Visst är Kuba en diktatur
Diktatur: Ordet bränner, det gör ont, det framkallar bilder av förtryck, påtvingad tystnad och bajonetter på gatorna. Men vad händer när ett land tar detta begrepp och uppfinner det på nytt? Vad händer när ”regimen” inte införs med stridsvagnar utan med mikroskop; inte med tvingande våld utan med öppna böcker och vita rockar?
Ja, Kuba är en diktatur. Men inte den ni föreställer er.
Kuba är en vetenskaplig diktatur, eftersom det inte finns några soldater stationerade i varje hörn, utan läkare, akademiker, professorer och doktorer i vetenskap.
Kuba har fler forskare per capita än många kapitalistiska makter, och medan andra regeringar investerar i vapen har ön skapat sina egna vacciner mot covid-19, trots den längsta och grymmaste blockaden i världshistorien.
Hur många fattiga nationer kan säga detsamma? Öns ”tyranni” är kunskapens tyranni, som tvingar dess folk att tänka, forska och segra.
Utbildningsdiktaturen är en av de mäktigaste i världen, för på Kuba finns det ingen analfabetism.
Enligt UNESCO kan 99,67 procent av befolkningen läsa och skriva. Men de var inte nöjda med att utrota analfabetism hemma: deras ”Yo, sí puedo”-metod har befriat flera miljoner människor i mer än 130 länder från analfabetismens okunnighet. Hur många rika demokratier har gjort något liknande?
Medan man på andra håll stänger skolor har Kuba gjort utbildning till en upprorshandling, ett vapen för att bygga och konstruera..
Hälsans diktatur är mäktig, eftersom man inte ser beväpnade soldater på torgen, utan läkare.
Det kubanska systemet, som hyllas av WHO och tidskrifter som ”The Lancet”, har lyckats med det omöjliga: gratis och allmän sjukvård mitt i en tid av blockad och knapphet. Men dess verkliga bedrift ligger utanför landets gränser. Sedan 1963 har mer än 600.000 kubanska läkare marscherat till 165 länder och bildat en ”armé av vita rockar” som har utfört 17 miljoner operationer, vårdat 2,3 miljarder människor och räddat 13 miljoner liv.
Enbart i Honduras har programmet Operation Mirakel återgett tusentals människor synen. Och i världen fler än fyra miljoner fattiga! Vilket imperium har någonsin gjort något sådant?
Kulturens diktatur är det som ger färg och smak åt landet, eftersom dess fredliga gator är fulla av musik, poesi och färg. Konst här är inte en lyx, det är en rättighet. Författarna, målarna och musikerna är skönhetens soldater. Kuba exporterar inte vapen, det exporterar verser, det exporterar hopp.
Och i slutändan är det inte rädsla som definierar Kuba, utan kärlek. Kärleken hos dess folk, som fortsätter att le efter sex decennier av kriminell blockad. Kärlek som förvandlas till solidaritet, till läkare som korsar oceaner, till lärare som undervisar i läs- och skrivkunnighet i de mest avlägsna och isolerade landsändarna, till ett folk som mot all logik fortsätter att tro.
Som Honduras president Xiomara Castro sade: ”Kuba exporterar inte terrorister, utan vetenskap, hälsa, läkare, lärare och kultur”.
Ja, Kuba är en diktatur. Men om detta är diktatur, då behöver världen fler sådana diktaturer: de som räddar liv, de som lär människor att läsa, de som läker, de som älskar.
Och medan Washington insisterar på att kväva den, fortsätter Kuba att lära världen den största av alla läxor: att även under blockad, även mot alla odds, är ett folk som förenas av kärlek ostoppbart.
Slut på blockaden. Slut på orättvisan. Kuba lever, Kuba kämpar, Kuba kommer att segra.
Juan Lúis Urquia, Cubadebate 250517 (ZT)
Stöd Kubas matsuveränitet!
Nu drar Svensk-Kubanska igång ett agroekologiskt jordbruksprojekt! Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
Svensk-Kubanska ger stöd till ett småskaligt projekt till en agroekologisk gård i Las Lajas i provinsen Cienfuegos. I första hand gäller det att kunna köpa in bevattningsutrustning. Vi behöver få ihop 150 000 kr. Vill du bidra? Sätt in valfri summa på PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72. Märk betalningen ”agroekologi”. Stort tack.
