”Blockaden är en reaktion på revolutionens framgångar”

Varför är Kuba utsatt för en ekonomisk blockad av USA sedan mer än 60 år?

Jag kan hålla ett revolutionärt brandtal, och att den rättfärdiga indignation som den allt hårdare blockaden skapar, det omoraliska bruket av lögner på sociala medier och den planerade anstiftan till hat och kriminalitet under de senaste dagarnas händelser, ger anledning till ett sådant tal.

Jag kommer troligen att göra det en annan gång. Men idag kommer jag att försöka hålla tillbaka känslorna, för att kunna tala om blockaden mot Kuba medelst kalla siffror.

80% (79,8%) av dagens kubaner är födda efter Revolutionens seger 1959 (och även efter president J.F. Kennedys införande av blockaden 1962). De vet hur Kuba var på 1950-talet enbart genom sina föräldrar och böcker.

Det var ett land:

  • dömt till monokultur, där socker utgjorde 80% av exporten;
  • där nordamerikanska investerare kontrollerade bland annat 90% av telefonin, 70% av oljeraffineringen, 100% av nickelproduktionen och 50% av järnvägen;
  • där nordamerikanska läkemedelsföretag kontrollerade 70% av den nationella läkemedelsmarknaden;
  • där endast 3% av bönderna ägde mark;
  • där endast 4% av barnen på landsbygden åt kött och 11% drack mjölk;
  • med en spädbarnsdödlighet på 65 per 1 000 levande födda;
  • med en förväntad livslängd vid födseln på 62 år;
  • med en statlig täckning av hälsovårdstjänster uppskattad till 6%;
  • med 30% analfabetism och bara 55% av barnen i skolan;
  • med en arbetslöshet på 35%;
  • där endast 22% av bostäderna ägdes av deras invånare, och 72% av dem saknade vatten och avlopp och 42% saknade el.

Ska jag fortsätta? … för det finns mycket mer data, och från publicerade källor som kan verifieras.

Redan 1924 varnade den kubanska akademikern Fernando Ortiz att Kuba kan bli ”…som ett stort sockerbruk inom ett företag, som då inte skulle vara vårt, och vi kubaner skulle inte vara annat än ödmjuka kontorsarbetare eller simpla sockerhuggare.”

I och med Revolutionens seger 1959 förändrades landet. Redan på väg in i det tjugonde århundradet var Kuba ett land:

♦ med en spädbarnsdödlighet på 4 per 1 000 levande födda;

♦ en förväntad livslängd på 78,4 år, sju år mer än världsgenomsnittet och tre år mer än det latinamerikanska genomsnittet;

♦ arbetslösheten på knappa 3,1%;

♦ med 98% av barnen inskrivna i grundskolan;

♦ med en genomsnittlig skolgång på 11,5 år bland befolkningen äldre än 25 år;

♦ med 13,7% av befolkningen inskrivna på högre utbildning och mer än en miljon kubaner med högskoleexamen;

♦ med ett näringsintag på 3 258 Kcal och 86,6 g protein per dag;

♦ med en mycket hög samhällelig säkerhet som t.ex. kan illustreras med en mordfrekvens på 4,3 per 100 000, den lägsta i regionen (i Latinamerika är den 16,3);

♦ med den högsta läkartätheten i världen (7 562/1 miljon invånare; USA har 2 550) och en av världens högsta antal lärare per elev (11 för varje 100 inskrivna);

♦ med 14 utrotade infektionssjukdomar och ytterligare 9 med mycket låg förekomst;

♦ och klassas enligt FN bland länder med hög mänsklig utveckling (HDI).

Tror någon att dessa förändringar kunnat uppnås med jordbruksmarken och fabrikerna i händerna på USA-företag eller den lokala oligarkin, och det politiska livet kidnappat av fler än 30 köpslående partier?

Det var omöjligt att göra framsteg inom ramarna för den beroende kapitalismen. De sociala omvandlingarna på Kuba krävde expropriation av egendomar tillhörande USA och den underordnade lokala oligarkin, och att den revolutionära makten tog kontroll över ekonomin för att ställa den i alla kubaners tjänst. Och att försvara sig mot den förutsebara aggressionen. Det var vad som gjordes.

Den antikubanska propagandan som kommer från norr försöker presentera blockaden mot Kuba som en reaktion på Revolutionens misslyckanden (.. ”misslyckad stat”, sa Biden), men det är faktiskt raka motsatsen: blockaden är en reaktion på Revolutionens framgångar.

Och den är också ett försök att med ett slags ”politisk karantän” förhindra en spridning av den enorma potential för ekonomisk och demokratisk utveckling som socialismen har.

Låt er inte luras (och minst av allt ni kubaner): fientligheten mot Kuba i USA:s maktelit har inget med demokrati att göra; men det har mycket att göra med girighet, vilket är en helt annan sak.

Det får bli föremål för en senare kommentar.

Agustín Lage (Kubansk läkare och forskare, chef för Centrum för Molekylär Immunologi, CIM)  210719

Por que tenemos un bloqueo economico?

SOLIDARITET! HÄV BLOCKADEN! KANYLER TILL KUBA!

Nu driver vi kampanjen ”Kanyler till Kuba”, för att stödja Kubas vaccinationsarbete i, och utanför Kuba.

GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72

Ta ett steg till och bli en del av solidaritetsrörelsen!

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0