För många år sedan satt mannen som lett Bolivia till stora ekonomiska och sociala framsteg fängslad på en militärbas i Copacabana, en stad i departementet La Paz mycket nära gränsen till Peru.
Det var år 1995 och Evo Morales fick utstå förolämpningar och utfrågningar för att försvara sina och kokaodlarnas rättigheter. Det som mest uttryckte hans fångvaktares hat var ordet indian, som användes av dem som en förolämpning, men som för denna man var och är något han värdesätter högt.
Idag är denne indian Evo Morales mycket älskad av sitt folk och fortsätter att framhålla sina rötter i urbefolkningen.
Dessutom strider han outtröttligt för att fortsätta att utrota sociala missförhållanden som förr om åren gjorde hans land till en nation utan en framtid.
Men vissa människor utanför denna verklighet, på olika breddgrader eller från bekvämligheten i sina hem, kritiserar hans beslut att ställa upp för en fjärde mandatperiod, och bortser från det obestridliga stöd han åtnjuter bland sitt folk, vilket siffrorna onekligen bekräftar.
Bolivia före Evo
En kommentar i den mexikanska tidningenLa Jornadapåminner om hur några få kapitalägare i Bolivia exploaterade aymara, quechua, guaraní och andra ursprungsbefolkningar, etniska grupper som utgör det bolivianska samhället och som såg hur inte ens deras mest grundläggande rättigheter respekterades.
Tidningen konstaterar att 90 procent av landsbygdsbefolkningen levde i fattigdom, så att detta land tillsammans med Honduras och Haiti utgjorde de tre länderna med de sämsta mänskliga utvecklingsindikatorerna i regionen. Samtidigt privatiserades företag som en gång varit allmännyttiga efter att oligarkin tog makten 1952, och den ena presidenten efter den andra gjorde sig förmögenheter genom att sälja ut befolkningens välfärd.
Men, som Darío Restrepo påpekar i en studie utförd för Colombias nationella universitet, med Morales som president inleddes ett program som gick på tvärs mot den situation som rått de föregående 20 åren.
”(…) i stället för en exklusiv representativ demokrati restes krav på makt åt lokalsamhällen, byar och ursprungsbefolkningens organisationer. Istället för att utropa sig till president för ett modernt, västerländskt och liberalt Bolivia, uttryckte han sin längtan efter ett plurinationellt Bolivia, kritiskt till den ’koloniala staten’ och den liberala och borgerliga demokratin”, betonar han.
Bolivia med Evo
Enligt den chilenska tidningen La Tercerahar den bolivianska ekonomin under de senaste 12 åren vuxit med 4,9 procent per år, långt över det regionala genomsnittet på 2,7 procent och en tredubbling av BNP från 11,5 miljarder USD till 37,7 miljarder.
Tidningen hävdar också att, enligt Nationella Statistiska Institutet (INE), har inflationen ökat med endast 2,7 procent under 2017, den lägsta siffran på tio år, medan arbetsmarknaden stärks.
I en intervju med BBC Mundokommenterade Bolivias president en annan seger hans regering vunnit – det faktum att tre-fyra år i rad hade landet den största ekonomiska tillväxten i Sydamerika. ”Det hade aldrig tidigare hänt, inte sedan Republiken grundades”, bekräftade han.
En annan av de stora bedrifterna under hans ledarskap har varit minskningen av den sektor som saknar resurser. Enligt Telesurgjorde Bolivia 2017 avsevärda ansträngningar för att minska fattigdomen, och fick ned den till dess lägsta historiska nivå, 36,4 procent.
Minimiinkomsten har ökat med 127% och minimilönen är den näst bästa i Latinamerika.
Men befolkningen har inte bara gynnats ekonomiskt. Som Morales sa i intervjun: ”Den mest förödmjukade och marginaliserade sektorn, kvinnorna i alla samhällsklasser och ursprungsbefolkningar, har nu tagit plats i den multinationella staten. Vi har alla samma rättigheter och skyldigheter,” betonade han.
Enligt analytiker Hugo Siles är ”Bolivias nutidshistoria uppdelad i två perioder: före och efter Evo Morales”. Dessutom betonar han för La Naciónatt ”Bolivia har förändrats väsentligt under det senaste decenniet, det finns ett före och ett efter Evo Morales. Det är en mycket annorlunda nation socialt, ekonomiskt och politiskt. Utnämningen av Morales innebar en 180 graders förändring i frågor som förvaltning av naturresurser och inkluderandet av ursprungsbefolkningarna.”
Samtidigt erkänner Siles att mycket återstår att göra, särskilt i frågor som rör reformer eller förändringar i rättssystemet och ett ökat erkännande av HBT+ -befolkningen.
Denna enkla man från en anspråkslös familj, som var tvungen att arbeta som murare, bagare och trumpetare för att betala sina studier, blev stämplad som terrorist och demoniserad av oppositionen som försökte stoppa hans politiska ambitioner. Men 2005 vann han presidentvalet med 53,7 procent av rösterna, ett stöd han åtnjuter än idag.*
Granma 190111
Bolivia: un antes y un después de Evo Morales
* 2009 fick Evo 64.22 procent av rösterna och 2014 61.36 procent.
