Ett krig utan missiler mot Kuba
Inga missiler avfyras mot Kuba. Det finns inga pansarvagnar på gatorna.
Men krig är normaltillståndet i detta land, ett tyst krig som nästan ingen skonas från.
Långa köer vid bensinstationer, grönsaksmarknader stängda på grund av brist på drivmedel för att transportera livsmedel, människor som väntar i timmar på ransonerat bröd, eller apotek och sjukhus med knappt några mediciner.
Den US-amerikanske affärsmannen och politikern Jacob Hornberger är ingen socialist. Tvärtom förespråkar han ”ekonomisk frihet” för att ”få slut på det sex decennier långa embargot mot Kuba”.
”Varför ha ett embargo mot ett land som aldrig har angripit USA, eller ens hotat med att göra det?” frågar han. Embargot ”är en skadlig och destruktiv dinosaurie från kalla kriget som förtjänar att utrotas”, men attackerar det ”kubanska folket med död och ekonomiska försakelser”.
”Vi fördömer alla terrorism”, tillade han, ”eftersom den bygger på att attackera oskyldiga för att uppnå ett politiskt mål. Det är precis vad embargot mot Kuba gör. Hur kommer det sig att så många US-amerikaner kan se det onda i terrorism, men inte det onda i detta embargo?”
Svaret är enkelt: därför att detta ”embargo”, denna blockad, tystas ned och, när den inte tystas ned rättfärdigas den med en enorm budget och en enorm medial armé.
Det gör kriget utan missiler mot Kuba… varken mjukare eller mer legitimt.
Baserat på en text av Rosa Miriam Elizalde i La Jornada
Cubainformación 230523 /cv
La guerra sin misiles contra Cuba
