
Johana Tablada. Foto: Cubainformacion
«Vi såg det komma. Revolutionen ska förintas»
En intervju med Johana Tablada på Kubas UD gjort av José Manzenada vid spanska nyhetskanalen Cubainformación
Vi befinner oss på det nionde kontinentala mötet för solidaritet med Kuba i Mexico City. Det råder en fantastisk stämning av solidaritet och entusiasm för Kuba och, generellt sett, stöd i alla avseenden för det kubanska folket i dessa svåra och komplicerade tider.
Cubainformación
Vi ska tala om blockaden och USA:s ensidiga tvångsåtgärder mot Kuba med Johana Tablada, en verklig expert på området. Hon är biträdande direktör för USA-avdelningen vid Kubas utrikesministerium. Vi har intervjuat henne vid flera tillfällen, senast för kort tid sedan, men jag tror att det har hänt en del nya saker i denna ekonomiska, politiska och kommunikativa krigföring från USA:s sida under de senaste månaderna.
Nåväl, först och främst vill jag välkomna dig.
Johana Tablada
Tack så mycket, Manzaneda, tack till Cubainformación. Jag är en av era publikations fans.
Cubainformación
Johana, hur förklarar du den atmosfär av solidaritet som råder på detta möte – du har hållit invigningstalet –? Varför?
Johana Tablada
Man måste lyssna på människor när de talar. Vi är verkligen rörda, för vi vet att situationen är svår idag, inte bara i Kuba. Vi vet vilka uppoffringar våra kamrater och vänner från olika delar av vår kontinent gör för att delta i ett evenemang som detta. Det innebär personliga besparingar, utgifter, en prioritering av Kuba, som ärligt talat inte upphör att förvåna oss.
Men det är också sant att vårt land har varit ett mycket solidariskt land. Idag, medan jag stod där och tackade, sa de till mig: ”Hör här, listan över saker som Kuba har gjort…”. Det vill säga att vi kubaner, miljoner av oss, har också gjort mycket för att försvara rättvisa sakfrågor i världen, för att stå emot övergrepp, som till exempel i dag när det gäller Palestina, en fråga som Kuba inte anslöt sig till nu, utan sedan mycket länge. Och det utan att se till de politiska kostnaderna, utan alltid till var rättvisan lägger, var plikten ligger.
Jag tror att det förklarar saken. För det första genom den kubanska revolutionens exempel, genom den politiska, ekonomiska och sociala bedriften som vårt projekt har varit under de förhållanden under vilka det utvecklades, upprätthölls och fortsätter att kämpa för att försvara sig mot den brutalaste aggression som någonsin har skett: mot det hårdaste systemet av tvångsåtgärder som finns i världen, och mot de gangsters och korrupta politiker som idag styr den antikubanska politiken mot Kuba.
Och jag tror att det också innebär solidaritet. Det vill säga, systrar och bröder som har djup kunskap, som känner Kuba, som har sett hur Kuba har uppträtt mot dem, mot världen, mot vårt eget folk genom åren på ett sätt, och idag ser missbruket och beslutar att delta i försvaret av Kuba, av kubanerna, av det kubanska folkets rättigheter på ett sätt som, som jag sa, är rörande, men som är det sätt på vilket många människor i världen, även om vi kommer från olika länder, har gemensamt: vi vill ha en bättre värld.
Och den bättre världen är inte bara för Kuba, eller för Spanien, eller för Chile, eller för Venezuela, nej. Den bättre världen skapas av män och kvinnor som varje dag agerar i enlighet med dessa övertygelser, och det är, tror jag, i slutändan också det som förenar oss. Det försvaret mot förövarna. Det vill säga, vi måste försvara Kuba eftersom det idag inte bara är en nations och dess hjältemodiga folks öde som står på spel i Kuba, utan också möjligheten för andra länder att våga göra det som Kuba vågade göra.
Cubainformación
Johana, hur skulle du, på ett så enkelt sätt som möjligt, förklara sambandet mellan de strömavbrott som nu inträffar i Kuba – och bristen på andra resurser – och en ekonomisk krigföring?
Johana Tablada
Titta, nästan allt som händer oss idag var förutsägbart för dem som kände till och var uppmärksamma på John Boltons [”säkerhetsrådgivare” under Trumps första mandatperiod] åtgärder och uttalanden 2018, när han sa: ”Vi ska göra slut på romantiken kring revolutionen, vi ska göra slut på resorna till Kuba, vi ska göra slut på myten om Kubas offentliga hälsovård”. Och sedan finns det en stor samstämmighet mellan den inställningen, mellan de ytterligare åtgärderna till den ekonomiska krigföring som blockaden redan innebar, både genom lagstiftning och verkställande förordningar, och det som händer oss idag.
Bland de fem mest framträdande åtgärderna av de tvåhundra som vi ofta nämner att Trump-regeringen vidtog under sin första mandatperiod, utmärker sig beslutet att förfölja bränsleimporten till ett land som är en ö, som inte har någon järnväg för att transportera olja, för sin grymhet och sin ondskefulla karaktär. Det handlade om förföljelse av fartyg, förföljelse av handelsföretag, förföljelse av företag som säljer reservdelar till oss.
Häromdagen såg vi direktören för ett av Kubas viktigaste elbolag, det termoelektriska bolaget i Matanzas, berätta hur ett amerikanskt företag (General Electric) 2015 köpte det (franska) företaget Alstoms andel i investeringen i det termoelektriska bolaget, och att det därmed övergick i deras händer. Sedan avbröt de helt enkelt och bröt sitt löfte, de åtaganden som de, även i den kommersiella transaktionen med det franska företaget, var skyldiga att uppfylla i enlighet med Alstoms åtagande gentemot Kuba, och de uppfyllde det inte. Detta förklarar också varför alla reparationer blir dyrare och varför det är svårt att få tag på reservdelar.
Jag kan till och med säga att vi vid vissa tillfällen – fortfarande under blockaden, men med en viss lättnad, tack vare det lilla fönster av hopp som öppnades efter besluten av president Raúl Castro och president Barack Obama – vi köpte motorer från General Electric för den typen av saker, som den efterföljande regeringen sedan ignorerade, precis som Trumps och Marco Rubios regering just nu ignorerar Joe Bidens beslut att ta bort Kuba från sin ”lista över stater som stöder terrorism”. Det är en regering som inte håller sitt ord i någonting, i någonting alls.
Så ja, det finns ett mycket direkt samband mellan förekomsten av strömavbrott och alla åtgärder, eftersom åtgärderna syftar till att hindra landet från att exportera, att landet inte ska få tillgång till valutaresurser, åtgärderna mot sjukvården, som också påverkar strömavbrotten. Eller mot Kubas syd-syd-samarbetsavtal, där en del av dessa avtal genererar intäkter för landet. De gjorde en noggrann undersökning för att se var de kunde slå till med kirurgisk precision.
Och ja, åtgärderna mot turismen, det var inte så att någon tröttnade på att komma och träffa Kubas folk, den kubanska kulturen eller Kubas stränder eller våra vackra, unika landskap, vår biosfärreservat och all den inhemska faunan som finns där. Det var att USA gick till attack mot de länder som hade rätt att resa till USA med fjärrvisum (ESTA), det var att de gick till attack mot kryssningsfartygen och förbjöd dem att komma, det var att de gick till attack mot flygbolagen, precis som de nu går till attack mot resenärer med hotfulla åtgärder i USA när de reser till Kuba.
Allt detta innebär att landet inte kan göra de investeringar som krävs för att genomföra större eller mindre reparationer av elsystemet i ett land som dessutom har uppnått total elektrifiering till subventionerade priser. Många säger till oss: ”Kuba spenderar mer på hotell än vad det spenderade på ett värmekraftverk”. Men problemet är att det också blev mer attraktivt för utländska investerare att investera i något där de lätt kunde få tillbaka sina pengar.
Men jag kan säga dig att det är en lögn att vi har fortsatt att bygga hotell. Sedan 2018 har de nya hotell som har färdigställts praktiskt taget varit kopplade till krediter från utländska investerare, efter boomen 2018, det år då flest människor kom till Kuba, inklusive från USA, och det inte fanns några rum i Havanna.
Men vem går in i en kubansk värmekraftverksverksamhet när man vet att elen i Kuba är subventionerad? Precis som i Kuba finns det inga vräkningar av människor från sina hem. Det de måste betala (för elförbrukningen) är mycket lite jämfört med vad man betalar i andra länder för den tjänsten.
Och det är sant att inflationen också har ökat, och det är sant att reallönerna har minskat. Allt detta är sant. Men att USA har spelat en huvudroll i att minska ekonomins vitalitet och hota kubanernas försörjning och välfärd – medvetet, i syfte att destabilisera och dominera – är en sanning som är svår att ifrågasätta, eftersom det inte finns några bevis för motsatsen.
Cubainformación
Ingår också vissa organisationer – låt oss säga – ”från den civila sektorn” som allierade med den US-amerikanska regeringen i denna politik med kirurgiska åtgärder? En av dem är Prisoners Defenders, som har attackerat medicinska missioner och framför allt försökt förstöra de inkomster som Kubas hälsovårdsministerium får. Men nyligen presenterade organisationen en ny rapport som pekar på samma mål: att förstöra intäkterna från försäljningen av havannacigarrer och marabú träkol, som enligt dem tillverkas av fångar. Vilken roll har dessa organisationer också i genomförandet av blockaden, inte bara i legitimeringen, utan också i själva tillämpningen?
Johana Tablada
Dessa organisationer, NGO:er, spelar en mycket viktig roll. De är en del av den perfekta cirkeln, eller den perfekta stormen, som skapas för att en lögn ska kunna presenteras som sanning. Om (USA:s) regering säger hur man ska påverka Kubas affärer, måste man hitta på – ibland hittar de inte ens på någon ursäkt, men i allmänhet försöker de hitta på en ursäkt, en lögn. Och de har mycket pengar för att hitta personer och organisationer – ofta skapade med deras finansiering – i sektorer av det så kallade civila samhället, för att sedan agera motpart och framstå som en oberoende källa. Och det absolut minsta de är är… oberoende.
Ibland är det svårt att ta reda på var pengarna kommer ifrån, eftersom det finns en mekanism för penningtvätt som är inbyggd i lagstiftningen sedan National Endowment for Democracy (NED i USA) bildades. Det är inte så att de bryter mot vad som är fastställt. Nej, det som är fastställt är att de fungerar som en kaskad: regeringen ger pengarna till NED, och där sker den första reningen – ordet ”stiftelse” låter civilt, även om det inte är det, det kommer från kongressen. Sedan ger NED pengarna till en organisation som är non-profit, det vill säga en organisation som inte har vinstsyfte och som bryr sig om ”rättvisa sakfrågor, mänskliga rättigheter”. Och den organisationen ger det i slutändan, som också är fallet med Archivo Cuba, som också har gjort ett stort, mycket smutsigt arbete för att framstå som en oberoende källa, till dem som fabricerar och köper vittnesmål som stöder USA:s bedrägliga anklagelser och lögner om den verkliga naturen av Kubas ädla och beundransvärda medicinska samarbete.
Så ja, de spelar en nyckelroll, det är svaret på din fråga. De är en del av affären, för det är också en stor affär. Det är en piñata och huggsexa där federala pengar från USAs budget delas ut utan någon ansträngning, och där de i sin tur valideras, inom citationstecken, inför allmänheten. Det är ju de själva som sedan delar ut priserna, eller hur? Och så är det med andra frågor: Kubas påstådda hot mot USA:s nationella säkerhet, Kubas påstådda inblandning i Sydamerika… Det finns många exempel. De lever på det, det är en livsstil.
Cubainformacion 251027 (ZT)
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72


