Vi väntar på bevis, Bachelet! I nedanstående artikel plockas FN-rapporten om Venezuela, från FN:s Högkommissionär för mänskliga rättigheter, Chiles förre president Michelle Bachelet, ner. Här pekas på vaga, osäkra och svepande formuleringar. Och framförallt, bristen på indikationer, belägg och bevis. Tyvärr bidrar detta beställningsarbete från Washington och OAS till skärpt polarisering och är ett direkt slag mot strävanden till försoning. Och det är förmodligen det som är meningen.
USA har tagit till vana att politisera och utnyttja mänskliga rättigheter som en ursäkt för att invadera och kränka suveräna länders självständighet. FN-systemet har blivit eftergivet genom dunkla tal och utan att ta ställning för, eller kräva respekt för, internationell rätt. Därmed har man släppt efter gentemot USA och intressena hos storkapitalet. Det har medverkat till krig. På ett skamligt sätt har FN slutit upp bakom lögner och manipulation. I praktiken har det blivit medskyldigt.
Mänskligheten fortsätter att vänta på bevis för massförstörelsevapen i Irak. Mänskligheten fortsätter att vänta på belägg för uttalandena från FN:s Högkommissionär för mänskliga rättigheter, Navy Pally vars uttalanden[och bevisade felaktigheter] 2011 ledde till den katastrofala militära interventionen i Libyen. Förevändningen? Att skydda mänskliga rättigheter.
Den nuvarande Högkommissionären, Michelle Bachelet, har i samma stil som sin företrädare Navy Pally släppt en rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i Venezuela. Felaktigheter, avsaknad av verifierade eller verifierbar information, full av fel, utelämnanden och falskhet. Här saknas den exakthet och seriositet som krävs i denna typ av rapporter vars resultat riskerar inte freden enbart i Venezuela, utan i hela Amerika.
Vi ska inte använda denna artikel för att belysa att Bachelets rapport är partisk genom att det enbart använder information från oppositionen och ignorerar officiella data och rapporter från organisationer som Fundalatin. Det har redan skrivits mycket om det. Vi ska inte heller peka på bristen av metodologisk noggrannhet i arbetet med att samla in, bearbeta och analysera informationen. Också detta har redan diskuterats.
Vi ska inte heller fokusera på motsägelser från Högkommissionären när hon hävdar att mänskliga rättigheter inte garanteras i Venezuela när FN:s Människorättsråd självt nyligen antog den Universal Periodic Review som landet presenterade och medan FN självt genom UNDP inkluderade Venezuela bland länder med en hög Human Development Index, HDI.
Vi ska inte erkänna att vi är besvikna för att Bachelet inte kraftfullt fördömde de militära hoten från USA eller för att hon inte uppmanar till omedelbart slut på blockaden mot den venezolanska befolkningen eller för att hon inte fördömde uppmaningarna till hat och våld från oppositionen, som resulterat i de fascistiska handlingar som inkluderar att bränna levande människor.
Vi ska inte ens uttrycka förvåning över att hon inte fördömt mordförsöken mot president Nicolas Maduro i augusti 2018 eller kuppförsöket i april 2019, eller invasionsförsöket vid gränsen till Colombia 23 februari 2019 eller försöket att tillskansa sig presidentposten av den självutnämnde Juan Guaidó eller hans försök att skapa en parallell regering eller för att hon inte nämner sabotaget mot elnätet som lämnade venezolanerna utan ström. Kanske är dessa händelser så grova och ökända att hon inte tyckte att de behövde tas med i hennes rapport.
Vi ska inte ens nämna att vi är förvånade över att Bachelet inte citerar Dr. Alfred de Zayas, FN:s oberoende expert för att främja demokrati och en jämlik internationell ordning, som presenterade en rapport efter ett besök i Venezuela 2017. Han slog då i detalj fast betydelsen av det ekonomiska kriget, de ensidiga och skadliga åtgärderna och attackerna mot valutan som avgörande faktorer över vad som händer i landet ekonomiskt och socialt.
Men vi ska för ett ögonblick kräva att Högkommissionären visar belägg och preciserar vart och ett av de allvarliga anklagelserna hon gör i sin rapport. Belägg som venezolanerna och hela mänskligheten förtjänar om de ska respekteras.
Bachelet drog slutsatsen att ”…det finns rimlig anledning att tro att det skett grava brott mot ekonomiska och sociala rättigheter, inklusive rätten till mat och hälsa. Regeringen vägrade att erkänna krisens omfattning till nyligen och vidtog inte rätt åtgärder. Medan den ekonomiska krisen fördjupades började myndigheterna att använda sociala program på ett diskriminerande sätt, baserat på politisk grund och som ett instrument för social kontroll.”
Vi skulle vilja be henne att specificera dessa ”rimliga anledningar” som ledde henne till att ”tro” att ekonomiska och sociala rättigheter kränks. Var finns beläggen för att stödja uttalandet att de rätta åtgärderna inte vidtogs? Och hur bevisar hon den påstådda diskrimineringen i de sociala programmen? Exempelvis, hur förklarar hon att livsmedelsdistributionen från hus till hus i CLAP-programmet diskriminerar på grund av politiska skäl och att det enbart levereras till regeringssympatisörer? Betyder det att de sex miljoner familjer som får livsmedel via CLAP alla är chavister?
Antyder Bachelet att alla de 18 miljoner medborgare som är registrerade i Patria Platform är chavister och att alla gamla som får pensioner genom systemet också är sympatisörer till den Bolivarianska Revolutionen, liksom de sex miljoner familjer som får bonus Hogares de la Patria (bostad från fosterlandet) och de 700 000 havande kvinnor som får en födelsebonus? Kom ihåg att vi är 30 miljoner invånare i landet.
Bachelet säger också i rapporten att ”Venezuela har antagit en serie lagar, politik och praktik under mer än ett årtionde som har begränsat det demokratiska utrymmet och nedmonterat kontrollen över institutioner.” Var finns beläggen för dessa allvarliga anklagelser? Det är viktigt att hon specificerar vilka lagar och politik hon refererar till och att hon bevisar hur det demokratiska utrymmet begränsats i ett land där sju val ägt rum sedan 2013, med deltagande från alla politiska sektorer och oppositionens erkännande av regeringens seger.
Det är viktigt att hon förklarar varför hon intygar att det demokratiska utrymmet begränsats i ett land där – enligt hennes egen rapport – demonstrationer mot regeringen ökat i antal och intensitet sedan 2014: ”det förekom 9 787 protester 2017, 12 715 2018 och 9 715 från 1 januari till 31 maj 2019.”
Eller refererar Högkommissionären till oppositionens vanor, som kännetecknats för att bli allt mindre demokratiska. Som i kuppförsöket 30 april 2019, eller uppmaningar till valbojkott innan presidentvalet 20 maj 2018, eller försöket nyligen att mörda landets president? Om det är detta odemokratiska uppförande som du refererar till kan det vara värdefullt att förklara det i din rapport.
Bachelet fortsätter genom att slå fast: ”Det har tillåtit regeringen att begå flera människorättskränkningar. Tusentals, framförallt unga män, har dödats i påstådda konfrontationer med ordningsmakten under de senaste åren. Det finns rimlig anledning att tro att många av dessa dödade är utomrättsliga avrättningar genomförda av säkerhetsstyrkor, särskilt FAES. Dessa kränkningar kräver vidare undersökning för att avgöra ansvaret mellan staten och enskilda.”
Detta uttalande reser frågor, speciellt som regeringen anklagas för att ha begått ”flera” kränkningar av mänskliga rättigheter. Noggrannhet är oerhört viktigt, liksom stödjande belägg vid dylika påståenden.
Högkommissionären säger att myndigheterna har attackerat en viss mängd människor och att tusentals dödats i operationer från ordningsmakten, samt att det förekommer utomrättsliga avrättningar. Visa belägg, fru Bachelet. Ge oss listan på namn över de tusentals som dödats av säkerhetsstyrkor. Detta är mycket allvarliga anklagelser som borde presenteras utan någon tvetydighet.
Dessutom undrar man varför du släpper ett förhandsbesked i vilket du anklagar regeringen, samtidigt som du erkänner att vidare undersökningar krävs för att avgöra ansvarsfrågan. Det verkar motsägelsefullt och därmed oansvarigt.
Bachelet slår fast att ”Felanvändning av resurser, korruption, brist på underhåll av offentlig infrastruktur och grov brist på investeringar har resulterat i brott mot rätten till en adekvat levnadsstandard som beror på kollaps av offentlig service som offentlig transport, tillgång till elektricitet, vatten och naturgas.”
Visa belägg, fru Bachelet, på att felanvändning av resurser, korruption och brist på underhåll är orsaken till kränkningarna för en rimlig levnadsstandard. Vi nekar inte till att det finns korruption i Venezuela, men bevisa att det är orsaken. Bevisa att det inte är det ekonomiska kriget, attacken på över nio miljarder procent mot vår valuta sedan 2013, den finansiella blockaden och sabotagen mot offentlig service som orsakar dess ”kollaps”.
Bachelet säger att det finns ”en ökning i förebyggbar mödradödlighet som uppskattningsvis till 20 procent kan kopplas till osäkra aborter.” Och ”Nationella Sjukhusöversikten (2019) kom fram till att 1 557 dog på sjukhus mellan november 2018 och februari 2019 på grund av brist på förnödenheter i sjukhusen” och att ”kränkningarna av rätten till hälsa är resultatet av regeringens misslyckande att bemöta dess huvudsakliga skyldigheter, vilka inte får förnekas. Kränkningarna knutna till grundläggande åtaganden kan kopplas till en generell brist på tillgång till mediciner och nödvändiga behandlingar, förfallet av sjukhus, kliniker och kvinnokliniker.”
Det är viktigt att Högkommissionären bevisar det hon säger. Det då enligt information från regeringen så har mödradödligheten gått ner med 13,76 procent mellan 2016 och 2018. Vidare är det nödvändigt att hon presenterar belägg för att 1 557 personer dog på sjukhus på grund av brist på förnödenheter. Som läkare borde hon veta att dödsfall inte skattas utifrån enkäter utan utifrån fakta. Och när du ändå håller på, bevisa att bristen på mediciner beror på att regeringen inte uppfyller sina skyldigheter, och att det inte beror på den finansiella blockaden och det kommersiella embargot som har gjort det allt svårare att importera mediciner och medicinsk utrustning liksom varor för tillverkning av dessa.
Högkommissionären insisterar och hävdar att ”Antalet människor som tvingats lämna Venezuela har ökat drastiskt sedan 2018. Det har ökat till över fyra miljoner fram till 6 juni 2019. Colombia ger skydd till det största antalet personer, följt av Peru, Chile, Argentina, Ecuador och Brasilien.”
Fru Bachelet, bevisa att det finns fler än fyra miljoner människor som lämnat Venezuela. Låt oss berätta för dig i förväg att det kommer att bli svårt om du inte vill motsäga siffrorna som FN själv släppt. Här uppges att nettomigrationen till Colombia, Peru, Chile, Argentina och Brasilien är negativ. Alltså att fler lämnar dessa länder än vad som kommer in där. Om då fler än fyra miljoner människor lämnat Venezuela för att flytta till dessa länder, då betyder det att fler än fyra miljoner lämnat dem. Kan du berätta var dessa påstått över fyra miljoner venezolaner finns.
För att få fred i Venezuela och Amerika, av respekt för mänskligheten, så behöver du inta en seriös och ansvarsfull inställning. Du borde säga sanningen. Vi väntar på att du presenterar bevis.
Pascualina Curcio Curcio, Resumen Latinoamericano 190706 (nedkortat, särskilt inledningen om Libyen)
Provide Evidence, Mrs. Bachelet
