Guantánamo: 120 år av olaglig ockupation

All Guantánamo is ours
Foto: Youtube/Hernando Calvo Ospina

Guantánamo: 120 år av en hatad och olaglig ockupation

För många människor världen över har ordet Guantánamo blivit synonymt med tortyr sedan USA öppnade sitt militära fängelsecenter där 2002. Över 780 personer som tillfångatagits av USAs styrkor har sedan dess av CIA utsatts för massiva brott mot de mänskliga rättigheterna. För Kubas folk, som sätter mänskliga rättigheter och välbefinnande över allt annat, är detta en kollektiv skräck som utförs på dess suveräna territorium av utländsk militär.

Den här artikeln hoppas nå längre än så, eftersom det idag är 120 år sedan USAs ockupation av Guantánamo inleddes. Vår president Miguel Díaz-Canal klargjorde det kubanska folkets kollektiva känsla i morse: ”Vår suveränitet bröts denna dag 1903, när Tomás Estrada Palma undertecknade överlåtelsen av det territorium som fortfarande är olagligen ockuperat av USA mot det kubanska folkets vilja.”

Undertecknandet 1903 var ett ”Fördrag om hyra av flott- och kolbaser” som gav USA rätt att använda fyra av öns bästa vikar för att bygga militära anläggningar. Fördraget undertecknades i enlighet med artikel VII i Platt-tillägget, ett dokument som utarbetats av USAs kongress och fogats till den då nyligen antagna kubanska konstitutionen (1901). Det var en tvingande åtgärd för att avsluta USAs ockupation, som redan hade pågått i fyra år. Tillägget var inget annat än den sista spiken i kistan för den nyligen födda kubanska ”självständigheten”. Det sade klart och tydligt ut att för att USA-trupperna ska lämna måste Kuba få USAs godkännande för alla viktiga beslut i landet.

Internationell rätt kan inte representera det kubanska folkets känslor på ett adekvat sätt. För dem var undertecknandet av detta fördrag inget annat än en tvångshandling från en stormakt över ett litet land som bar det tunga korset av ett ständigt hot om militär intervention, ett hot som är ständigt närvarande än idag.

Marinbasens historia, dess detaljer och de US-amerikanska militärstyrkornas vanliga övergrepp utomlands har behandlats i ett antal artiklar och böcker under dessa 120 år. Det kubanska folkets känslor, särskilt bland de som bott nära militärbasen, är dock det bästa juridiska och moraliska argumentet för att förstå varför det är ett territorium som har tagits över med våld och som är olagligen ockuperat.

För dem representerar dessa nästan 118 kvadratkilometer mer än den självklara geografiska eller ekonomiska betydelsen. Det är djupt rotat i nationens själ. Det finns fortfarande vittnen bland lokalbefolkningen som minns hur basen påverkat deras liv i över fem decennier.

Före vår revolution 1959 var Guantánamo en plats där utbildning och hälsovård knappt existerade, men där det fanns gott om barer och bordeller. Till och med de knappa vattenkällorna var uteslutande avsedda att tillfredsställa USA-basens behov. För lokalbefolkningen var det som att vara utlänningar i sitt eget land. I dag är denna verklighet bara ett bittert minne, men basen förblir en anakronistisk symbol som hindrar oss från att uppnå vår fullständiga suveränitet. Av USAs mer än 750 militärbaser över hela världen är Guantánamo den äldsta.

Under den väpnade kamp som leddes av Fidel Castro i Sierra Maestra-bergen utarbetade USAs militär flera planer för att skapa en förevändning för att invadera ön eller ge mer stöd till Batistas diktatur för att besegra rebellerna. Efter revolutionens seger övergick de till verkliga åtgärder. Från basen stödde de kontrarevolutionära grupper, planerade attacker mot revolutionens ledare och utförde till och med granatattacker mot lokalbefolkningen.

Det var under revolutionens första år som Gränsbrigaden skapades för att skydda området, kanske inte från en eventuell attack, som alltid var en möjlighet, utan mer från provokativa handlingar längs basens gräns som gick så långt som till mordet på två kubanska soldater. Tusentals unga kubaner har under sex decennier deltagit i Gränsbrigaden och sett till att denna bestående skamfläck för vårt land förstås av varje generation.

Även om spänningarna längs gränsen har minskat till försiktig samexistens tycks respektlöst beteende mot kubanska soldater gå i arv. Att med gevär sikta på kubanska poster, särskilt om de bemannas av kvinnor, eller att kränka kubanskt territorialvatten är en bestående praxis.

Från en ung kubansk soldats perspektiv i Gränsbrigaden är den kubanska militäruniformen extra värdefull på den platsen. Folk förstår mycket bättre vilken ära den för med sig och vilket ansvar den innebär. Han berättade också om den kränkning som äger rum varje morgon klockan 8, när USAs nationalsång genljuder via dussintals högtalare som installerats på basens område. Ljudet bryter den tystnad som är så karakteristisk för ökenområden och når ända till de närmaste städerna och de intilliggande kubanska militärförläggningarna.

Trots tidens gång har ingen vant sig vid detta, och varje morgon delar de den känsla som den kubanske poeten Bonifacio Byrne förmedlade i sin dikt ”Min flagga”, när han återvände till Havanna i början av USAs militära ockupation:


ivrigt sökte jag min flagga
och jag såg en till bredvid min!

Idag säger jag å det starkaste
att två flaggor inte bör vaja
där det räcker med en – min!

Denna känsla förklarar varför detta är den del av landet där den kubanska flaggan vajar med ojämförlig skönhet, även om landskapet verkar öde och inte glänser med den kubanska landsbygdens typiska grönska.

Den känslan kan dock inte användas i någon internationell domstol av ens de bästa internationella juristerna. Men varje kuban som har satt sin fot i detta område skulle kunna övertyga den hårdaste jury om att Guantánamobukten är olagligen ockuperat område. Det är en konfiskering av mark som tillhör alla kubaner men vars avskyvärda utpressning bara fortsätter sedan 120 år tillbaka. Det är den enda möjliga förklaringen eftersom ingen kuban någonsin har accepterat jänkarnas avskyvärda militärbas i vårt Guantánamo.

Se filmen från 2016: All Guantanamo is Ours (Hela Guantánamo är vårt). (36 minuter, spanska med engelsk undertext)

Gustavo A Maranges, Resumen Latinoamericano 230223 /cv

Guantanamo: The Meaning of 120 Years of Illegal Occupation