USA har påtagligt skärpt tonen och straffåtgärder mot länder som det ogillar. I Latinamerika gäller det främst Venezuela, Kuba, Nicaragua och Bolivia. Trump tar nu till åtgärder som ingen tidigare administration gjort, allt för att knäcka Kuba. Alltså det USA misslyckats med i 60 år.
Med pukor och fanfarer tillkännagav Trumpadministrationen denna veckan den partiella tillämpningen av Kapitel III i Helms Burtonlagen som reglerar sanktionerna mot Kuba. Den tillåter människor av kubanskt ursprung, som erhållit medborgarskap i USA, att i domstolar i USA ställa anspråk på egendom som konfiskerades under revolutionens första år, liksom den hotar utländska företag och enheter med affärer i Kuba med sanktioner om de ignorerar kraven.
Det egenmäktiga förfarandet består i att domstolar i USA inte har någon auktoritet över någon av de nämnda [alltså varken utländska företag med affärer i Kuba, eller kubanska företag och enheter]. En annan faktor är de utländska tillgångarna, från USA eller andra länder, vars nationalisering legitimt kan diskuteras mellan stater. Detta har Kuba löst med alla länder utom USA. Under Obama påbörjades förhandlingar om saken, men de avslutades aldrig.
Att tillämpa Kapitel III betyder att retroaktivt erkänna rättigheter hos folk som inte var medborgare i USA när deras egendom påverkades. Detta skulle skapa ett legalt prejudikat med oöverskådliga konsekvenser för lagstiftning i USA, samtidigt som den inte erkänner Kubas suveräna rättigheter, eller rättigheterna hos någon annan stat för den delen, att agera inom sitt eget lands gränser. Likaså det inte så ovanliga ensidiga privilegiet som USA tillerkänner sig självt att åtala tredje part med sina extraterritoriella lagar.
Att inte Kapitel III inte tillämpats av någon tidigare administration fram tills nu beror just på att den utgör ett flagrant brott mot internationell lag och många regeringar har reagerat på den och till och med tagit upp det i WTO, World Trade Organization. Också för att den innebär stora problem för domstolar i USA som kommer att översvämmas med konstiga fall för de inte har den praktiska möjligheten att döma med verklig kunskap eller genomdriva eventuella straff.
Så varför har Trumpadministrationen tagit detta steg? För att de är vana vid att agera arrogant och utan hänsyn till internationella lagar eller relationer med andra länder, inklusive sina allierade. Även om det är värt att notera att i syfte att undvika konflikter med sina allierade vid en tidpunkt när USA behöver dessa i sin offensiv mot Venezuela så ska en begränsad tillämpning användas till att börja med, där endast kubanska företag som tidigare satts upp på en ”begränsad lista” kan bli föremål för krav. Det gäller företag som har förbindelser med Kubas väpnade styrkor eller säkerhetsinstitutioner.
En annan anledning är att Trump siktar på de kommande valen 2020 och vill stärka sitt stöd av den Kuba-Amerikanska högern i Florida, en grupp som uppmuntras av administrationens anti-kubanska politik.
Viktigare är att detta reflekterar en återfödelse av de mest reaktionära av de nykonservativa strömningarna i USA, strömningar som många trodde var utdöda efter misslyckanden i början på seklet. Dessa strömningar intar nu nyckelpositioner i USA:s utrikespolitik. När det gäller Kuba är det slående att det inte bara är politiken som återupprepas, utan att den också drivs av samma personer som för 20 år sedan.
Tiderna har ändrats. Nu är det inte som efter Kalla Kriget och Sovjetunionens kollaps, då de flesta trodde att den kubanska revolutionen också skulle gå under. Då trodde USA att det hade fullmakt att påtvinga sin vilja och politik på resten av världen.
Om man beaktar Trumpadministrationens oförmåga att genomdriva sin politik så tror en del analytiker att aktionerna är mest symboliska och inte är annat än demagogi från Trump för att sälja in sin tuffa macho-image mot socialism. Fast ett sådant resonemang underskattar vikten av USA:s ekonomiska blockad mot Kuba och dess konsekvenser. Det som nu appliceras på Venezuela, i hoppet om att störta Nicolas Maduros regering, har tillämpats mot Kuba i 60 år och bromsat landets ekonomiska utveckling. Det är därför ingen bagatell när USA tillkännager nya sanktioner och därigenom skrämmer bort potentiella investerare och handelspartners.
De nya åtgärderna komplicerar också förhandlingarna vad gäller ekonomiska anspråk från bägge parter, en viktig del i en normaliseringsprocess mellan länderna i framtiden.
USA:s problem är, som Barack Obama sa, att denna politik misslyckats med sitt syfte att störta Kubas regering och det har kostat USA trovärdighet internationellt. Även om Trump inte bryr sig om dessa konsekvenser. Därför är han beredd att skada landet så länge det gynnar hans fåfänga.
Progreso Weekly 190306
Och från USA:s horisont…
I måndags deklarerade USA:s utrikesminister Mike Pompeo att Trump Administrationen delvis kommer att börja tillämpa Kapitel III av Helms-Burtonlagen från 1996. Som vi rapporterat tidigare tillåter den att väcka åtal mot enheter som bedriver ”trafficking” med egendom som Kubas regering konfiskerade på 1960-talet. Denna förordning har aldrig tidigare tillämpats då varje tidigare administration har valt att inte göra det.
I tillkännagivandet sägs att åtal i USA mot kubanska enheter kan väckas med början 19 mars. Tillämpningen av det som berör andra företag än de kubanska som finns på en lista från förra året, skjuts upp i 30 dagar. I uttalandet sägs att detta är ”nödvändigt för USA:s nationella intressen och kommer att påskynda övergången till demokrati i Kuba.”
Senator Marco Rubio twittrade att detta bara ”är första steget i en serie av åtgärder” riktade mot Kubas regering.
Kubas UD har fördömt handlingen och säger att den är ”uttänkt i hjärnan på de som ser på Kuba som en koloni som tillhör dem.”
I pressrelease från IPS och OnCuba News säger Emily Mendrala ”att tillåta åtal i domstolar i USA kommer att allvarligt komplicera framtida förhandlingar om egendomskrav. Sådana bilaterala samtal, som framgångsrikt förts med Iran och Nicaragua, har störst möjlighet att lyckas. En flod av nya åtal kommer att blockera arbetet med alla framtida förhandlingar.”
Cuba Central Team (USA) 190309
