Flottblockad av Kuba!
Ett afrikanskt land med kust i östra Atlanten beslöt att skänka 3.000 ton taggmakrill till Kuba. Den läckra blå fisk som i stim rör sig från Kanarieöarna och Senegal till Guineabukten och Baía dos Tigres i Angola. Eftersom Kuba inte har några handelsfartyg bad den donerande nationen ett lokalt företag att transportera lasten.
Inget rederi var villigt att göra den direkta resan till hamnen i Mariel på Kuba av rädsla för US-amerikanska sanktioner, enligt en rapport som publicerades av tidningen Granma som tog upp konkreta exempel på USA:s blockad av ön (https://acortar.link/4hxPnE). En testcontainer skickades för att utvärdera kostnaderna, via en mycket längre resväg, som inkluderade flera stopp i hamnar i Kina. Resan påbörjades den 18 februari 2024 och avslutades den 3 maj, 75 dagar senare. Enligt uppskattningar skulle det kosta 9,7 miljoner dollar att transportera hela lasten via denna rutt.
Det afrikanska landet, som inte hade råd att betala en sådan summa, bestämde sig för att sälja de 3.000 ton taggmakrillen och för pengarna köpa fryst fisk i en hamn nära Kuba. ”De insamlade pengarna räckte bara till att köpa 386 ton i närliggande vatten”, rapporterar Granma.
Blockaden har blivit obeskrivligt sofistikerad, med åtgärder för att skrämma rederier och göra det allt svårare för gods att nå Kuba sjövägen, en ö som inte har några andra möjligheter till regelbunden handel med stora containrar med livsmedel och bränsle. Det som tidigare kunde förhindras genom att örlogsfartyg patrullerade territorialvattnen görs nu omöjligt genom sanktioner, regleringar och juridiska hot som gör varje kubansk hamn till en riskzon för alla rederier.
År 2024 fastställdes genom ett tillägg till USA:s National Defence Authorisation Act att varje hamn som lyder under en regering som anses vara en statlig sponsor av terrorism, vilket är fallet med Kuba enligt Washingtons ogrundade anklagelser, ska bedömas som en otillräckligt säkrad hamn. Därför skärptes tullkontrollerna i USA, som redan var mycket stränga (alla fartyg som anländer till ön var tvungna att vänta sex månader för att angöra hamnar i USA). Reglerna från 2024 gäller för alla kommersiella fartyg som anländer till USA:s territorium efter att ha besökt kubanska hamnar, med undantag för dem som har lagt till vid Guantánamos flottbas, som illegalt ockuperas av USA.
Förra veckan gled ytterligare en bomb under mediernas radar, ett standardförfarande för den amerikanska administrationen, som har vänt upp och ner på världen med tullkriget, medan utrikesdepartementets små krig förs med samma perfiditet men större hemlighetsmakeri. Sålunda har man infört särskilda villkor för alla handelsfartyg som har besökt kubanska hamnar under sina fem senaste anlöp innan de anlände till amerikanskt territorium (https://acortar.link/Zxz13p). Också de som faller under detta krav kommer att bli föremål för särskild övervakning, de kommer att bevakas av kustbevakning och vakterna måste ha total insyn i fartygets yttre, både på land- och sjösidan.
Förutom det nya slaget mot de rederier som vågar bedriva handel med ön och transportera en testcontainer med makrill, innebär den nya åtgärden att de transporter från USA av livsmedel, hushållsapparater och bilar som tilläts under Biden-administrationen, och som sköttes av den privata sektorn på Kuba, stoppas i sin linda. Åtgärderna syftar till att ytterligare försämra banden och öka blockadens extraterritorialitet.
Det behövs ingen marin blockad med krigsfartyg för att isolera offret. Det räcker med lagar och sanktioner. Foto: Creative Commons.
Skillnaden mellan en direkt marin blockad och den här är rent formell: Om det tidigare räckte med militärfartyg för att förhindra handel, räcker det idag med det hot som ett sanktionssystem innebär för att kväva lika mycket, om inte mer, utan att det behövs en enda kanonbåt.
I veckan erkände Vita husets särskilda sändebud för Latinamerika, Mauricio Claver-Carone, i Miami att Trumpadministrationen tillämpar en ”mer kirurgisk” strategi mot Miguel Díaz-Canels regering, i syfte att strypa den kubanska ekonomin. Vad han inte säger är att denna hänsynslöshet har en direkt inverkan på civilbefolkningen och lämnar outhärdliga bilder kopplade till ett alltmer prekärt vardagsliv på Kuba, där inte ens taggmakrillen undkommer.
Rosa Miriam Elizalde, La Jornada, Mexico, 250410 (ZT)
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsfullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
(150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.
