Fidels tal i FN den 12 oktober 1979:
”Vi talar ofta om mänskliga rättigheter, men vi måste också tala om mänsklighetens rättigheter.”
Varför måste vissa människor gå barfota för att andra ska kunna färdas i lyxiga bilar? Varför måste vissa leva 35 år för att andra ska kunna leva 70? Varför måste vissa vara miserabelt fattiga för att andra ska kunna vara obeskrivligt rika?
Jag talar för de barn i världen som inte har en bit bröd; jag talar för de sjuka som inte har någon medicin; jag talar för dem som har förnekats rätten till liv och mänsklig värdighet.
Vissa länder har hav, andra inte; vissa har energiresurser, andra inte; vissa har rikligt med mark för att producera mat, andra inte; vissa är så mättade med maskiner och fabriker att de inte ens kan andas luften i sina förgiftade atmosfärer, andra har inget mer än sina magra armar för att tjäna sitt bröd.
Vissa länder har rikliga resurser, andra har ingenting. Vilket är dessa länders öde? Att svälta? Att vara evigt fattiga? Vad är det för mening med civilisationen? Vad är det för mening med människans samvete? Vad är det för mening med Förenta nationerna? Vad är det för mening med världen? Man kan inte tala om fred i namn av de tiotals miljoner människor som varje år dör av hunger eller botbara sjukdomar i hela världen. Man kan inte tala om fred i namn av 900 miljoner analfabeter.
De rika ländernas exploatering av de fattiga länderna måste upphöra!
Jag vet att det i många fattiga länder också finns utsugare och utsugna.
Jag vädjar till de rika länderna att bidra. Jag vädjar till de fattiga länderna att fördela.
Nog med ord, det krävs handling! Nog med abstraktioner, nog med konkreta handlingar! Nog med att tala om en ny spekulativ internationell ekonomisk ordning som ingen förstår; vi måste tala om en verklig och objektiv ordning som alla förstår!
Jag har inte kommit hit som en revolutionsprofet; jag har inte kommit hit för att be om eller önska att världen skall skakas om våldsamt. Vi har kommit för att tala om fred och samarbete mellan folken, och vi har kommit för att varna för att om vi inte på ett fredligt och klokt sätt löser de nuvarande orättvisorna och ojämlikheterna kommer framtiden att bli apokalyptisk.
Vapenskrammel, hotfullt språk och arrogans på den internationella scenen måste upphöra. Nog med illusionen om att världens problem kan lösas med kärnvapen. Bomber kan döda de hungriga, de sjuka, de okunniga, men de kan inte döda hunger, sjukdom och okunnighet. Inte heller kan de döda folkens rättfärdiga uppror, och i förintelsen kommer de rika, som har mest att förlora i denna värld, också att dö.
Låt oss säga farväl till vapnen och låt oss på ett civiliserat sätt ägna oss åt vår tids mest akuta problem. Detta är det heligaste ansvaret och den heligaste plikten för varje statsman i världen. Det är dessutom den oumbärliga förutsättningen för mänsklighetens överlevnad.”
12 oktober 1979, ”20:e året efter segern”. FN:s generalförsamling
https://www.facebook.com/share/p/K7DisLdLV8Ce5anv/
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
