De verkliga orsakerna till Washingtons vägran att ge små och medelstora företag tillgång till banksystem

Egentligen ganska märkligt att häftiga debatter förs i USA:s Kongress om småföretag i andra länder.

En av de största lögnerna bland de många lögnerna från USA om dess blockad, ”embargo”, är att den hjälper det kubanska folket. Sanningen är, som det skrivs i dokumenten när blockaden infördes, att den syftar till att framkalla ”svält och desperation”. En skamlig folkmordspolitik som USA införde redan innan de flesta kubaner som lever idag ens var födda. 

Den 18 januari 2024 utlöste en hearing i USAs kongress om Kubas privata sektor en häftig debatt mellan dem som försvarar denna framväxande sektor och dem som vägrar att acceptera den nya verkligheten i öns ekonomi. Bland de senare finns de som hatar Kuba, då de inte lyckats krossa den socialistiska revolutionen trots alla planer under de senaste 65 åren. 

USA har sedan 1959 har försökt sätta stopp för den revolutionära processen med hjälp av alla möjliga hemliga aktioner som anförtrotts CIA – från den misslyckade invasionen av legosoldater i Grisbukten, de mer än 500 planerna på att mörda Fidel Castro, införandet av farsoter och sjukdomar mot folket, floran och faunan, tillsammans med den ekonomiska, kommersiella och finansiella krigföring som intensifierats de senaste åren för att medelst hunger och sjukdomar döda elva miljoner människor.

María Elvira Salazar, representant för Florida, inbiten fiende till Kuba och nuvarande ordförande i representanthusets utrikesutskott för frågor om västra halvklotet, slog som väntat an en ton av oenighet mellan republikaner och demokrater när det gäller kubapolitiken, och sade i sitt tal att ökningen av privata företag på Kuba ”är en plan iscensatt av den kubanska regeringen för att kringgå USAs embargo”.

För att förvränga verkligheten och upprätthålla Miamiterroristernas fientliga position tillade hon att förmånstagarna till dessa 10 000 privata företag huvudsakligen är ”barn till kubanska ledare”, trots att en grupp av dessa nya affärsmän för bara några månader sedan inbjöds till USA för att delta i konferenser som hölls av kubaner som bor i hatets stad, Miami.

Sanningen bakom den antikubanska representantens ståndpunkt är att de allt fler privata företagen har lyckats tillhandahålla grundläggande tjänster och livsmedel. Det inför den allvarliga kris som ön upplever på grund av brist på likviditet, huvudsakligen på grund av intensifieringen av det ekonomiska, kommersiella och finansiella krig som Washington för. Det i kombination med införandet av Kuba på listan över länder som stöder terrorism, för att kväva den kubanska ekonomin, visa att socialismen inte är hållbar och framkalla gaturevolter för att fälla regeringen.

Utfrågningen blottade alla de politiska åtgärder som vidtagits av Trumpadministrationen, många av dem på förslag av Floridas senator Marco Rubio och representant Mario Diaz-Balart. De är båda medlemmar i den antikubanska maffian som motsätter sig de åtgärder som genomfördes av Barack Obama som förespråkade en ändrad taktik för att störta socialismen inifrån, när han sa:

De förändringar som införs i vår nya politik kommer att ytterligare stärka vårt mål att stärka det kubanska folket. Vår politik för resor och penningöverföringar hjälper kubanerna genom att tillhandahålla nya informationskällor, möjligheter till egenföretagande och privat ägande, samt genom att stärka det oberoende civila samhället. Våra insatser är inriktade på att främja kubanernas oberoende så att de inte ska behöva vara beroende av den kubanska staten.

Efter debatt röstade Kongressen slutligen för att kubanska mikro, små och medelstora företag (mipymes) inte ska få tillgång till USAs, och därmed de internationella, banksystemen. Detta kommer att hindra deras utveckling, vilket är precis vad den antikubanska maffian och de ultrakonservativa i USAs kongress eftersträvar, då de drömmer om att få se det socialistiska Kuba bryta samman. Därför pressar  de Vita huset att inte godkänna denna begäran, trots att president Biden övervägde att tillåta kubanska företagare öppna konton i USAs banker 2023.

Denna vägran från USAs regering innebär att ägarna till privata kubanska företag tvingas betala sina inköp utomlands med fritt konvertibla valutor, som de måste köpa på öns informella marknad, vilket gör importen dyrare på grund av devalveringen av den kubanska peson på en valutamarknad som införts från en olaglig digital webbplats.

[se https://svensk-kubanska.se/media-i-det-ekonomiska-kriget-mot-kuba/]

Kostnaden för detta läggs på försäljningspriserna, vilket direkt påverkar de kubanska konsumenter som saknar köpkraft och ökar dramatiskt inflationen och därmed det folkliga missnöjet, till glädje för den antikubanska maffian.

Med monumentalt hyckleri påstår María Elvira Salazar att hon vill hjälpa det kubanska folket, men gör allt för att orsaka mer lidande.

Dessa politiska ståndpunkter är inte nya. Redan den 2 maj 1967 skickades en rapport från Henry D. Owen, ordförande i utrikesdepartementets kommitté för politisk planering, till utrikesminister Dean Rusk, om behovet av en översyn av USAs politik gentemot Kuba och föreslog utarbetandet av ett nationellt policydokument om Kuba, eftersom:

”…politiken med ekonomisk avvisning och politisk isolering har bidragit till att skapa svårigheter för Castro, men har inte rubbat hans grepp om makten […] efter sex år är det enbart klokt att fråga om denna politik bäst kommer att främja våra intressen under de förhållanden som kan råda i framtiden […]”.

Efter månader av analys och motstridiga diskussioner avslutades dokumentet med ställningstaganden till förmån för en förändring av politiken, men utan att utesluta syftet att störta revolutionen. John W. Ford, chef för kontoret för interamerikanska politiska frågor, skickade dock följande argument den 28 augusti 1968:

”Detta är inte den mest gynnsam tidpunkten att inleda ett sådant program som detta, eftersom Kubas nuvarande ekonomiska svårigheter och tecknen på växande missnöje visar att isoleringens svårigheter har en verklig effekt och därför måste vi upprätthålla allt tryck med karantänpolitiken …”

Ingenting har förändrats i USAs politiska intressen, och därför är Maria Elvira och hennes kumpaner, som motsätter sig en förbättring av den kubanska ekonomin, de verkliga orsakerna till Washingtons vägran att låta små och medelstora företag få tillgång till USAs banksystem.

José Martí hade inte fel när han sade: ”Av detta folk i norr finns det mycket att frukta och mycket som verkar vara dygd men inte är det, och många former av storhet är ihåliga inuti, som sockerskulpturer.”

Arthur González, Razones de Cuba 240201 /

Las verdaderas causas de la negativa de Washington a permitir el acceso …