USA:s terroristlista
Den tidigare FN-experten Alfred deZayas skriver om de tvångsåtgärder USA använder sig av för att få sin vilja fram:
I det amerikanska utrikesdepartementets verktygslåda används unilaterala tvångsåtgärder (UCM) för att utpressa, mobba och skrämma stater som inte utan vidare accepterar USA:s hegemoni. Genom att placera ett land på USA:s lista över länder som sponsrar terrorism försöker man ge en falsk legitimitet åt de ensidiga tvångsåtgärderna mot de berörda staterna.
Unilaterala tvångsåtgärder är inte ”sanktioner”, eftersom USA inte har någon juridisk eller moralisk rätt att sanktionera eller ”straffa” andra stater. De amerikanska UCM:erna uppfyller inte heller de juridiska kriterierna för att betraktas som ”retorsion” eller ”motåtgärder” i enlighet med Internationella rättskommissionens kod om statsansvar. UCM utgör våldsanvändning som är förbjuden enligt artikel 2.4 i FN-stadgan, bryter mot ett stort antal internationella fördrag och grundläggande principer i internationell rätt, inklusive staters suveräna jämlikhet, folkens självbestämmande, handels- och sjöfartsfrihet, och orsakar ekonomiskt kaos och humanitära kriser som kan utgöra brott mot mänskligheten i enlighet med artikel 7 i Romstadgan. UCM:er dödar.
I årtionden har FN:s generalförsamling och FN:s råd för mänskliga rättigheter antagit årliga resolutioner som fördömer införandet av UCM som oförenligt med FN-stadgan, enligt vilken de enda lagliga sanktionerna är de som införs av säkerhetsrådet enligt kapitel VII. USA:s kommersiella och finansiella ”embargo” mot Kuba har fördömts av generalförsamlingen i 31 resolutioner, som USA har brutit mot och fortsätter att bryta mot. Långt ifrån att häva UCM har USA förvärrat ”bloqueo”. Trots den drakoniska regim som Kuba under de senaste 64 åren har tvingats uthärda, har UCM inte lyckats ge önskad effekt: regimförändring. På grund av USA:s systematiska missbruk av vetorätten i säkerhetsrådet fortsätter USA att bryta mot internationell lag helt ostraffat.
Den första listan över länder som påstås sponsra terrorism utfärdades 1979. Listan omfattade ursprungligen Irak, Libyen, Sydjemen (upplöst 1990), Sudan och Syrien. Kuba lades till på listan 1982 under Ronald Reagans presidentskap. Från och med 2024 består listan av Kuba, Iran, Nordkorea och Syrien, alla länder som är mål för USA:s regimskiftesprogram. Länder som tagits bort från listan är Irak, Libyen, Sydjemen och Sudan. USA:s utrikesdepartement upprätthåller listan i enlighet med avsnitt 1754 i National Defense Authorisation Act, Arms Export Control Act och Foreign Assistance Act.
Många länder har krävt att Kuba ska strykas från listan över stater som sponsrar terrorism, och den 15 maj 2024 avfördes Kuba från en separat lista över länder som ”inte samarbetar fullt ut” med USA i kampen mot terrorism. Detta är dock INTE samma sak som att avföras från klubben ”stater som sponsrar terrorism”, vilket har använts och fortfarande används som en förevändning för UCM. Det låter osammanhängande eftersom det är just av det är. Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez twittrade ”USA-regeringens tillkännagivande är ett begränsat steg i rätt riktning. Detta beslut ändrar inte på något sätt blockaden, Kubas lögnaktiga införande i listan över länder som sponsrar terrorism eller de flesta av Trumps tvångsåtgärder med maximalt tryck som kommer att påverka det kubanska folket.” Den 15 juni 2024 utfärdade den alliansfria rörelsen, 77-gruppen och Kina ett uttalande där de uppmanade till omedelbar avlistning av Kuba och krävde vidare ett stopp för UCM riktat mot den kubanska befolkningen. Uttalandet fördömde att Kubas upptagande på terrorlistan saknade saklig, juridisk eller moralisk grund.
Att USA:s lista är godtycklig är uppenbart för alla observatörer. Faktum är att ingen av USA:s allierade och vänner finns med på listan. USA är självt en huvudsponsor och utövare av terrorism, vilket vi vet från många visselblåsare, från CIA:s arbete och avslöjandena inför den amerikanska kongressen. USA har stött den israeliska terrorism sedan landets början 1946-48. Man kan utan rädsla för motsägelser säga att Israel föddes i terrorism. Man minns de sionistiska paramilitärernas urskillningslösa dödande, Nakba, terroriseringen av den palestinska befolkningen i det tidigare brittiska mandatet, terrorbombningen av King David Hotel den 22 juli 1946, sionistiska extremisters mord på FN:s säkerhetsråds medlare greve Folke Bernadotte den 17 september 1948, en terroristhandling som 1949 blev föremål för ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen, etc.
Idag bevittnar vi ett pågående folkmord på det palestinska folket, trots resolution 242 från FN:s säkerhetsråd, relevanta resolutioner från generalförsamlingen och rådet för mänskliga rättigheter, ICJ:s rådgivande yttrande av den 9 juli 2004 och de tre separata besluten om ”provisoriska åtgärder” som ICJ utfärdade i januari, mars och maj 2024 i samband med det folkmordsmål som Sydafrika väckt mot Israel enligt artikel 9 i 1948 års folkmordskonvention. USA har faktiskt varit huvudsponsor för israelisk terrorism mot palestinier sedan 1946 och har tillhandahållit militärt, politiskt, ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och propagandistiskt stöd, vilket gör USA medskyldigt till det israeliska folkmordet, i enlighet med artikel III e i 1948 års folkmordskonvention. Länder som har bett att få ansluta sig till Sydafrika i dess ICJ-fall mot Israel inkluderar Belgien, Chile, Colombia, Egypten, Irland, Libyen, Maldiverna, Mexiko, Nicaragua, Palestina, Spanien och Turkiet. Bland de länder som har fördömt Israel som en stat som sponsrar terrorism finns Bolivia, Iran, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Turkiet och Jemen.
USA:s vapen- och underrättelsetjänst hjälpte Israel med det riktade mordet på fyra iranska kärnforskare, Masoud Alimohammadi, Majid Shahriari, Darioush Rezaeinejad och Mostafa Ahmadi. Ytterligare en forskare, Fereydoon Abbasi, skadades i ett mordförsök. Vid den tidpunkten bekräftade icke namngivna amerikanska tjänstemän att People’s Mujahedin of Iran (MEK) hade finansierats, utbildats och beväpnats av Israel. Om USA:s lagar skulle tillämpas objektivt skulle detta ha gjort Israel (och USA) till en statlig sponsor av terrorism enligt den dåvarande beteckningen Foreign Terrorist Organization för MEK.
Bland exemplen på israelisk statsstödd terrorism kan nämnas Lavonaffären 1954, en misslyckad bombplan i Egypten som ledde till att den israeliske försvarsministern avgick.en var Israel en stor vapenleverantör till diktatoriska regimer i Sydamerika, Afrika söder om Sahara och Asien. I Indonesien, som Noam Chomsky rapporterade, fungerade Israel som USA:s ombud och tillhandahöll flygplan som Indonesien använde för att massakrera timoreserna. På senare tid har Israel anklagats för att sponsra och stödja flera terroristgrupper i sina proxykrig mot Iran, Libanon och Syrien.
USA har varit en aktiv sponsor av terrorism i Latinamerika, Afrika och Asien, deltagit i störtandet av otaliga regeringar i Latinamerika, Afrika och Asien, stött militärjuntor som terroriserat sina egna befolkningar, organiserat och finansierat ”färgrevolutioner” i Europa för att installera USA-vänliga regeringar i de forna sovjetrepublikerna, inklusive Ukraina och Georgie. I oktober 1965 stödde USA statskuppen mot ledaren för den indonesiska självständighetsrörelsen, president Sukarno, och införde Suhartos folkmordsregim, som genomförde omfattande mord och utrensningar som kan ha räknat till en miljon mördade offer. Under 1970-, 80- och 90-talen stödde USA Miami-baserade terroristceller som genomförde bombningar och andra terrorhandlingar på Kuba. USA gav en fristad åt den kubanske terroristen Luis Posada Carriles, en CIA-agent, som var ansvarig för sprängningen av Cubana Airlines Flight 455 den 6 oktober 1975, då 73 civila dödades. Posada erkände senare att han var ansvarig för en rad bombattentat 1997 riktade mot fashionabla kubanska hotell och nattklubbar. Posada skyddades av USA och dog i Miami, Florida, 2018, 90 år gammal.
Under 1980-talet finansierade USA terroristgrupper i Nicaragua (”contras”), som använde terrormetoder mot Daniel Ortegas regering[21]. På 1980-talet finansierade USA också terrorgrupper i Afghanistan för att motverka den sovjetiska invasionen av Afghanistan. USA:s engagemang i radikala islamistiska grupper är oändligt.
Varför sattes Kuba någonsin upp på listan över stater som sponsrar terrorism? Utrikesdepartementet försöker förklara det med Kubas stöd till nationella befrielserörelser i Afrika och Latinamerika. Nationella befrielserörelser erkänns dock som legitima i otaliga FN-resolutioner, till exempel Res. 2625 som föreskriver: ”I sin strävan att utöva sin rätt till självbestämmande har folken rätt att söka och erhålla stöd i enlighet med stadgans syften och principer.” Nationella befrielserörelser har fått ett brett erkännande från det internationella samfundet och får inte stämplas som ”terrorister”.
Artikel I(4) i 1977 års första tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna ger faktiskt skydd åt medlemmar av nationella befrielserörelser, inklusive ”väpnade konflikter där folk kämpar mot kolonialt herravälde och främmande ockupation och mot rasistiska regimer i utövandet av sin rätt till självbestämmande, såsom den fastställs i Förenta Nationernas stadga och i Deklarationen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta Nationernas stadga.”
USA har orättvist anklagat Kuba för att ge stöd till Colombias revolutionära väpnade styrkor (FARC), som hade ett legitimt mål om nationell befrielse mot diktatoriska, korrupta och helt igenom odemokratiska regeringar som var underordnade USA.
Den 14 april 2015 meddelade president Barack Obama att Kuba skulle tas bort från listan. Men den 12 januari 2021 satte den dåvarande utrikesministern Mike Pompeo, som hävdade att Kuba ”upprepade gånger gett stöd till handlingar av internationell terrorism” genom att ge fristad åt US-amerikanska flyktingar och colombianska rebelledare, tillbaka Kuba på listan. Låter detta hycklande?
I ett meddelande till FN:s kontor för juridiska frågor noterade Kuba att landet hade kodifierat kampen mot terrorism i sin konstitution från 2019: ”I den nya nationella konstitutionen, som antogs genom folkomröstning den 24 februari 2019 efter en process av konstitutionell reform och brett folkligt samråd, upphöjdes Kubas åtagande i kampen mot terrorism till konstitutionell status. I artikel 16.l i kapitel II, som handlar om internationella relationer, står det att: Republiken Kuba … ”avvisar och fördömer terrorism i alla dess former och yttringar, i synnerhet statsterrorism”. Detta beslut bekräftar Kubas långvariga förkastande och fördömande av alla handlingar, metoder och praxis för terrorism i alla dess former och manifestationer, inklusive när stater är direkt eller indirekt inblandade, av vem som helst, mot vem som helst och var som helst, oavsett motiv. I ett rättvist beslut som fattades 2015 ströks vårt land, som har utsatts för hundratals terroristhandlingar som har krävt 3 478 människors liv och invalidiserat ytterligare 2 099, från listan över stater som stöder internationell terrorism, en ensidig mekanism som landet aldrig borde ha inkluderats i. Terrorismen fortsätter att vara en allvarlig utmaning för det internationella samfundet. Vi vill därför upprepa att det är FN:s plikt att ta den ledande rollen i det internationella arbetet mot terrorism.”
Det är dags för USA att avskaffa sin godtyckliga och imperialistiska lista över ”länder som sponsrar terrorism” och upphäva alla UCM:er som har baserats på denna politiska och ärekränkande beteckning. I slutändan är listan en bluff som upprätthålls av amerikansk propaganda, en bluff som den globala majoriteten i Latinamerika, Afrika och Asien inte längre är villig att acceptera.
Alfred deZayas, Counterpunch 240619, med källhänvisningar i originalet (ZT)
The US List of Countries Allegedly Sponsors of Terrorism: Another Imperialistic Scam
