Vem är ansvarig för Kubas ökade emigration?
De ekonomiska svårigheter som Kuba befolkning genomgår är ett direkt resultat av den skoningslösa tillämpningen av dussintals sanktioner från Washington, även mitt under pandemin. För att tona ner dem finansierar Washington ett brett nätverk av digitala medier som är ”anti-Castro”. I dem kan vi läsa att svårigheterna beror på Havannas ”misshushållning” och att ”socialismen misslyckats”.
Denna tes, som upprepas av internationell press, gäller även migrationen. Alarmerande rubriker: ”Kuba står inför den största migrationskrisen i sin historia”, ”Kuba upplever en ny och massiv tyst exodus”. Medierna redogör för ökningen av antalet emigranter, men hur är det med orsakerna? Vad säger man om dem? Förklarar man mekanismerna i USAs ekonomiska krig som tillsammans med pandemin har orsakat varubrist, köer och strömavbrott? Vad säger de oss om Vita husets underlåtenhet att uppfylla det bilaterala avtal som innebär att minst 20 000 visum ska utfärdas per år? Och hur är det med deras konsulat i Havanna som varit stängt de senaste fem åren? Får vi läsa något om de privilegier som kubanska migranter i USA har jämfört med andra invandrargrupper på grund av Cuban Adjustment Act? Antingen får vi inget veta om något av detta eller så får försäkrar de oss att det är den kubanska regeringens ”retorik”.
Enligt den spanska tidningen ABC är orsakerna till emigrationen ”terror, förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts av diktaturen”. Och hur förklarar man att USA inte beviljar visum? Det är ett ”svar”, kan vi läsa, ”på de ljudattacker (…) som mer än tjugo USA-diplomater utsatts för”. Som om det vore en kommuniké från State Department… men från Donald Trumps regering! ABC stöder inte bara detta skamliga och bisarra nonsens om ”ljudattackerna” utan bevis. Man ljuger också: ”Migrationsavtalen upprätthålls och har tillämpats via länder som Guyana”, står det. Avtalen ”upprätthålls” naturligtvis, men de uppfylls inte: av 20 000 visum, det minimum som överenskommits, har USA inte ens levererat en femtedel.
Tidningen El Mundo hävdar å sin sida att de som emigrerar ”riskerar sina liv för att fly från Díaz-Canels diktatur”. Om de ”flyr” är det underförstått att det beror på att de inte får lämna landet. Detta är helt felaktigt, vilket bevisas av att tusentals migranter lämnar ön lagligen med flyg till Centralamerika och därifrån landvägen försöker ta sig till USA. Men El Mundo bekräftar i samma text både detta och motsatsen. Tidningen anklagar den kubanska regeringen för att använda migrationen som en ”ventil” för att undvika en ”social explosion”. Så hur är det då: flyr de eller inte, eller underlättar regeringen deras ”flykt”?
Den här tidningen ger till exempel en mycket annorlunda version av migrationen från Haiti. Ett land som är ”offer … för ett av det internationella samfundets stora misslyckanden”. Inte ett ord om den rådande nyliberala modellen, den absoluta bristen på grundläggande service eller förtrycket. Man ljuger helt fräckt. En grupp migranter från Haiti, som drevs med tidvattnet, anlände till Kuba, där de togs emot och några dagar senare repatrierades i enlighet med sedvanligt protokoll. Men El Mundo hävdar att dessa människor ”föredrog att återvända” till Haiti, ”trots erbjudanden från Castro-myndigheterna” om att stanna. Den ena lögnen efter den andra.
Migrationen är återigen ett aggressivt vapen mot Kuba från det mest inbitna anti-Castro-lägret. När Joe Biden i maj meddelade att han åter skulle öppna konsulatet i Havanna anklagades han för att ge en ”gåva” till den kubanska ”regimen”, som på så sätt ”fick något för ingenting”, för att tillåta dess ”utpressning” och för att bevilja ”eftergifter”, eftersom Havanna använder medborgarnas utresa som en ”ventil” vid minsta tecken på ”uppror”. Slutsats: Från Miamis herrgårdar utövas påtryckningar på Biden för att han ska fortsätta att förhindra laglig och säker utvandring från Kuba så att, tillsammans med de kvävande ekonomiska åtgärderna, tryckkokaren på Kuba en dag äntligen ska explodera.
I denna teater av politiserad migration råder det ingen brist på kändisar. Som skådespelaren William Levy, som i ett tv-program berättade den fantastiska historien om ”hur han riskerade sitt liv för att fly från Kuba”, eftersom ”det svåraste är att bli fråntagen sin frihet”.
Propagandamaskinen kommer att fortsätta att försöka lura den allmänna opinionen. Men verkligheten är som den är: sanktioner och ekonomisk krigföring lyckas sänka den kubanska befolkningens levnadsstandard. De kan inte emigrera på ett säkert sätt eftersom USA inte beviljar visum. Men om de lyckas ta sig in i landet illegalt åtnjuter de lagliga och ekonomiska privilegier. Så vem är ansvarig för ökningen av den kubanska migrationen? Och vem uppmuntrar den?
José Manzaneda, Cubainformación 220726 (CV)
¿Quién es responsable del aumento de la emigración cubana?
