Ett avtal har ingåtts i Bolivia om nya val. Men under vilka villkor kan oppositionen verka? Dussintals vänsterpolitiker hotas till livet och har tvingats avgå. De politiska förföljelserna fortsätter i Bolivia. Kan det bli fria val?
En överenskommelse om nya val slöts i helgen mellan majoriteten i båda kamrarna i det bolivianska parlamentet och högern som genom att bryta den konstitutionella ordningen innehar den politiska makten och kontroll över militärerna och polisen. Nya val ska genomföras i början av år 2020.
Men samtidigt som detta händer fortsätter förföljelserna mot MAS-partiet som har majoriteten i både den deputeradekammaren och senaten. Parlamentariker, ministrar och ledare som tillhör MAS har fått söka asyl på ambassader, har gömt sig eller flytt landet. Andra har fängslats utan att få reda på vad de anklagas för. Den nytillsatte ”inrikesministern” Arturo Murillo informerade tidigare att det tagits fram en lista på MAS-medlemmar som, så som han uttryckte det, ska ”jagas” och häktas.
Torsdag den 21/11 häktades vice ordföranden i partiet MAS, Gerardo García, och studentledaren Carlos Juchani från Universidad Mayor de San Simon. Häktningsorder finns på den tidigare kommunikationsministern Wilma Alanoca och på direktören för den statliga IT-institutionen AGETIC Andres Laguna.
”Inrikesministern” Murillo är den som leder förföljelserna och har även kontroll och är ansvarig för hur militärerna och poliserna agerat sedan statskuppen. Arturo Murillo är ökänd sen tidigare för sina misogyna uttalanden under tiden har var parlamentariker för högerpartierna UN och UD.
Francisco Contreras 191124
Överenskommelsen med diktaturen i Bolivia
Idag skrevs ett avtal om allmänna val. Det undertecknades av den självutnämnda Añez och ordföranden i senaten Eva Copa. Bland annat innebär avtalet att Añez grundlagsvidriga mandat förlängs mer än vad som ursprungligen sades. Likaså förbjuds Evo Morales och hans vicepresident Garcia Linera att ställa upp. Deras parti, MAS, kan göra det.
Jag förstår de som kritiserar avtalet. Min fråga är: Finns det förutsättningar för att uppnå något bättre? Det innebär att analysera styrkor och svagheter nationellt och internationellt bland kuppmakarna, men också MAS´ inre läge och förändringsprocessen. Detta sistnämnda är nyckeln och förklarar bland annat hur sammansättningen är på den ledning som finns kvar och varför kuppen lyckades. Bland annat på grund av Evo Morales´ och ledningens sena reaktion, avsaknad av strategi, ingen plan för manifestationer och gatuprotester, parlamentet och förbindelsen mellan dessa.
Att kuppen lyckades visar brister och begränsningar i förändringsprocessen som vuxit fram med tiden. Kombinationen av egna begränsningar, förräderi och förföljelse förklarar delvis den aktuella situationen i vilken avtalet ingicks. När jag talar om förföljelse menar jag bland annat de 68 guvernörer, borgmästare och fullmäktigeledamöter som tvingats avgå. Då har jag inte nämnt flera ministrar samt Evo och Linera själva.
Det finns många frågor: Fanns i MAS´ och de sociala rörelsernas led tanken att kasta ut Añez med våld genom gatuprotester? Allt talar för att det inte fanns förutsättningar att göra det och att man satsar på val som vägen fram. Men det sker med gigantiska och uppenbara begränsningar. En annan fråga: hur många ledare i de sociala rörelserna stöder Evo och MAS i parlamentet? Färre än man ofta tror.
Det som hänt i och med avtalet är inte överraskande. Kupp har alltid varit utvägen i ett klart schema med val som avslutning: störta regeringen, etablera en ”faktisk” kuppregering, militarisering, förföljelser, massakrer och sedan val. Vi måste vara väldigt uppmärksamma på denna ordningsföljd och de inblandade, talen och finansieringen. Bolivia har just varit ett framgångsrikt experiment för den nordamerikanska strategin. En strategi som under dessa två månader har skickat ut militär på gatorna för att möte protester mot högerregeringarna i Ecuador, Chile, Bolivia och Colombia.
Resumen Latinoamericano, Marco Teruggi 191124
