USAs främsta mål: att kväva Kubas ekonomi
USA har spenderat miljarder dollar för att störta den kubanska revolutionen, till att börja med genom terrorhandlingar mot landets industrianläggningar, sockerrörsfält, oljeraffinaderier, kommersiella centrum, broar, järnvägar och allt som skulle kunna möjliggöra landets ekonomiska utveckling.
Detta framgår med all önskvärd fräckhet av deras tidigare hemligstämplade planer, där målet är att folket skall svälta och skylla sina umbäranden på det socialistiska systemet, vilket uttryckligen angavs 1960 av vice biträdande utrikesministern [Lester D. Mallory], när han föreslog att:
”alla tänkbara medel måste snabbt användas för att försvaga Kubas ekonomi … beröva Kuba pengar och förnödenheter för att minska dess ekonomiska resurser och sänka reallönerna, orsaka hunger, förtvivlan, desperation och störta regeringen”.
Eftersom detta inte fungerade fortsatte de presidenter som avlöste varandra i Vita huset med samma strävan som den frustrerade Dwight Eisenhower, som dog utan att få se sin dröm gå i uppfyllelse, och antog även andra planer och lagar, men som också vandrade vidare till livet efter detta utan att uppnå några resultat.
I tron att han skulle få se Fidel Castro störtas lät sig president Bill Clinton pressas av terroristmaffian i kongressen och antog 1966 Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act, känd världen över som ”Helms-Burton-lagen”. Dess huvudpunkt är internationella sanktioner mot utländska investeringar i Kuba, sedan den revolutionära regeringen börjat öppna upp för utländska företag efter 1992 års konstitutionella reform, tillsammans med en rad lagar och dekret som förbättrade den kubanska ekonomin.
När denna lag antogs, och mot bakgrund av den förkastades av de europeiska länder som stiftat egna lagar för att försvara sig mot jänkarnas strupgrepp, frös Clinton tillfälligt Avdelning III. Donald Trump lät den dock träda i kraft 2019, och ratificerade den igen 2025 när han återkom till Vita huset, trots att han är dömd för brott.
I linje med att kväva den kubanska ekonomin och i skydd av Helms-Burton-lagen har flera stämningar lämnats in mot företag som är registrerade på Kuba, enligt påståendet att de skulle ha drivits på olagligen konfiskerade egendomar. Detta är falskt eftersom nationaliseringarna och konfiskeringen genomfördes helt lagenligt.
Ett av de senaste anspråken gjordes av kubanen Mario Echevarría, som blev medborgare i USA 1983 och nu gör anspråk på att äga mark i Cayo Coco, som han säger konfiskerades från hans familj enligt jordreformlagen. Problemet är att Kuba har byggt flera lyxhotell där och att deras rum bokas från olika specialiserade internationella plattformar.
Den aktuella stämningen riktas mot Expedia Group, moderbolag till Hotels.com LP, Hotels.com GP och Orbitz LLC, med argumentet att dessa fyra enheter gjorde bokningar ”för att profitera på hotell som byggts på mark som exproprierats av Castroregimen”.
Denna åtgärd bevisar att det ekonomiska, kommersiella och finansiella kriget mot Kuba intensifieras och i detta fall för att förhindra att turistsektorn utvecklas, som idag är en av landets viktigaste källor till nya inkomster.
En federal jury i Miami, den antikubanska maffians huvudstad och terroristernas och lönnmördarnas tillflyktsort, dömde i fredags, den 17 april 2025, företaget Expedia Group att betala en ersättning på 29,8 miljoner dollar, enligt Avdelning III i Helms-Burton-lagen, en åtgärd som syftar till att skrämma bort alla utlänningar som gör affärer med Kuba.
Nu firar de i Miami beslutet som säkerligen kommer att överklagas till högre instans och eventuellt gå samma öde till mötes som andra kärande som lämnats med önskan att bli rika på investerarnas bekostnad.
År 2019 lämnade samma kuban in en stämningsansökan, tillsammans med tre andra kubaner, som hävdar att de är arvingar till konfiskerade fastigheter i Varadero och Santa Cruz del Norte, men anspråket avslogs 2020 av Robert N. Scola, en federal domare i Miami.
Sedan 2019, då Trump gav grönt ljus till Avdelning III, har domstolar i USA tagit emot 45 stämningar, med sex förlikningar utanför domstol och endast en dom till deras fördel.
Vi påminner om att domarna i Elfte appellationsdomstolen i Atlanta upphävde ett tidigare beslut av Beth Bloom, en federal domare som tvingade företagen Carnival, MSC SA, Royal Caribbean och Norwegian att betala 439 miljoner dollar, enligt uppgift för att ha gjort sig skyldiga till olagliga handlingar under sina resor till Kuba mellan 2015 och 2019.
Skurkarna i Miami tror att de kan duka till fest genom att anklaga mäktiga företag, men hittills har de inte lyckats.
Det finns fortfarande de som inte vill erkänna att detta kriminella krig är ansvarigt för det kubanska folkets svårigheter, eftersom de inte ens har läst vad som står i de olika lagarna som stryper öns ekonomi:
Lagen om handel med fienden från 1917, avsnitt 5.b; Lagen om internationellt samarbete från 1961, avsnitt 620.a; Dekret Nr 3447 Federal resolution Nr 1085 Embargo mot handel med Kuba från 1962; Regler för kontroll av kubanska tillgångar från 1963; Lagen om exportadministration från 1979; Cuban Democracy Act från 1992, även känd som Torricelli-lagen; Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act från 1996 (Helms-Burton-lagen); Lagen om handelssanktioner och handelsfrämjande åtgärder från 2000; Förbud mot länder som finns med på listan över Länder som sponsrar terrorism.
Det som retar dem som drömmer om att åter bli herrar över Kuba är att, trots alla lagar, terroristaktioner, diplomatiska och politiska påtryckningar av alla de slag, så står kubanerna fast eftersom de vet vad de skulle förlora om ön åter föll i händerna på yankeeimperialismen.
Det är därför José Martí sade:
”Att höja sin panna är mycket vackrare än att sänka den”.
Arthur González, El Heraldo Cubano 250424 / cv
Asfixiar la economía de Cuba, principal objetivo de Estados Unidos
