USA går ”all in”: lovar mer tortyr av kubanerna
”Vi nådde aldrig upp till maximalt tryck, inte ens 50 procent av maximalt tryck”
I uttalanden av psykopaten Claver Carone, arkitekten bakom de extremt omänskliga åtgärderna under Trumps första period, erkänner han den skada som åsamkats alla kubaner och efterlyser mer stöd för att tillfoga ännu mer smärta. Detta är en ny nivå av grymhet och cynism, en handling av arrogans, feghet och totalt förakt för majoriteten av kubanernas, amerikanernas och det internationella samfundets känslor, i vilket de kommer att förbli isolerade.
Vita Husets specielle företrädare för Latinamerika, Mauricio Claver-Carone, till Miami World Affairs Council:
Moderator (Aaron Rosen, President of the Miami World Affairs Council): Eftersom vi befinner oss i Miami tänkte jag fråga dig om Kuba och Venezuela (…) USA:s politik gentemot Kuba har under de senaste åren varierat beroende på administrationen, ibland har embargots sanktioner lättats, vid andra tillfällen har de skärpts och försök har gjorts att isolera Kuba, och trots de olika administrationerna och misstagen sitter den kubanska regeringen fortfarande kvar, precis som i Venezuela med Maduro. Frågan till dig är: du var nära involverad i denna politik under Trumps förra mandatperiod, vilka lärdomar drar du av sanktionerna, embargot, av denna strategi med maximalt tryck, för att åstadkomma politisk förändring; vilka framgångar och misslyckanden lärde du dig av den förra som kommer att tjäna som erfarenheter för er Kuba och Venezuela-politik under Trump 2.0?
MCC: Väldigt enkelt: ”go big, or go home”. Jag menar, halva termer fungerar inte. De fungerar inte i livet, och de fungerar inte när det gäller sanktioner eller strategi. Många av oss här har varit engagerade i Kubapolitiken under årens lopp, och vi har sett upp- och nedgångarna som har tyngt den, påtryckningarna och lättnaderna. Min familj är kubansk och jag hatar det faktum att detta är ett exempel på vad man inte ska göra, men så är det.
Vad lärde jag mig? År 2019 var policyn maximalt tryck, men vi nådde aldrig upp till maximalt tryck, inte ens 50 procent av maximalt tryck. Det fanns många fler saker som kunde göras. Men i det avseendet fanns det meningsskiljaktigheter i den administrationen. Det fanns ett försvarsdepartement som inte höll med om många av våra idéer, ett finansdepartement som ansåg att sanktioner bara borde riktas mot kärnvapenstater, ett försvarsdepartement som bara brydde sig om Mellanöstern och som påbörjade en omorientering mot Kina och inte brydde sig om regionen. Och den stora skillnaden med dagens scenario är att så inte längre är fallet, detta är det mest sammanhängande utrikespolitiska team jag någonsin har sett, det mest fokuserade på västra halvklotet. Det finns uppenbarligen inga meningsskiljaktigheter med vår utrikesminister Marco Rubio; vi har ett finansdepartement som till fullo förstår hotet; och vi har ett försvarsdepartement som förstår hotet. Regionen är viktigast i första hand. Det beskriver på något sätt var vi befinner oss idag.
Så vad är det största misstaget vi kan göra? Att gå in halvhjärtat och före den politik vi för med luckor. Det kommer alltid att finnas meningsskiljaktigheter, det kommer alltid att finnas kommersiella intressen, jag förstår det, jag är en investerare, och dessa intressen har sina prioriteringar och sitt sätt att tänka. Men det är kortsiktig smärta för långsiktig vinst, eller bokstavligen långsiktig smärta och ingen vinst. Så i slutändan kan det som kan verka irriterande, störande etc. idag, ärligt talat, om du inte gör det, kommer det inte att fungera, så vi måste gå all in. Det är min största lärdom. Jag arbetar med en utrikesminister som tänker på samma sätt, en president som förstår dessa prioriteringar, och målet är att få det gjort.
Moderator: Vi går lite djupare in på Kuba. Du antydde nyligen i samtal med pressen att det finns ”kreativa tillvägagångssätt” som kan genomföras för att underlätta politisk förändring.
MCC: Ja, och jag tror att ni redan har sett några av åtgärderna. Men det intressanta här är, och detta har konsekvenser för migrationen … Jag vet att det talas mycket om det här i södra Florida, och jag närmar mig ett kontroversiellt ämne, men jag tänker inte fly från det. Allt vi ser nu med migranterna från Venezuela, Nicaragua, etc., Detta är inte nytt, det är en gammal strategi, den genomfördes av Fidel Castro för 50 år sedan. Det vi ser i dag med Aragua-tåget är samma sak som Fidel Castro gjorde med Mariel, att fylla USA med en massa brottslingar för att destabilisera USA till sin fördel. Tyvärr var Ronald Reagan inte tillräckligt resolut för att säga till dem ”Nej, de kommer inte in i vårt land, vi kommer att skicka tillbaka dem, annars kommer ni att få riktigt allvarliga konsekvenser”. President Trump är det. Det kommer att bli smärtsamt, och jag förstår att inte alla venezuelaner är som de på Aragua-tåget, vi upplevde det redan under Mariel. En del av Castros strategi var att fläcka bilden av det kubanska samhället som bosatte sig i USA och fick politisk makt, att ses som brottslingar. Vi har lärt oss av dessa misstag och förstår nu att det finns utmaningar och att det är smärtsamt på kort sikt. Men vi vet också, med början på Kuba, att det enklaste man kan göra är att exportera sitt problem, och att totalitär kontroll går till så att ”om du inte gillar det kan du lämna landet”. Det är vad som har hänt i Venezuela, i Nicaragua. Det är så dessa regimer upprätthålls. Den kubansk-amerikanska gemenskapen har varit i exil i 60 år, om de inte vill leva så är det dags att göra uppoffringar på kort sikt.
Fråga från student i publiken: Om Trumpadministrationens planer för Kuba i ljuset av USAID:s omjusteringar.
MCC: Vårt engagemang för oppositionen och för regimskifte på Kuba förblir intakt och ni kommer att få se åtgärder på detta område. Det är en utmaning, eftersom många möjligheter har missats. Det första vi har gjort är att se över vad som fungerar och vad som inte gör det, för att anpassa det till USA:s intressen. Utrikesminister Marco Rubio har varit tydlig med denna ståndpunkt.
Fråga från publiken: För två timmar sedan skickade kongressledamoten Carlos Giménez ett brev till finansdepartementet där han begärde ett stopp för resor och penningöverföringar till Kuba… Vad tycker du om detta förslag? Det har också förekommit en hel del spekulationer om att det finns en lista över reserestriktioner som skulle påverka länder som Kuba och Venezuela, vilken information kan du ge oss om detta?
MCC: Jag har inte sett brevet, men det är uppenbarligen något som alltid har diskuterats och det är ett av de gamla verktygen skulle jag säga. Jag tror att vi kan vara mer kreativa, men jag förstår initiativet och det kommer från en bra plats. Och när det gäller listan över resebegränsningar diskuteras den fortfarande, ingenting har kommit ut ännu.
Fråga (Augusto César, journalist på [USA-finansierade] Cubanet): Min fråga gäller USA:s strategi gentemot en regim på Kuba som har varit fientligt inställd till alla regeringars politik. Ni sade att man använde föråldrade verktyg. Under dessa fyra år, vad föreslår administrationen att man ska göra som inte redan har gjorts?
MCC: Jag tror att det finns en historisk möjlighet på Kuba till en politisk öppning och en politisk övergång, till vad resten av länderna i regionen trots allt har, inget nytt begärs av dem. Vad den kubanska regeringen behöver och kommer att förstå är att de verktyg vi har och president Trumps vilja i det avseendet skiljer sig från vad de har sett tidigare. Så jag tror att det finns en möjlighet för dem att kunna tänka och visa den öppenheten, för som jag sa tidigare är vår kreativitet oändlig.
Fråga (Yunieski Ramírez, journalist på Telemundo): När det gäller politiken gentemot Kuba, a) finns det en lista över länder som är föremål för restriktioner, eller är det en myt? b) Finns det en konkret plan, utöver den vision som du har sagt att du kan bli mycket kreativ med Kuba, finns det en konkret plan, finns det en dialog med fraktioner av den kubanska regimen, med en del av dissidenterna för att vidta konkreta åtgärder?
MCC: När det gäller listan överlåter jag åt Vita huset att kommunicera den. När det gäller åtgärderna gentemot Kuba har vi konkretiserat hur denna politik skulle se ut, det har bara gått två månader, vi har varit tvungna att reparera den skada som Bidenadministrationen lämnade efter sig och vi har kunnat skapa nya effektiva mekanismer för att vara mer kirurgiska på Kuba gentemot regimens ekonomiska sektorer. Det har funnits mycket bra rapporter i Miami Herald om den kubanska regimens olika ekonomiska och affärsmässiga fronter, och vi kommer att vara mer effektiva gentemot dem, eftersom vi ser att de kan vara en möjlighet för båda sidor.
Fråga (Carlos Ojeda, journalist på [USA finansierade] Martí Noticias): I ett budskap till vår publik på ön, vad kan kubanerna förvänta sig av president Trump?
MCC: De såg redan under hans första mandatperiod ett engagemang för en demokratisk övergång på ön. Vi var kirurgiska när vi fokuserade på de ekonomiska axlarna, särskilt regimens militär och underrättelsetjänst, och vi kommer att utnyttja detta tryck ganska mycket för att se till att det finns gemensamma incitament som intresserar dem, som stimulerar dem till förändring.
Nedan Claver-Carone om Trumps strategi mot den ”kubanska diktaturen” (spanska)
Upplagt av Johana Tablada FB 250404
Stöd det kubanska jordbruket!
Kuba behöver bli mindre beroende av att importera livsmedel. Att utveckla det egna jordbruket är svårt då såväl maskiner, drivmedel, gödsel osv. drabbas av USAs blockad. Svensk-Kubanska Föreningen bedriver ett projekt för att bistå det kubanska jordbruket med modern utrustning, såsom redskap och reservdelar till traktorer, utrustning för mjölk- och ostproduktion, samt andra verktyg och redskap ämnade för att höja arbets- och livskvalitén för de kubanska jordbruksarbetarna.
Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
pg 23 57 15-0
Swish 123 182 37 72
Märk betalningen med CUBA SI
