Ny kubansk rapport bekräftar att USAs blockad är krig
Kubas utrikesministerium publicerade den 17 september landets årliga rapport om de negativa effekterna av USAs långvariga ekonomiska blockad mot Kuba. Detta sker inför den årliga omröstningen i FNs generalförsamling om en kubansk resolution som slår fast ”nödvändigheten av att upphäva det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargo som USA har infört mot Kuba”. Omröstningen äger rum den 28–29 oktober.
I 32 år har medlemsstaterna med överväldigande majoritet godkänt Kubas resolution. På senare tid har USA och Israel varit de enda som avvisat den.
Den 55 sidor långa rapporten är anmärkningsvärd för sin detaljerade och omfattande beskrivning av den oro och nöd som blockaden orsakar. Den avslöjar grymheten och laglösheten i USAs intrång i ett suveränt folks liv.
Årets version av rapporten är övertygande när det gäller vikten av att motsätta sig denna USA-politik. Den visar att blockaden dödar människor och beskriver den som ett krig. Kampen mot blockaden kan få ny kraft med ett nytt fokus på frågan om fred framför krig.
Idén om USA som krigshetsare är inte ny. Sedan Monroe-doktrinen från 1823 har USAs regering förlitat sig på militär makt samt ekonomiskt och politiskt tryck för att nå sina mål i Latinamerika och Karibien. Än i dag för USA krig mot Venezuela, Kubas nära allierade och också offer för USAs ekonomiska sanktioner.
En ny studie ger en mer precis bild av USAs krig mot Kuba. Den medicinska tidskriften The Lancet rapporterade i augusti 2025 att de ekonomiska sanktioner som infördes i 152 länder mellan 1971 och 2021 orsakade så många dödsfall per år att de översteg antalet dödsfall i strid och ofta motsvarade det årliga antalet dödsfall på slagfältet plus civila offer. Denna information undanröjer all kvarvarande förvåning över att blockaden kan vara dödlig. Att bli medveten om denna verklighet skulle vara ett stort steg mot att erkänna blockaden som ett krig mot Kuba. Syftet här är att visa att rapporten stöder dessa påståenden. Undersökningen ger en bild av Kubas plats i det globala systemet av välstånd, konflikter och förtryck.
Rapporten dokumenterar skador som drabbat olika sektorer av det kubanska samhället mellan mars 2024 och februari 2024. Den undersöker ekonomiska förluster, brister och konsekvenser. Den visar att de negativa effekterna i sig leder till omfattande svårigheter för enskilda kubaner och kubanska handels- och produktionsenheter.
Problem som staplas på varandra undergräver de ansträngande insatser som Kubas regering och folk gör för att uppmuntra produktion och skapa hållbara och tillfredsställande levnadsvillkor. Rapporten är en berättelse om institutioner, produktionsenheter, privata företag, skolor, hälso- och sjukvårdsorganisationer, myndigheter och serviceinrättningar som måste hantera frustrationer och misslyckade improvisationer. Ett avsnitt handlar om solidaritetsaktiviteter till förmån för Kuba som äger rum i USA och runt om i världen.
Rapporten beskriver två allmänna kategorier av krav som följer av blockaden. Åtgärder som rör Kubas ekonomi leder till låga löner, minskat flöde av penningöverföringar, hinder för investeringar från utlandet och oförmåga att omfinansiera ackumulerade skulder. Andra åtgärder blockerar tillgången till material och kommersiella produkter. Dessa inkluderar: livsmedel, sjukhusutrustning, läkemedel, råvaror, nya maskiner, diverse apparater och verktyg, byggmaterial, reservdelar, bränsle, kemikalier, gödningsmedel och mycket mer.
Kategorierna överlappar varandra. Enligt rapporten har ”dussintals banker avbrutit sin verksamhet med Kuba, inklusive överföringar för inköp av livsmedel, läkemedel, bränsle, material, reservdelar till det nationella elsystemet och andra nödvändiga varor”.
Rapporten identifierar de styrmedel som USA har använt för att skapa regler som styr Kubas tillgång till pengar och varor, bland annat:
+ Beteckningen av Kuba som en stat som stöder terrorism, vilket innebär att Kuba förlorar tillgången till internationella lån och betalningar från utlandet.
+ Stämningar som väckts vid USA-domstolar enligt avdelning III i Helms-Burton-lagen. Dessa syftar till att kräva skadestånd från utländska företag som utnyttjar nationaliserade fastigheter. Syftet är att avskräcka från framtida investeringar.
+ Hundratals USA-åtgärder som utformats för att försvaga Kubas turistindustri, som fram till nyligen var landets främsta inkomstkälla.
+ Nya sanktioner riktade mot utländska tjänstemän som möjliggör för kubanska läkare att arbeta i deras länder. De blockerar inkomster som tidigare stödde Kubas eget hälso- och sjukvårdssystem.
+ Hot och sanktioner riktade mot ”rederier, transportörer, försäkringsbolag eller återförsäkrande bolag som är involverade i leverans av bränsle till Kuba”.
+ USAs ”Torricelli-lag” från 1992 som kräver att företag i tredjeländer som är knutna till USA-företag aldrig får sälja varor till Kuba som innehåller mer än 10 % amerikanska komponenter.
+ Arvet från Helms-Burton-lagen från 1996 som föreskriver att blockaden endast kan ändras eller upphävas av kongressen och inte av USAs president.
Rapporten redovisar monetära data relaterade till brister. Termen ”skador” dyker upp. Den avser en kombination av kostnader, inkomstförluster på grund av blockaden och potentiella vinster som hindras av blockaden.
Skador som redovisats för olika sektorer är:
Bioteknik – 129,3 miljoner dollar
Energi och gruvdrift – 496,1 miljoner dollar
Information och kommunikation – 78 miljoner dollar
Industri (varor och tjänster) – 5,1 miljarder dollar
Byggnadsverksamhet – 161,9 miljoner dollar
Transport – 353,0 miljoner dollar
Turism – 2,5 miljarder dollar
Utbildning – 89,9 miljoner dollar
Idrott – 4,1 miljoner dollar
Kultur – 195,1 miljoner dollar
Hälso- och sjukvård – 288,8 miljoner dollar
Livsmedelsförsörjning och livsmedelsförädling – 932,3 miljoner dollar
Jordbruksproduktion – 51,9 miljoner dollar
De totala skadorna under den studerade perioden uppgick till 7,6 miljarder dollar. Det totala beloppet sedan blockadens början är 170,7 miljarder dollar. Med inflationen blir de ”kvantifierbara skadorna” över åren 2,1 biljoner dollar.
Dessutom finns följande fakta:
Kubas BNP minskade med 1,1 % under 2024. ”Ekonomin har minskat med 11 % sedan 2018.”
Exporten av varor och tjänster uppnådde 92,5 % respektive 101,6 % av de förväntade målen. Exportintäkterna var 770 miljoner dollar lägre än förväntat. De inhemska intäkterna minskade med 900 miljoner dollar jämfört med 2023.
Livsmedelsproduktionen minskade så mycket under året att 100 % av de livsmedel som tillhandahölls inom ramen för ransoneringssystemet var importerade livsmedel.
Termen ”geografisk omlokalisering av handeln” avser handel som förskjutits på grund av blockaden. Denna nödvändighet leder till höga transportkostnader och upptrissade priser. De extra kostnaderna uppgår till 1,2 miljarder dollar.
Årets inflation på 24,9 % beror på varubrist, minskad tillgång till hårdvaluta och statliga utgifter för att finansiera budgetunderskottet.
De totala utgifterna för turism uppgick till 2,5 miljarder dollar 2024; turismen minskade med 9,6 %.
Sanktioner som krig
Vid presentationen av rapporten för pressen den 17 september konstaterade Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez att ”det är omöjligt att kvantifiera den emotionella skada, ångest, lidande och deprivation som blockaden orsakar kubanska familjer. Så har det varit i flera generationer, och mer än 80 % av kubanerna på ön är födda efter att blockaden inleddes”.
Enligt rapporten har ”den oöverträffade skärpningen av blockaden under de senaste åren haft en särskild inverkan på den offentliga hälso- och sjukvårdssektorn. Den spända situation som skapats i vår ekonomi, den finansiella förföljelsen av Kuba och nekandet av tillgång till marknaden i USA … har hindrat vårt hälso- och sjukvårdssystems förmåga att skaffa … förnödenheter när det behövs och tillhandahålla kvalitativ service till befolkningen. Detta har i sin tur lett till en försämring av flera hälsoindikatorer, inklusive de som är relaterade till dödlighet.”
Faktum är att ”den blockad som USAs regering har infört mot Kuba är ett folkmord”.
Sjukhus och läkare har svårt att hitta, eller kanske inte alls kan hitta, ”förstahandsläkemedel”, cancerläkemedel, specialiserade läkemedel, viktiga kirurgiska förnödenheter, respiratorutrustning, bilddiagnostikutrustning, diagnostiska medel och testkit, dialysmaskiner, anestesiutrustning, endoskopiutrustning, insulinpumpar, pacemakrar, defibrillatorer och barnventilatorer.
Enligt rapporten står 94 729 personer på väntelistor för operation, däribland 4 507 cancerpatienter och 9 913 barn. En skonsam behandlingsmetod för aortastenos finns tillgänglig på andra håll, men inte i Kuba för 158 800 instabila patienter. Överlevnadsgraden för barncancer har sjunkit.
I en intervju nyligen uttalade Paul Jonas, läkare vid universitetet i Leiden och beundrare av den kubanska sjukvården, att ”under de senaste åren har det kubanska sjukvårdssystemet försämrats avsevärt … Detta leder till obehandlade sjukdomar, onödigt lidande och ibland till och med dödsfall … Kvaliteten på kosten i Kuba är för närvarande mycket dålig … det råder också brist på läkemedel och annan medicinsk utrustning.”
Kubas spädbarnsdödlighet (IMR), antalet barn som dör under sitt första levnadsår per 1 000 födda, var 4,2 år 2014 och är för närvarande 8,2.
Den kubanske ekonomen och demografen Juan Carlos Albizu-Campos skrev 2023 att kubanernas förväntade livslängd uppvisade en ”minskning med 5,39 år” från 2012, och att ”nedgången … inte bara skulle ha fortsatt, utan också accelererat även om [covid-19]- pandemin inte hade inträffat”.
Bristen på livsmedel, som nämndes 2024 av Granma, det kubanska kommunistpartiets tidning, bidrar till överdödligheten. Blockaden påverkar även livsmedelsproduktionen. Det saknas ofta nya maskiner, djurfoder, krediter, bränsle, reservdelar, gödselmedel, veterinärutrustning och transportmedel.
Krig stör samhällen och dödar soldater och/eller civila. Eftersom USAs blockad av Kuba gör båda dessa saker är den ett krigsvapen och ett uttryck för krig.
Vad ligger bakom USAs krigföring mot Kuba? USA har inget val. Som ledare för den kapitalistiska världsordningen måste USAs regering följa kapitalismens regler. En viktig regel är att produktionen alltid måste öka och expandera. För att detta ska ske måste fattigare och underutvecklade nationer samarbeta och underordna sig. Deras uppgift är att tillhandahålla billig arbetskraft och tillgång till naturresurser – och låta sin rikedom överföras till centrum. En avvikare som Kuba förtjänar naturligtvis att straffas.
W.T. Whitney Jr., Counterpunch 250930 / cv (W.T. Whitney Jr. är pensionerad barnläkare och politisk journalist bosatt i Maine, USA.)
New Cuban Report Confirms US Blockade is War
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
