Vad bör göras?
1902 fick världen ett av Lenins viktigaste verk, ”Vad bör göras?” På dess sidor reflekterade han över vilken väg ett revolutionärt parti borde ta och dess koppling till massorna. Även om många av de sociala fenomen, krig och massakrer som kom senare ännu inte hade ägt rum vid den tiden, fokuserade Lenin på att steg för steg forma en solid organisation av arbetarklassen, eftersom detta var det enda sättet att uppnå tankefrihet och klassmedvetande. Det är så det är och det finns inget annat sätt.
Men inom detta teoretiska och filosofiska plan finns det varianter som kan bryta harmonin i detta tankebygge som byggts upp under århundraden. Rosa Luxemburg formulerade det i en fras som jag hörde för första gången under mina universitetsår: ”När revolutionen flyttar sig från våra huvuden till våra nävar”.
Och är nävarna legitima? Ja, det är de. För vid vissa tillfällen, när det inte finns någon utväg, antingen försvarar man sig eller så tar de ifrån en till och med luften man andas. Det är därför vi stöder och alltid kommer att stödja det palestinska motståndet. Att det är värdigt, att det använder sig av de medel det har inför en kriminell och destruktiv ockupation, som har de imperialistiska verktygen för att manipulera och berusa den dagliga redogörelsen för händelserna. Det palestinska folket har rätt att göra motstånd med alla medel. Alla medel är giltiga när man blir levande begravd. När nivån av sadism är bortom alla gränser hos Netanyahus rovdjur. När de dödar alla journalister i området så att de inte kan berätta för oss vad som verkligen händer.
Det visar sig att vi avslutar år 2023 med ett folkmord som inte har upphört, som tvärtom bara fortsätter. Det följer oss varje dag i allt vi gör. Och vi står inför två farliga scenarier: att normalisera det och vänja oss vid barbari. Och det andra, som är demoralisering. Att vi blir deprimerade, att vi blir orörliga. Krigsmakarna och de som handlar med liv vet allt detta. De är millimetertränade i hur man manipulerar det mänskliga psyket så att kriget vid en viss punkt verkar avlägset och människor distanserar sig från det.
Som våra palestinska landsmän säger: vi har inte tid att gråta. Vi måste agera. Som de som befinner sig i Gazaremsan och de territorier som olagligt ockuperats av sionismen redan gör på ett heroiskt sätt.
Vi måste tala ut. Berätta sanningen utan skam. Inga masker. Ropa högt och tydligt att det palestinska motståndet inte är terroristiskt. Att imperialismen förråar människan och att vi har nått den punkt där hatet mot förtryckaren är den starkaste kampfaktor vi har just nu för att säga ENOUGH.
Det finns kärlek och det finns hat. Jag hatar imperialism, kolonialism, sionism, maktmissbruk, könsrelaterat våld, social orättvisa, misshandel. Jag hatar så många saker som jag ser i världen att om det inte vore för de känslor de väcker i mig skulle jag inte ha styrkan att fördöma dem och även att mobilisera mot dem. Det hindrar mig inte från att älska, och det gör jag också, med samma eller större styrka.
Det är hatet mot kriget, mot dess brottslingar, mot statsterrorismen och mot den US-amerikanska och israeliska imperialismen som bör få oss att inte vara tysta. Aldrig ge upp så länge som orättvisor fortsätter att begås i Palestina.
I dag har redan fler bomber släppts i Gaza än alla bomber som släpptes under andra världskriget.
Vi står inför en kraftfull rasistisk rörelse, precis som den tyska nationalsocialismen, känd som nazismen. Vi talar om två liknande rörelser med många paralleller, [nazism och sionism].
Israel är det enda land i världen där det är tillåtet att tortera enligt lag och ställa barn inför rätta i militärdomstolar. De har belägrat Gazaremsan som nazisterna belägrade Warszawaghettot. Vilka fler bevis behövs?
Netanyahu är en krigsförbrytare som snarast måste ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen. Han har dödat fler journalister på två och en halv månad än vad som dödades under tjugo år i Vietnam.
Det är värt att komma ihåg att Israel inte skulle kunna föra detta krig utan stöd från Uncle Sam. Det finns inte ett krig i världen där nordamerikanerna inte är inblandade utan att ha sina vasaller i Europeiska Unionen på sin sida.
Och frustrationen frodas. För att Röda armén besegrade nazismen. Det är ett historiskt slag som det imperialistiska egot har kvävts av. Och de andra för att de vill låta andra betala för de brott som de en gång begick mot sina förfäder i Förintelsen.
Vi får höra att det finns judar som säger till sionismen: ”Nazisterna gjorde mig rädd för att jag är jude. Ni får mig att skämmas över att vara jude”. Ge dessa judar, som inte har något att göra med den kolonialistiska och expansionistiska sionismen, en röst. Den röst som Israel vill fördunkla och dölja.
Till oss, till palestinierna, till alla som höjer sin röst mot denna utrotning: skrik. Ju mer de vill tysta oss, desto högre bör vi göra det.
För i morgon, eller dagen efter, kommer de stora avenyerna att öppnas.
Ana Hurtado, spansk filmskådespelerska i Cubadebate 231230 (ZT)
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA OCH GAZA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
