Den Spanske Konungen lär i sin nåd ut demokrati till sina forna undersåtar
Den spanske diktatorn Francisco Franco införde monarki i Spanien. Det beslutades aldrig i någon folkomröstning. Monarkin skyddas av strafflagen som säger: ”den som förtalar eller förolämpar” Kungen, Drottningen och deras familj ”ska straffas med fängelse i mellan sex månader och två år.” Den som påverkar ”Kronans anseende” döms till kraftiga bötesstraff. Så har till exempel rapmusikern Valtònyc flytt från det spanska rättsväsendet som dömt honom till tre och ett halvt års fängelse för att i en sångtext ha förolämpat kungen. [Spanien är också det land som fängslar flest artister. Där fängslades och dömdes 13 artister 2017. Spanien följs av Egypten, Etiopien, Kina, Iran, Turkiet. För övrigt något som spanska medier knappast nämnt.]
Det blir därför skrattretande att läsa i alla spanska bolagsmedier att Kung Felipe VI, vid sitt besök nyligen i Havanna, bad ”Kuba om demokrati och försvar av respekten för tankefrihet.” Tidningarna tävlade om att applådera kungen: ”ett rättframt och förkrossande tal”, skrev El Mundo. ”Modiga ord”, ”Förkrossande försvar för friheten”, kan vi läsa i ABC.
Och den arroganta kolonialismen visade sig. Kungen framhöll ”Spanien som ett föredöme som Kuba borde följa”, med en ”föredömlig Konstitution från 1978”. Det var en överlägsen föreläsning från en företrädare för den tidigare kolonialmakten till sin före detta koloni. Den spanska konstitutionen, som skrevs av en expertgrupp utan något som helst deltagande från medborgarna, framhölls alltså som ”föredöme” för Kuba. Där antogs deras nya Grundlag nyligen i en folkomröstning. Det efter att ha diskuterats, stötts och blötts, och ändrats av åtta miljoner kubaner på 130 000 möten.
Personer och organisationer som är solidariska med Västsahara kritiserar Felipe VI och hans hyckleri. Medan han i Kuba talade om ”mänskliga rättigheter” sa han inget om tortyr och fängslanden av politiska fångar vid sitt besök nyligen i Marocko. Inte heller vid sitt besök i Saudi Arabien för två år sedan.
Inget som spansk press kritiserade, som däremot attackerade den ”kubanska regimens medier” för att ”dölja och censurera Felipe VI:s tal om demokrati”. De kubanska medierna visade däremot större hövlighet än de spanska för de nämnde inte, medan besöket pågick, samvetsfångarna i Katalonien, polisvåldet, attackerna på yttrandefriheten eller vräkningarna i Spanien.
Slutligen kan vi läsa om ”Kungafamiljens hemliga måltid” på en restaurang i Havanna. ”Kungafamiljen flydde det officiella kommunistiska protokollet”. ”de lyckades slingra sig bort från de kubanska myndigheterna och gjorde en överraskande privat promenad i staden.” I de underdåniga hyllningskörerna i medierna förvandlas kung Felipe VI till den nye hjälten för verklighetsflykt i Kuba.
Cubainformacion 191203 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
El rey de España: héroe del escapismo en Cuba
