USAs FN-ambassadörs 10 lögner i Generalförsamlingen
USAs FN-ambassadör Waltz drar inte bara en, utan tio, lögnaktiga valser inför det samlade världssamfundet.
USA:s ambassadör vid FN, Mike Waltz, framförde osanning efter osanning under sitt inlägg i debatten om resolutionen som kräver ett slut på blockaden mot Kuba. Hans tal upprepade – nästan punkt för punkt – den repertoar av argument som Washington brukar använda för att rättfärdiga ett sanktionssystem som år efter år fördöms av det internationella samfundet.
Under förevändningen att ”korrigera felaktig information” upprepade Waltz påståenden som inte håller vid en enkel konfrontation med fakta eller med den gällande US-amerikanska lagstiftningen, och som syftar till att flytta fokus från det materiella ansvaret för blockaden till politiska anklagelser mot Kuba.
Waltz fick ett kraftfullt bemötande från Kubas utrikesminister Bruno Rodríguez, som från sin plats avbröt representanten: ”USA:s ständige representant ljuger inte bara och avviker väsentligt från ämnet, utan uttrycker sig också på ett oförskämt sätt mot församlingens och medlemsstaternas värdighet. Han gör det på ett ociviliserat, grovt och fräckt sätt. Det är inte acceptabelt i detta demokratiska forum. Herr Waltz, detta är Förenta nationernas generalförsamling. Det är inte en chatt eller representanthuset.”
De tio lögnerna från den amerikanska ambassadören:
1.-”Blockaden existerar inte.”
Den US-amerikanska lagstiftning som upprätthåller blockaden – Helms-Burton-lagen (inklusive dess avdelning III), Torricelli-lagen, ”180-dagarsregeln”, sektor- och finansiella listor och sanktioner – finns och är i kraft. Kubas resolution mot blockaden ”uppfinner” inte dessa regler: den dokumenterar dem och visar hur de tillämpas i praktiken. Dessutom bekräftar officiella US-amerikanska dokument, såsom den nya utgåvan av presidentmemorandum nr 5 (30/06/2025), att politiken med ”maximalt tryck” mot Kuba fortsätter.
2.-”Kubas ekonomiska svårigheter är uteslutande Havannas regerings ansvar.”
Det uttalade målet för den US-amerikanska politiken är att ”kväva ekonomin” för att provocera fram en social explosion; detta innefattar att förfölja bränsle, finanser, turism och medicinskt samarbete. Denna belägring påverkar priser, investeringar, logistik och likviditet och förklarar en stor del av de nuvarande ekonomiska svårigheterna.
3.-”Den årliga resolutionen i FN är propaganda.”
Omröstningen uttrycker ett brett försvar av internationell rätt och FN-stadgan. USA:s ovanliga utövande av diplomatiskt tryck för att påverka omröstningen understryker isoleringen av denna politik och betydelsen av det multilaterala uttalandet.
4.-”Bristen på livsmedel och mediciner är den kubanska regeringens fel.”
Det finns en rad flaskhalsar som orsakas av USA:s ekonomiska belägring: inom hälso- och sjukvården har den grundläggande läkemedelslistan (651 poster) drabbats till 69 % och 364 läkemedel saknas på grund av betalningssvårigheter, leverantörer som vägrar att göra affärer med Kuba och tekniska förbud som blockerar utrustning eller förbrukningsvaror som innehåller ≥10 % amerikanska komponenter. Detta förhindrar inköp av eller fördyrar avsevärt avancerade läkemedel och kritiska medicintekniska produkter (till exempel perkutana aortaproteser eller dialysutrustning), vilket har en direkt inverkan på vården och hälsoindikatorerna.
När det gäller livsmedel tvingade bristen på finansiering och bankernas vägran att importera ~337 000 ton majs och ~120 300 ton sojafoder, vilket ledde till brister i produktionen av ägg till den starkt subventionerade familjekorgen. Även ”godkända” inköp i USA sker under onormala förhållanden: särskilda licenser, kontant betalning i förskott (utan krediter), transport endast med US-amerikanska fartyg och förbud mot kubansk export på återresan, vilket fördyrar fraktkostnaderna och försenar leveranserna. Bristen på varor beror på bristande finansiering, begränsad tillgång till krediter, prisökningar, höga fraktkostnader och försenade leveranser, vilket är direkta konsekvenser av blockaden.
5.-”Blockaden möjliggör fri export.”
Det finns ingen handelsfrihet: den US-amerikanska lagstiftningen fastställer en policy om nekande av export/återexport till Kuba (EAR) och förbjuder dotterbolag till US-amerikanska företag i tredjeländer att handla med Kuba. Dessutom gäller ”180-dagarsregeln” som avskräcker rederier från att anlöpa kubanska hamnar, och de tillåtna jordbruksförsäljningarna kräver kontant betalning i förskott, utan amerikansk finansiering. Allt detta begränsar och fördyrar alla transaktioner, både för export och import.
Till detta kommer extraterritoriell finansiell förföljelse: böter och hot mot banker och leverantörer, vägran att öppna eller behålla konton och blockerade transaktioner som avbryter betalnings- och inkassoflöden. Kubas egen rapport innehåller aktuella fall (OFAC-böter till EFG, vägran att öppna konto för EXPO Osaka, stängning av ambassadkonton) och kvantifierar allmänna effekter på kontrakt, kreditbrev och överföringar.
Det vill säga, långt ifrån att ”exportera fritt” bedriver Kuba handel under veto, licenser och regleringsrädsla. I själva verket räknar dokumentet upp åtgärder som Washington skulle kunna godkänna – biomedicin, gruvdrift, turism, flexibilisering av investeringslicenser, höjning av tröskeln på 10 % för amerikanska komponenter, godkännande av bankkorrespondenter, borttagande av Kuba från SSOT-listan och upphävande av avdelning III – och som idag utgör hinder.
6-”Kuba har full frihet att handla med andra länder.”
USA:s sekundära (extraterritoriella) åtgärder avskräcker och straffar tredje parter (banker, rederier, försäkringsbolag), vilket höjer kostnaderna och riskerna för att göra affärer med Kuba, vilket begränsar den faktiska handelsfriheten.
7.-”Den kubanska regeringen bedriver handel med sin medicinska personal.”
Kuba upprätthåller ett frivilligt och allmänt erkänt internationellt samarbete. USA:s förföljelse syftar till att stoppa dessa inkomster och beröva utsatta befolkningsgrupper viktiga tjänster, utan hänsyn till FN:s och PAHO:s normer.
8.-”Den kubanska regeringen drar nytta av legosoldater.”
Kuba tillämpar ”nolltolerans” mot legosoldatverksamhet och har åtalat rekryterare; landet stöder eller tolererar inte medborgares deltagande i externa konflikter.
9.-”Kuba destabiliserar västra halvklotet.”
Det som destabiliserar är USA:s militära utplacering och diplomatiska utpressning i Karibien och regionen; Kuba och CELAC upprätthåller principen om en ”fredszon”.
10.-”Kuba bidrar till den ryska ”krigsmaskineriet”.
Kuba deltar inte i kriget i Ukraina och skickar inte soldater; landet har upplöst rekryteringsnätverk och sanktionerar legosoldater.
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
