Val till Kubas nationalförsamling
En utlänning som besöker Kuba för första gången under valperioden kommer att bli förvånad över att det inte finns några affischer med kandidaternas ansikten, varken på stolpar eller väggar eller i betalda tv-reklamfilmer.
Det finns ingen individuell valpropaganda. Inga löften om mirakulösa lösningar. Det visas inga tv-debatter där kandidaterna tävlar om publikens gunst och attackerar varandra i en verbal boxningsmatch.
Det som är vanligt i andra länder är en praxis som försvann samtidigt med flerpartisystemet.
När de nominerade väljs till ledamöter [deputerade] kommer de inte att få skyhöga inkomster och en massa andra förmåner, vilket är mycket vanligt i andra länder där beloppen ibland godkänns av samma ledamöter som stiftar lagarna.
Det enda som våra medarbetare kommer att få är mer arbete, större ansvar och mer engagemang. Och naturligtvis ett allmänt erkännande om de uppnår resultat.
Till de 470 kandidater som den här gången kommer att ingå i Folkmaktens Nationalförsamling erbjuder nationen bara det som [Kubas landsfader och nationalhjälte] José Martí erbjöd Máximo Gómez [general i Kubas frihetskrig], i det historiska brev där han uppmanade honom att utkämpa det nödvändiga kriget: ”glädjen över hans uppoffring och människornas sannolika otacksamhet”.
En plats i det kubanska parlamentet är ingen bekväm stol där man kan vila på sina lagrar. Det är en plats i idéernas skyttegravar. Det är ett krävande och förtjänstfullt uppdrag som aldrig kommer att förstås av dem som förväxlar värde med pris eller som mäter människor efter vad de har och inte efter vad de är.
I vårt land, med sina stora och små öar och många vikar, kan alla medborgare som har rättskapacitet ingripa i statens verksamhet, direkt eller genom sina valda företrädare.
Alla har rätt att nominera och bli nominerade och att välja och bli valda till poster i Folkmaktens organ. När det gäller lika möjligheter är det förmåga, värderingar, förtjänster och personlig prestige som avgör om de nominerade kommer med på de ursprungliga listorna.
Det är sedan upp till nomineringskommissionen, som består av företrädare för mass- och studentorganisationerna [i vilka de flesta kubaner är medlemmar: CDR, CTC, FMC, ANAP, FEEM och FEU], att analysera de förslag som lagts fram vid organisationernas plenarsammanträden, välja ut kandidater med kriterier som garanterar största möjliga representativitet för den nation som vi är, och sedan samråda med varje delegat i Folkmaktens Kommunförsamlingar, som är de som godkänner kandidaturerna. [Till dessa församlingar nomineras kandidater på stormöten i grannskapen där invånarna känner varandra. Valet mellan de nominerade görs sedan i hemliga val.] Det nationella valrådet, det statliga organ som ansvarar för att organisera, leda och övervaka valen, ska se till att processen för demokratiskt deltagande är öppen och opartisk, validera resultaten och informera nationen.
De valda ledamöterna kommer att vara aktiva beslutsfattare när det gäller att definiera den strategi med vilken landet ska bemöta de dagliga konsekvenserna av blockaden, som förstärks av imperiet i dess envisa beslutsamhet att göra vårt styrelseskick ohållbart, så att folket slutligen besegras av den ihållande varubristen och till och med av det misstroende mot sig själva som revolutionens fiender framkallar.
Så länge som denna kriminella kubapolitik är en del av dagordningen för den arroganta granne som ignorerar och inte respekterar vår demokrati, kommer vårt parlament att fortsätta att vara ett parlament i en motståndskraftig och kreativ kamp för medborgarnas välfärd och landets utveckling. Trots blockaden.
Och om någon, trots dessa argument, skulle fråga varför vi gratulerar kandidaterna, med tanke på allt arbete och alla utmaningar som väntar dem, måste vi svara med de ord som Fidel uttalade för 30 år sedan, då en ny lagstiftande församling skulle konstituera sig i ett skede med en osäker värld:
”De värderingar vi försvarar är mycket heliga, de är mycket höga, de är mycket kraftfulla; de är fosterlandets värderingar, de är revolutionens värderingar, de är socialismens värderingar, de är rättvisans värderingar, de är jämlikhetens värderingar, de är människans värdighet och heder. Dessa värderingar är enormt viktiga.”
Granma 230212 /cv
Nuestras elecciones (II)
