Det finns många exempel på engagerade kubanska ungdomar, för det är verkligen inte alla som bara tänker på att emigrera för att komma undan den ekonomiska situation som blockaden skapar. Här är ett sådant – frivilligt arbete i jordbruket, organiserat av ungdomar från olika håll, främst medlemmar i en grupp som flera gånger om året gör långa utflykter i hela landet, Movimiento Cubano de Excursionismo. Många berg har bestigits, i en kollektiv anda och med intresse för både Kubas historia och dess fantastiska natur.
Årets första Röda Söndag
OCH VI GJORDE DET! Det spelade ingen roll att det skulle vara en vilodag, eller att det var lång väg, eller vinden och kullarna mot cyklisterna på vägen dit, eller de långa vandringarna i Macu, Arlet och Chaguito för att hitta fram, eller grabben med motorcykel som fick punktering, eller odysséerna i Ana Beatriz, Amalia och Christians datorer, eller problemen där hemma som växer i tider av ekonomisk kris. Allt detta kom i andra hand när vi krökte våra ryggar och började rensa i organopónico ”CDR”, de upphöjda odlingsbäddarna tillhörande Ejército Juvenil del Trabajo, ungdomarnas arbetsarmé, så att där om några dagar ska växa upp ett fält med tomater.
De politiska debattfrågor som Eduardo Fidel och Paulino föreslog flöt på med samma intensitet som arbetet – allt från den nya regeringens utmaningar i Guatemala, till utvecklingen i Argentina, hur det går för Zelayas i Honduras, till de nya åtgärder som den kubanska regeringen har antagit.
En man från trakten och två unga soldater anslöt sig till oss och av dem fick vi lära oss om behovet av frön till odlingarna, att tomatfrön är bra fram till den andra sådden men därefter ger de inte så bra avkastning; om jorden till odlingsbäddarna som måste hämtas från San José; om hur sniglar drabbar grödorna och om buskarna av oregano och basilika som planteras för att hålla skadedjur borta. Våra händer blev också bittert bekanta med de arga myrorna, eftersom jorden är deras hem.
Så gick timmarna under en vintrig sol, mellan klockan nio och tolv, för oss fjorton amatörjordbrukare som lämnat storstaden för att bidra till arbetet i jorden. Vi var där enligt principen att producera utan kostnad, vi tog oss dit för egen maskin och hade med vår egen lunch. Men några donerade kokosnötter efter välförtjänt värv var inte fel, de ingick inte i produktionen. Med en mocha [kort machete] öppnade Alexis flera av dem, Amalia försökte klumpigt men envist öppna en, medan den unga solidariska Stefanie från Tyskland knäckte en annan med ett enda hugg.
Och så de sista bilderna på expeditionsdeltagarna – studenterna från Havannas universitet och CUJAE, kamraterna från ”CDR”, några från Peña de La Pupila Afilada, kort sagt, de fjorton modiga en söndag i februari 2024. Och sedan hemfärd för de som liftat dit och lunch för cyklisterna. Gabis bromsar som fastnade, men det fixade Daniel, och sedan trampade vi tillbaka, nu med vinden i ryggen och i nedförsbacke.
Men vi var bara några i mängden. Där fanns också ungdomar från UJC [ungkommunisterna] i Bahía Honda, som råkade ut för en olycka efteråt; från Havannas UJC, som från fredag till söndag arbetar på El Rincóns marker; de från Clara Rodes gård i Marianao. Och alla dessa frivilliga som utan ersättning för deras värdefulla insatser bidrar till odlingar på arbetsplatser och i bostadskvarter, i företag, verkstäder, skolor, vårdcentraler.
Vi måste bli fler, vi måste bli en armé av producenter som arbetar på oräkneliga slagfält i företag, jordbruk, samhällen och bland studenter… För det finns ett akut behov av en revolutionär offensiv där vi är mer producenter än åskådare.
När vi nästa månad kallar till en ny Röd Söndag kommer därför vi fjorton att bli till dussintals vid en fåra, en fabrik eller varhelst insatsen behövs.
Så att där det bara fanns gräs kommer det att växa tomater.
Miguel Alfonso Sandelis 240211 / cv
Primer Domingo Rojo
