistiska handlingen att uppmana kubaner att agera mot sitt eget land, medan han gömmer sig bakom den diplomatiska immunitetens bröstvärn.
För en vanlig observatör, som inte har något officiellt ansvar, är det uppenbart att denna tjänsteman inte känner till Kuba, inte förstår vårt folk och inte har den minsta känsla för vad som är acceptabelt och inte acceptabelt här. Ingen förklarade för honom i tid att den samlade erfarenheten av många års frontalkamp mot imperialistisk aggression gör att vi med fasthet och tålamod kan följa hans lögnaktiga och störande handlingar, ända tills kubanernas bägare rinner över.
Randy Alonso Falcón, Cubadebate 250429 (ZT)
La conducta injerencista del principal diplomático estadounidense en Cuba
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsfullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
(150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.
