Fidel Angel Castro Díaz-Balarts död 1 februari i Havanna tillkännagavs på kubansk teve. Han hade tagit sig av daga efter flera månaders djup depression, som ingen kärleksfull omsorg eller specialistbehandling rådde på.
Han föddes 1949, son till Fidel Castro i äktenskapet med Mirta Díaz-Balart, och kallades i folkmun för Fidelito. Han studerade och uppnådde doktorsgrad i matematik vid Atomenergiinstitutet I.V. Kurchatov i Moskva, och sin första doktorsgrad i kärnfysik vid Lomonosovuniversitetet i Moskva 1978, en andra, med ”summa cum laude” – allra högsta betyg – 1999. Han blev kubanska regeringens vetenskapliga rådgivare och vice ordförande i Vetenskapsakademin fram till sin död. Han hade två söner och en dotter.
Han ledde Kubas kärnkraftsprogram och bygget av kärnkraftverket i Cienfuegos fram till 1992, då projektet lades ner. Han företrädde Kuba i nationella och internationella vetenskapliga sammanhang som t ex 2016 vid invalet av Nobelpristagaren i Kemi Peter Agre i Kubas Vetenskapsakademi i augusti. Han författade också en lång rad vetenskapliga artiklar i ämnet, som ”Tredje årtusendets stora utmaning: kärnenergi: miljöfara eller framtidslösning”, ”Vetenskap, teknologi och samhälle: för hållbar utveckling i globaliseringens tid” och ”Rymd och tid i fysikens filosofi” m.fl.
Han var högt älskad och respekterad i Kuba, den enda av Fidels söner som företrädde honom i officiella sammanhang, som vid den stora 80-årshyllning som Ecuadors mest framstående, världsberömda konstnär Guayasamín hade arrangerat 2006 i Havanna i samband med sin utställning av Fidelporträtt. Där träffade jag Fidelito och slogs av hans porträttlikhet med fadern, men också lik fadern i sin öppna, älskvärda och intresserade hållning.
Internationella falsimedia kunde naturligtvis inte lämna Fidelitos depression och tragiska självmord i fred. BBC hävdade till att börja med att självmord är tabu i Kuba, och ”oftare förekommande än vad som medges”. Naturligtvis utan något statistiskt belägg. New York Times Kubareporter Ann Louise Bardach insinuerade att självmord numera ”var vardagsmat i Kuba, från att tidigare varit onämnbart”.
Kuba sörjde honom djupt. Hans självmord varken doldes eller blåstes upp som sensation i kubanska medier. Ett självmord är en stor tragedi, vem det än gäller.
Fidel Angel Castro Díaz-Balart var en stor människa i sin egen person, inte bara son till en stor ledare.
Eva Björklund
