Världsfredsrådet, Guantánamo, Kuba, 4-6 maj
Internationellt seminarium för fred i världen och avskaffandet av utländska militärbaser
För 5:e gången kallade Världsfredsrådet fredskämpar från stora delar av världen till Guantánamo för att kräva att alla världens militärbaser på utländsk mark ska avskaffas. I år var det omkring 200 fredsaktivister och antimilitarister från ett 20-tal länder som deltog, och en stor grupp krigsveteraner från USA och Japan.
Invigningstalen hölls av Silvio Platero, ordförande i Kubas Fredsråd, ordförande i Kubas kommunistiska parti José Ramón Balaguer och Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes.
En särskilt uppskattad talare var f.d. översten i USAs armé, Ann Dwigt – hon avgick efter USAs invasion i Irak – som gav en detaljerad redogörelse för USAs och NATOs militärbaser runt om i världen. De viktigaste i Latinamerika finns i Kuba – Guantánamo, Honduras – Soto Cano, Palmerola, i Aruba och Curaçao, Comalapa i El Savador, en handfull i Colombia, och många fler i andra länder. USA har omkring 342 000 soldater utspridda över världen och 587 militära installationer, och dess främsta utländska militära fästen är Tyskland, Japan och Sydkorea.
Ingen plats kan väl vara mer lämpad än Guantánamo för att kräva att utländska militärbaser avskaffas. Och särskilt nu, då USA-imperialismen och de lokala härskarklasserna ökar hoten mot freden i hela Latinamerika och Karibien. ”USA och deras medbrottslingar i NATO tänker tvinga världen att acceptera deras herravälde,” sa Platero och krävde att USA ska upplösa sitt tortyrläger i Guantánamo och återlämna ockuperad mark till Kuba.
Balaguer menade att världsläget är ett av historiens värsta, med ökad fattigdom, främlingsfientlighet, rasism, ultranationalism och fascism i så många länder: ”Denna upptrappning är en fara för freden. I Latinamerika är detta tydligast i Venezuela, där imperialismen avser att med våld störta regeringen. För varje dag blir det alltmer brådskande att få bort USAs alla baser i Latinamerika och Karibien, och Storbritanniens i Malvinerna, Argentina.”
Seminariet ägde rum på Guantánamos Läkarhögskola och rektorn talade om Kubas bidrag till världsfreden med kubansk sjukvårdspersonal runt om i världen. Och på Guantánamos universitet studerar för närvarande 100 stipendiater från fattiga länder, dit de ska återvända färdigutbildade för att ge de fattigaste av de fattiga läkarvård.
Världsfredsrådets ordförande María do Socorro Gomes talade om hur ”USA praktiskt taget håller hela världen i sin krigsmaskins strupgrepp och att vi måste mångdubbla mobiliseringen för att dra åt bromsen och dessutom se till att NATO upplöses, för att få slut på dessa angrepp på folken.” Hon kritiserade också Argentina inte bara för ockupationen av Malvinerna utan också för planerna att tillsammans med USA och Storbritannien bygga nya militärbaser där.
Den pensionerade kubanska översten Manuel Carbonell tog upp en aktuell rapport från USAs Sydkommando, ”Ny allians för Amerikas länder”, som klargör att för Washingtons aggressiva, expansiva planer gäller det framför allt att säkra ”energitillgången”. Inom en nära framtid räknar USA med att för sin överlevnad behöva 32 procent mer olja och 62 procent mer naturgas. Detta är bakgrunden till USAs aggressiva ingripanden i flera länder i världen. I Latinamerika och Karibien är Venezuela det viktigaste bytet. I Världsfredsrådet är stödet stort och påtagligt för den Bolivarianska Revolutionen och president Maduros regering.
Den andra dagen talade bland annat företrädare för fredsrörelser i Argentina, Nicaragua och Palestina. Det var också premiär för en dokumentär av den colombianska journalisten Hernán Calvo Espina, ”Hela Guantánamo är vårt”, och på eftermiddagens program stod vittnesmål från veteraner från Okinawa och Sardinien.
170515
